Jul och nyår är över för den här gången. Familjen har återgått till vardagen och julborden är uppätna. Nu gäller det att få ändan i vagnen och blicka framåt. Runt januari så brukar gymmen vara fulla med människor som har avgett nyårslöften om en bättre hälsa, mer träning och goda vanor.
I den här podcasten så tar vi upp vad rörelse betyder som begrepp och vi ger handfasta tips på hur du med små medel kan skapa motivation och inspiration för att komma igång.
Lotta har en gedigen träningsbakgrund och för att komma i kontakt med henne är det enklast att skicka ett mail på: lotta@justlotta.se
Jag älskar att göra podcasts av många olika anledningar. Dels så gillar jag att dela med mig av det som jag själv vet och dels så är det så otroligt roligt att få samtala med alla mina gäster. Jag tänker att för dig som inte har tid att läsa eller ser på videos kan vid en promenad lyssna på ett program och reflektera lite. Kanske sådde vi ett nytt frö?
I coach Sunday serien så är det två avsnitt kvar. Två avsnitt som jag inte har släppt då det var fullt på Libsyn (där jag laddar upp programmen innan de hamnar på iTunes). Tanken är att det kommer ett program på söndag.
Jag och JP Sears ska återigen slå våra kloka huvuden ihop och köra en miniserie med 3 avsnitt. Och som det alltid är med JP, så kan allt hända under en sådan inspelning