I tisdags så var jag hos doktorn på en mottagning i Halmstad. Mina njurar mår inte bra och min sköldkörtel producerar för mycket hormon på vissa ställen och för lite på andra. Detta kallas ”hypothyroid”. Att ha hypothyroid är inget ovanligt i vårt samhälle. Men det resulterar i att jag ständigt är kall om händer och fötter och har en normal kroppstemperatur på 36.4. Ni kan ju tänka er själva när det blir lite kallare ute, vem som då fryser mest. Förmodligen är det jag. Dessvärre är dessa symptom bara toppen på isberget. Att ha hypothyroid gör även att min förbränning i kroppen är urusel och om jag skulle bli gravid så skulle mina barn med största sannolikhet få inlärningssvårigheter. För sköldkörteln och dess hormon tillför hjärnan det som behövs för den kognitiva inlärningen.
Med allt detta i bakhuvudet stegade jag och Miran in på mottagningen för att prata med doktorn. Först och främst så hade doktorn inte ens tittat på min journal och mina värden. När jag väl hade fått iväg honom att göra det och hann kommer tillbaka så säger han. Nu gör vi på det enklaste sättet, du får levaxin. Men, sa jag. Jag vill inte äta konstjorda hormoner. Är ni helt säkra på att det är det som är felet. Då svarade han – det är så här vi gör i den svenska sjukvården, vi tar och botar på det enklaste sättet. Detta fick Miran att nästan gå i taket. Miran förklarade gång på gång på gång hur viktigt det var att vi utredde alla orsaker för att komma till rätta med problemet. För jag ligger på samma värden nu som när jag åt levaxin.
Så efter ca 20 minuter av diskussioner, blir vi tillsagda att en specialist kanske kan titta på mig. Om de vill ta emot mig vill säga, vilket inte var helt säkert. För i svensk sjukvård gör vi det enklaste och ger en tablett. De vill ge mig en tablett för sköldkörteln trots att det kanske är binjurarna som krånglar och skickar konstiga signaler till sköldkörteln.
Det är tråkigt att behöva tappa förtroendet för svensk sjukvård, den som jag en gång var så stolt över.