Författare: Lotta

Motivationsbrist?

Vi har alla svårt att hålla motivationen i tid och otid. Här kanske man få ta och stanna upp och försöka förstå vad det är som gör att man tappar den. Jag tappar också motivationen. Se bara hur det gick med Coach Sunday. Vi hade höga ambitioner och en vilja att nå ut. Men någonstans i allt vitt brus så har det varit en flopp. Och det är anledningen till att jag inte har publicerat våra två sista avsnitt, som egentligen skulle ha kommit innan nyår. Och när det kommer ordentliga motgångar så kan det vara svårt att bita ihop och bara göra det. Och jag vet att det finns en uppsjö av böcker som beskriver hur man ska hålla sig motiverad. Och ja, jag har säkert läst några av dem. Läsning är något som jag verkligen älskar. Men det kan ändå vara svårt.

Mycket av det som händer i livet har väldigt mycket att göra med lyckliga omständigheter. Och det har jag sagt tidigare i ett blogginlägg. Och på samma sätt kan det ju vara med olyckliga omständigheter. Det kan vara så att Coach Sunday inte kan slå igenom i Sverige för att podcastlyssnandet inte har slagit igenom ännu. Det är på gång och vi var bland de första. Men podcasts har slagit igenom i engelskspråkiga länder för mer än ett år sedan. Och de flesta som håller på med hälsa och träning lyssnar dagligen. Jag lyssnar gärna på Ben Coomber och Phil Learney till exempel. Ben Coomber har jag haft som gäst och det var en riktigt rolig inspelning. Phil Learney är en av de podcasts som folk berömmer mest. Inte för att den är häftig och att ljudet är bra, utan för att Phil besitter enorma kunskaper. Och han har det för att han har jobbat som coach i ungefär 15 år (tror jag att det var).

Man kan få motivationsbrist när det handlar om att hålla sin träning, få ordning på sina sovvanor.

Jag brukar tänka så här: I brist på motivaton när det gäller träning – vad behöver du? Jo, jag vill bli sedd på gymmet, känna gemenskap, bli stark och utvecklas, känna mig glad när jag är klar, få energi och bli trött tills att jag ska sova på kvällen.

När jag sedan ska utreda vad det är som gör att jag tappar motivationen så brukar jag kolla om jag kan kryssa av alla mina motivationshöjande parametrar.

• Bli stark och utvecklas –check
• Bli sedd på gymmet – nix
• Känna gemenskap – nix
• Känna mig glad när jag är klar –check
• Få energi och bli trött till kvällen – check

Så, nu har jag sett vart det felar för mig. Jag tycker inte att gemenskapen på gymmet är särskilt bra och jag känner mig väldigt anonym när jag är där. Kommer jag då vilja gå dit? Kommer jag att bli motiverad?

Nu vill jag ställa dig en fråga: Handlar det då om lathet?

Nej, det gör ju inte det. För det handlar om de basala mänskliga behoven. Och det handlar om trygghet. För vilket djur i en flock känner sig tryggt om det inte blir sett? Då, finns det ju ingen trygghet. Skulle flocken bli attackerad och jag skulle bli ett bytesdjur, vilka av mina gymkompisar skulle försvara mig?

Och om man tittar på det här med gruppdynamik så går alla grupper igenom olika faser. Och för att passa in i gruppen så måste man följa ett visst mönster, hålla sig inom hierarkin i gruppen osv. Det finns saker och ting som är socialt accepterade med andra saker inte är det. Och beroende på vart i trappan du står så finns det regler för dig som individ. Detta sker inte bara på ett gym, utan i alla konstellationer där det finns människor som samlas i grupper.

Vad jag ville säga är: Lägg inte skulden på dig själv och säg att du är lat. Ta dig en skarpare titt på problemet och ge dig själv en chans.

Lite boktips:

Outliers – 10 000 timmarsregeln och andra framgångsfaktorer av Malcolm Gladwell

The power of Habit av Charles Duhigg

The 7 Habits of Highly Effective People av Stephen R. Covey

Start with Why – How great leaders inspire everyone to take action –Simon Sinek

The Power of Nice –Av Linda Kaplan mfl

Lead with a Story av Paul Smith

The ONE Thing av Gary Keller. Jay Papasan

Steve Jobs av Walter Isacson

The Leader who had no title Av Robin Sharma

Tisdag och jag har blivit sjuk!

 

Varför skriver jag som hälsocoach ut något sådant? Det borde väl vara dålig publicitet eller?

Låt mig nu berätta en sann berättelse, så får du själv avgöra hur bra eller dålig publicitet det är:)

Jag är utbildad gymnasielärare i engelska och svenska och det är min huvudsyssla utöver att jag jobbar med mitt egna företag där jag försöker hjälpa människor att finna god hälsa och uppnå sina mål. Det är inte väldigt stor skillnad på att coach människor i språkutveckling och i hälsoutveckling. Det handlar om att skapa ett medvetande, en inre motivation och att sätta upp mål, fullfölja, utvärdera och reflektera.

Jag har just nu ett specialläraruppdrag där jag jobbar med nyanlända barn. Och jag gör mitt yttersta för att hjälpa till med språkutveckling, öka tryggheten, uppmuntra och ställa krav. Det är väl ganska likt det som jag gör med mina klienter med? Jag ringer mina klienter, vi träffas, jag skickar sms, mms och julkort och är väl ständigt närvarande även när jag är frånvarande. Och så gör jag med mina elever med.

Varför är jag lärare och coach? Jo, för att jag brinner för det. Jag älskar att lära människor allt jag kan och att få hjälpa till. Det är sådan jag är. Och det är något som jag är stolt över. Så anledningen till att jag startade mitt företag var för att jag bubblade över av information. Jag läste så mycket och förändrade så mycket hos mig själv att jag ville börja hjälpa andra. Precis som jag gör när jag är lärare.

Nu till anledningen till att jag är sjuk.

När man jobbar med att bygga förtroende och trygghet så får man ibland göra lite mer än vad man hade tänkt från början. När det krånglade med simskolan för mina elever innan jul så tänkte jag först bara vara med som ett stöd. Men efter 10 minuter så insåg jag att jag fick låna badkläder och hoppa i vattnet jag med. Så, innan jul var jag även assisterande simskolelärare. Detta skulle ha löst sig tills igår. Men det hade blivit något missförstånd och när jag kom till simhallen så blev det jag som blev simskolelärare. Jag hade som sagt inte tänkt bada den här gången heller. Men jag bryr mig om mina elever, och de var blöta och ville så gärna simma. Så, jag hoppade i. Varpå när den ena lektionen var slut så kom en ny klass, med samma problem. Så det slutade med att jag var i en kall bassäng i en timme.

Och med den lilla förkylningen som jag hade börjat få, så bröt den ut i full skala på kvällen.

Varför hoppade jag i vattnet? För att jag bryr mig om mina elever. För att jag ville ge dem trygghet och kontinuitet och en bra upplevelse. Och för att jag prioriterar. (och trodde väl inte att jag skulle bli så här sjuk).

Varför jobbar jag som hälsocoach? För att jag bryr mig om mina kunder/klienter. För att jag vill att alla ska lyckas och må bra. Och för att jag prioriterar det i mitt liv.

Det är så viktigt med kommunikation, trygghet och omtänksamhet. Och jag hoppas verkligen att ni kan se att det är därför som jag brinner för det som jag gör. Men nu är det dags för sjuklingen att stoppa i sig lite mat och sova lite middag.

Tack för att du läste:)

 

Nytt år och nya möjligheter!

 

Jag älskar att göra podcasts av många olika anledningar. Dels så gillar jag att dela med mig av det som jag själv vet och dels så är det så otroligt roligt att få samtala med alla mina gäster. Jag tänker att för dig som inte har tid att läsa eller ser på videos kan vid en promenad lyssna på ett program och reflektera lite. Kanske sådde vi ett nytt frö?

I coach Sunday serien så är det två avsnitt kvar. Två avsnitt som jag inte har släppt då det var fullt på Libsyn (där jag laddar upp programmen innan de hamnar på iTunes). Tanken är att det kommer ett program på söndag.

Jag och JP Sears ska återigen slå våra kloka huvuden ihop och köra en miniserie med 3 avsnitt. Och som det alltid är med JP, så kan allt hända under en sådan inspelning. Hans näst senaste Youtube-klipp har haft över 421.000 visningar. Så, vi är såklart hoppfulla över att detta ska få en bra spridning med.

Mike Demeter och jag ska diskutera boken som jag har fått i läxa ”the hormons diet”. Och jag är halvvägs igenom den. Jag har läst ut ett par andra böcker under tiden. Jag läser alltid 3 böcker samtidigt.

Phil Learney och jag ska köra en podcast om hans bok som jag fick på julafton. Jag har läst ca 40 sidor så här långt. Lite meckigt att läsa den på datorn, då min läsplatta inte har kommit ännu.

Sedan har jag lite drömgäster som jag ska försöka att få tag i under året. Jag vill gärna ha med Dr Russell Blaylock och prata om Excitotoxins – arspartame, sukrolos osv.

Det hade varit roligt att få med Nick Mitchell och prata om alla myter inom styrketräning.

Jag hade tyckt att det var roligt att ha med Olly Foster och prata om vägen till att bli en fitnessmodell.

Jag skulle vilja ha med Charlotte Kalla och prata om  tränings- och tävlingsmentaliteten.

Det hade varit en fröjd att få ha med Malcolm Gladwell och prata om Underdogs mentalitet och vikten av att träna för att bli bäst.

Jag kommer säkert på fler som jag vill ha med. Särskilt vill jag ha med fler kvinnliga röster.

Min förhoppning är att du liksom jag lever i en spänd förväntan över 2015års podcast!

 

Här är förresten JP Sears video som har nått oanade höjder!

 

 

Min telefon plingade till, och ett mms och ett sms kom.

Jag blev upplyst om att jag gör mördarpass i mina benprogram. Jag började le för mig själv. Och jag kände att nu är vi på väg att nå nya och bättre höjder.

Låter det lösryckt och konstigt? Det är inte så konstigt. För ett par dagar sedan så ringde jag upp Magnus, min podcastklient och frågade hur det går med allt. Som du kommer ihåg så hade han sin nyårskrönika för inte så längesedan. I den krönikan så pratade vi lite om träningen och jag säger att han får börja att ta i lite mer. Lägga på lite mera vikter på skivstången, eller ta tyngre hantlar. Och som en god klient som han är (nu – utan gnäll), så gjorde han som jag sa.

Det var efter det som det kom första gången. ”Alltså dina benpass är riktiga mördarpass. Jag hade svårt att gå efter passet”. Det var här jag log. För nu har han lagt i en ny växel. Träningen sker inte slentrianmässigt. Utan den sker med fokus, ett fokus på resultat.

Och idag kom sms:et om att ”gör du frukost till mig i morgon när jag inte kommer ur sängen?”.

För mig är detta en seger. En seger där Magnus har vunnit över sig själv. Där han inte längre går från en maskin till en annan, utan där han jobbar systematiskt. Och där det är svetten, värken och glädjen som gör att han är tillbaka på gymmet nästa dag.

 

Stolt coach!

Hej!

 

Julledigheten har resulterat i många lästa böcker och mycket reflektion. Jag har fått fler kunder än jag hade vågat hoppas på, mitt uppdrag på skolan drar igång igen i morgon och energin är på väg tillbaka tillsammans med ljusare tider (fler soltimmar).

Jag har funderat mycket över vad det är som har gjort att jag är där jag är idag. Och jag undrar om andra stannar upp och gör sådana funderingar?

Jag blev väldigt duktig på volleyboll. Inte för att när jag började spela hade siktet inställt på att bli elitspelare och spela i juniorlandslaget. Nej, det var för att en tjej i min årskull ville spela för att hennes syster spelade, som hennes pappa startade ett lag. Och då behövde de spelare som var lika gamla som henne. De satte upp en lapp på skolan och man fick komma dit och testa. Jag gick dit och fick vara med (och för er som har läst om mig tidigare så var det inget som jag tog för givet). Det var alltså en ren tillfällighet att vi gick på samma skola. Hade jag bott i ett annat område i Gislaved så hade det inte hänt.

Jag valde att bli lärare under ett samtal med min syster som skulle söka till lärarprogrammet på Växjö Universitet. Men jag vågade inte söka till ett Universitet för jag trodde inte att jag skulle komma in, så jag safe:ade och ansökte till Halmstad. Det var nära hem så att jag kunde pendla. Jag hade inte fått idén om inte min syster hade sagt det. För jag trodde inte att jag kunde bli någon akademiker. Våra föräldrar är ju fabriksarbetare. Men de har alltid velat att vi skulle utbilda oss och har stöttat oss i det.

Mitt jobb på Sveriges Radio Halland var också en slump. Jag började spela i Halmstad Volley som student och min lagkapten fick ett samtal från min radiochef som frågade om hon ville frilansa som kommentator. Men hon hade redan ett extrajobb som hon trivdes med så hon frågade mig istället. Och jag har varit frilans sedan 2006. Men min chef hade inte frågat om det inte hade varit så att killen som hade uppdraget fick ett annat jobb.

Att jag halkade in på att bli egen företagare och hälsocoach är för att min dåvarande särbo höll på med detta. Jag har alltid varit nyfiken, men aldrig trott att jag skulle kunna hålla på med det. Så, efter många kurser, certifieringar och oändligt många lästa böcker och vetenskapliga artiklar så har jag numera detta som en bisyssla.

Att jag började jobba med politik var också en slump. Jag har alltid vetat vart hjärtat har suttit och vilka frågor som jag har brytt mig om. Men det var först när jag träffade min vän och partikamrat på hemtjänsten som jag började engagera mig partipolitiskt. Vi träffades på ett sommarjobb och först pratade vi mest om killar, skola och jobb. Men det växte och frågor om politik dök upp allt oftare. Men det tog många år innan jag gick ned till partilokalen och blev aktiv medlem. Nu idag är jag frititidspolitiker i region Halland.

Jag har under alla dessa val/möjligheter fått hjälp, stöttning och haft en jäkla tur. Men jag har även jobbat hårt. Jag har sagt nej till middagar, filmkvällar och att fika för att kunna utföra mina uppdrag. Jag har fått göra stora förändringar i mig själv och jag har fått bita ihop för att orka. När möjligheten har dykt upp så har jag gett allt. Inget har lämnats åt slumpen. Men jag måste vara ödmjuk inför att möjligheterna har dykt upp. För även om detta är frukten av hårt arbete så hade det inte varit möjligt om inte omständigheterna runt omkring mig hade varit annorlunda. Hade jag till exempel varit född 1981 så hade jag inte självklart spelat volleyboll. Och utan den sporten så hade livet bara där varit helt annat. Och jag hade inte börjat spela om det inte var så att en flicka i laget hade velat göra som sin storasyster.

Så, jag har infogat ett klipp som jag tycker att du som har läst detta ska titta på. Ta en stund och reflektera. Och när du har gjort det så läs hans bok: Outliers och David and Goliath 

https://www.adlibris.com/se/bok/outliers-10-000-timmarsregeln-och-andra-framgangsfaktorer-9789187419331

 

Allt väl!

 

Lotta

Hej och välkommen till det nya året 2015

 

För mig så känns det lite som ett paradigmskifte. Som ni kunde läsa i min nyårskrönika så var 2014 ett år av det ena stålbadet efter det andra. Och i min omgivning så har många upplevt detsamma. Jag har vänner som i hela livet har varit friska men som under 2014 har insjuknat. Jag har vänner och bekanta som alltid har haft pengar, men som under 2014 förlorat nästan allt. Det har på något sätt varit ett väldigt instabilt år för många.

Jag hoppas att det ska bli ett bättre år 2015. Där kasten mellan lycka och djup depression och otrygghet inte är så stora. Där vi tar oss tid för oss själva och för varandra. Livet kan bli tufft som det är utan att man ska behöva likt Don Quijote stå där och slåss mot väderkvarnarna själv. Ibland, eller ganska ofta är det bra att ha en Sancho Panza i sitt sällskap.

Om man ska dra in ”The law of attraction” i det här inlägget så tänker jag att inför förra året så ville jag lära mig en väldans massa saker. Jag ville lära mig hur man driver ett företag, hur man bäst jobbar med klienter osv. Det jag glömde bort i den här kråksången var att säga; smärtfritt! För visst fick jag lära mig. Jag fick lära mig den hårda vägen. Så vi får det vi önskar oss. Jag fick det i kvadrat:)

Mitt i mitt skrivande så dök det upp en otroligt bra krönika över hur fel det kan bli när folk dietar över julhelgerna. Så klicka på länken för lite rolig läsning. http://articles.elitefts.com/features/columns/three-f-words-everyone-should-use-during-the-holidays/

Jag tror och hoppas att 2015 kommer att bjuda på den frukt som vi under 2014 jobbade så hårt för att plantera, sköta och skydda. Jag tror att med visdomen från 2014 så kommer vi alla att se på 2015 med helt andra ögon. Vi kommer att värna det som är viktigt i våra hjärtan mer. Och det materiella kommer att minska i betydelse.

Kram

Gott Nytt År/ Happy New Year

2014 är slut inom några timmar och det har minst sagt varit ett händelserikt år. Framförallt så har det varit otroligt lärorikt.

Det hela började med att jag på egen begäran sade upp mig från min tjänst som lärare på Bolleurps Naturbruksgymnasium. Jag valde att flytta hem till mitt älskade Halmstad och där tänkte jag fortsätta som lärare och även satsa på mitt företag. Men som livet är så blev det inte som jag hade tänkt mig alls. Det blev tunga månader ekonomiskt, som blandades med häftiga upplevelser. En av ljuspunkterna var att få träna med Phil Learney på Ultimate Perfomance i London. Och att jag även åkte dit för att gå på en av hans föreläsningar.

Under sommaren så blev ekonomin väldigt ansträngd då min hund vid akut diaré och hoppat från balkongen som ligger på tredje våningen. Pengar spelade ingen roll just då, utan sorgen av att kanske mista min bästa vän var helt olidlig. Dygnet med henne hos veterinären gav mig kanske 1 timmes sömn. Men hon överlevde och plånboken gapade tom. Tack vare min pappa så slapp jag lämna min lägenhet och sälja bilen.

Men så kom hösten och jag fick ett vikariat på Fyllingeskolan. Phu! Räddaren i nöden kan man säga. Livet började ljusna och även på företagsfronten så började det strömma till. Fler och fler hittade mig och vilka resultat vi fick. WOW! När mitt vikariat på Fyllingeskolan tog slut så fick jag en tjänst på Östergårdsskolan. Och här är jag fortfarande.

Jag har på det här året fått lära mig väldigt mycket, bland annat att arbetsförmedlingen, a-kassan, starta eget osv inte fungerar. Jag har fått lära mig att vägen som nyföretagare är tung, oekonomisk och besvärlig. Där man faktiskt inte får någon hjälp över huvud taget, eftersom staten har dragit in på alla möjligheter såvida man inte äger ett hus. Vilket jag inte gör. Jag har heller inte en partner som jag kan leva på tills allt rullar på. Dessa lärdomar har varit otroligt viktiga, för jag har på nära håll sett vad man har skurit ned på i samhället. Och hur det drabbar människor. Och jag som är en person som alltid har varit skötsam var nära på att bli hemlös och utblottad på mindre än 6 månader på grund av systemet vet vad jag måste kämpa för.

Jag har haft ljusglimtar i mörkret; jag har hunnit läsa väldigt mycket böcker, startat en podcast, utvecklat mina träningsprogram, mött fantastiska människor, lärt mig hantera min egen konsumtion, fått tid att reflektera över vem jag och vad jag vill.

2014 har varit ett år av stålbad för mig. Det har varit ett år av rädsla och ett år av hopp. Jag har verkligen blivit testad i ”om jag lever som jag lär eller inte”. Det har varit ganska ensamt men ändå inte. Jag har fått vara med i Halmstadpodden, Radio Halland och i Halmstad7dagar för det jag gör inom hälsa.

Podcast: Play in new window | Download

Subscribe: Apple Podcasts | RSS | More

 

På sidan 6 hittar ni intervjun med mig: http://online.hstd7dagar.se/flashpublisher/magazine/785

JustLotta är ett namn som jag skapade när jag började min första blogg. Namnet som jag valde ville jag skulle handla om så mycket mer än bara Lotta Zsoldos eller Charlott Zsoldos. Jag ville lägga till hur jag tänker kring politik. Detta eftersom min blogg då först och främst var en politisk blogg. Den blev senare en blogg som handlade om holistisk hälsa. Här är ett utdrag ur Svenska akademins ordbok om ordet just.

”JUST fys⁴t (Anm. Enl. Landsm. XVllI. 1: 3 1912 uttalas ordet i handtvärkarkretsar ʃus⁴t l. jus⁴t, uttal som helt visst äv. eljest förekommit i ä. tid; jfr JUST adv.², o. JUSTERA), adj. -are; n. o. adv. == (ofta, i sht förr, skrivet juste)

[av fr. juste; av lat. justus, rätt, rättvis, skälig, tillbörlig, riktig, till jus (se JURIS); jfr JUST adv.², JUSTERA, JUSTESS]

(numera ngt vard.)

[JUST.adv.adj 1]

• rättvis; rättrådig; rättänkande; hederlig (i sin handel o. vandel, särsk. i affärer); korrekt; billig, som står i överensstämmelse med vad som för en sund o. naturlig uppfattning ter sig ss. rätt o. Förnuftigt”

För mig är rättvisa väldigt viktigt och det har alltid varit viktigt. Och jag tänker ofta att rättvisa är olika för alla människor. Vad som är rättvist för dig är kanske inte rättvist för mig. Men när jag möter människor så försöker jag se vad deras behov är. Hur jag kan hjälpa på mitt sätt. Och att se alla människors olikheter är ofta en utmaning. Jag gör fel, men jag försöker att vara så inkännande som jag kan vara.

JustLotta är inte bara ett företag som jobbar holistiskt utan företaget vilar även på en antirasistisk grundsyn. Det är inte bara jag Lotta som i mitt engagemang utanför företagen är antirasist utan värdegrunden för företaget handlar om alla människors lika värde. Det finns onda och goda människor från världens alla hörn och kanter. Och när jag samarbetar med människor i min podcast, på youtube och mycket annat så är det coacher som har samma värderingar som jag har. Jag skulle aldrig sätta mig i samarbete med en coach eller en klient som har rasistiska åsikter. Och jag gör ofta sådana avvägningar när jag jobbar.

Jag är tacksam för de läxor som jag har fått lära mig av livet. Jag är tacksam för allt som jag har och allt och alla som jag älskar. Jag är tacksam för att gamla vänner åter gör gästspel i mitt liv, för nya vänner som förgyller och för familjen och min kära systerdotter som får mig att önska att jag hade egna barn. Och jag är otroligt tacksam för min hund Larissa som finns där i vått och torrt och som ger villkorslöst med kärlek varje dag.

 

Detta är jag och Phil Learney som jag har som mentor, kollega och PT. Du kan finna honom via http://www.phillearney.com

Jag har även haft en massa häftiga podcastavsnitt och där ligger avsnittet som jag gjorde med min mentor, vän och kollega Mike Demeter i topp med nästan 500 nedladdningar.

 

Jag har även föreläst två gånger under våren och sommaren och bilden nedan är hämtad från ekodagen där jag hade en kort föreläsning för ett härligt gäng.

 

 

Jag har haft även andra gäster och samarbeten på min podcast:

Längst upp till vänster är min klient och vän Magnus Gustafsson. En man som har valt att med min hjälp ändra om sitt liv. Den långhåriga mannen heter JP Sears och vi har under de senaste 2 åren haft ibland ett nära samarbete och ibland inte så nära. Men vi har planerat att via min podcast köra en kortare serie kring de mentala bitarna i livet. Hans senaste video på Youtbe har setts av ungefär 450000 människor världen över. Sarah Jerngren och jag har under hösts kört serien Coach Sunday. Och vi har två avsnitt kvar.  Sist i bildhögen är min vän och kollega Tamas Feher som just nu är head coach för det olympiska lyft teamet i Azerbadjan.

På Youtube har jag tre riktigt härliga intervjuer med stora namn inom hälsoindustrin. Esther Blum http://estherblum.com hade stort tålamod med mig när vi gjorde intervjun då jag var nervös och helt oerfaren av att göra intervjuer via skype. 

Jag tog även kontakt med en man som jag länge har beundrat: Eric Faulstrault. http://www.bodhifitonline.com 

Och bland mina första avsnitt i min podcast så fick jag pratat med Ben Coomber som bland annat har skrivit Ditch the Diet BS. http://bencoomber.com

Det har utan tvekan varit ett väldigt lärorikt år och tack alla som har varit med:)

Vad är en känsla? Är alla känslor bra? Är alla känslor dåliga? Hur ska man vara för att passa in?

 

På senaste år så har jag märkt att det går en trend i att man ska vara så jäkla positiv hela tiden. Man ska bara känna känslor som gör att man mår bra och lever i ett ständigt rus. Idag ska jag berätta lite om hur det här med känslor som vägvisare och överlevnadsstrategi fungerar. Och jag kommer att utgå i från det fantastiska arbetet som Karla McLaren har gjort: http://karlamclaren.com

 

I våra liv så är vi födda med att ha känslor. Och när jag säger känslor så menar jag hela spannet av känslor. Men när vi växer upp så möter vi vuxna och andra barn som lär oss vilka som är rätt och fel. Och tyvärr så har många män och pojkar fått lära sig att känslor som sorg och ledsamhet är fel. Killar ska vara tuffa, det är omanligt att vara ledsen. Vi flickor får lära oss att man ska inte känna avund och vara svartsjuk.

Men vi behöver få känna alla våra känslor, och alla känslor är bra! Jag ska i det här inlägget ge konkreta exemplen på känslor och dess vägvisare för oss. Jag tar dock inte upp alla, utan dem som jag känner är minst omtyckta.

Exempel 1

En person blir slagen på gatan av många förövare. Du hinner knappt reagera innan du grips av panik och flyr. Panik som är en del av känslospannet som tillhör bland annat rädsla, Och det är känslan som gör att du kanske överlever. När det handlar om panik så finns det tre saker som man kan göra; fly, slåss eller spela död. Många förknippar panik med något negativt. Och helt klart kan man ta fel beslut när man får panik. Dock är det en väldigt bra indikator på att något är väldigt fel.

Exempel 2

En man och en kvinna börjar att träffas. Det uppstår en förälskelse mellan dem men de bestämmer inget. Det går några veckor och båda går som på moln. Men så en dag när mannen försöker nå kvinnan så svarar hon inte på sin telefon och senare på eftermiddagen så ser han henne tillsamman med en annan man på ett café. Mannen känner svartsjuka och han blir ledsen och dyster. Detta byts sedan till att han blir arg. Han känner sig bedragen. Den här känslan av svartsjuka handlar väldigt mycket om frågorna: Vem hotar vår relation? Är vår relation hotad? Och dessa känslor är en viktig indikator på hur man ser på relationen. Sedan finns det sjukliga känslor, men dessa går jag inte in på nu. Mannen kan med hjälp av sina känslor utröna om hans nya partner är pålitlig och om detta kommer att vara bra för hans känslomässiga välstånd. Det handlar alltså om överlevnad.

 

Exempel 3

På din arbetsplats så jobbar du hårt. Du anstränger dig varje dag och dina kollegor ger dig beröm. Men lite då och då så är det en kollega som blir särbehandlad. Till en början så säger du inget, men du märker det och du känner dig obekväm. När det börjar bli mer av en vana än något annat att kollegan helt klart ligger i favör hos chefen så växer avundsjukan. Du kan känna att du inte längre kan vara glad åt den personen. och varje gång den kommer på tal så växer det sig som en äcklig möglig svamp i munnen. Avund enligt Karla McLaren är en mix av ilska (att vara arg) och rädsla. Och detta är precis som svartsjuka viktigt för den sociala överlevnaden. För den indikerar riskerna för dig på jobbet. Det hjälper dig att se vad som är rätt och fel och följa din magkänsla. För om du upptäcker det i tid så kanske du kan hinna skaffa dig ett bättre jobb till exempel? Återigen så handlar det om överlevnad.

 

Exempel 4

Eva och Anders har varit tillsammans i flera år. Och tillslut så går det inte längre. De är alldeles för olika. Anders har fått lära sig att vara ledsen löser ingenting så han är mest arg hela dagarna. Eva som är kvinna får känna sig ledsen. Och när de båda lämnar relationen så gör de det på olika sätt. Eva känner sig ledsen och hon gråter. Att gråta vid ledsamhet är väldigt helande och det skapar ett lugn. Det är skillnad på att vara ledsen för att något som man höll kärt inte längre fungerade och att känna sorg över något som hastigt har tagits ifrån en. För att visa på skillnaden så har jag lånat en text från Karla McLaren. Den finns att hitta på hennes hemsida på länken http://karlamclaren.com/grief-the-deep-river-of-the-soul/ 

Many people move to numbness, to rage, to acrimony, to distraction, to dissociation — many people will do everything but drop and grieve when death or irretrievable loss occurs. But avoiding grief doesn’t help; in fact, it only makes things worse. We trick ourselves into thinking that we can guard ourselves against all pain if we just refuse to grieve (or think about or prepare for death).

För att läka så är det väldigt viktigt att man låter sig vara ledsen så länge som det behövs. Att bara skaka av sig och le kommer inte att hjälpa dig att läka de känslor som finns. Utan när det gäller sorgearbete och när man är ledsen för att man har förlorat något som ändå inte fungerade. Så är det viktigt att man tillåter sig att känna dessa känslor.

Vad jag vill ha sagt i den här artikeln är att det är inte bara glädje och lycka som är ”bra” känslor. Eller att man ska vara positiv hela tiden. Det är viktigt att du släpper in alla känslor i ditt liv.

Om du är som jag, en människa som känner massor hela tiden. Då är det viktigt att jobba med hur du ska hantera att du känner hela tiden. Men förneka inte att du känner, för det är det som räddar ditt liv.  För att du ska bli en empatisk människa så är det viktigt att du först kommer i kontakt med dina egna känslor i livets alla situationer. Därefter utvecklar du din förmåga att förstå hur andra känner. Och några tips på hur du gör är:

1. Läs skönlitteratur – så att du kan leva dig in i andra människors liv.

2. Döm inte andra utan lyssna på dem

3. Döm inte dig själv utan lyssna på dina egna känslor

4. Läs boken som Karla McLaren har skrivit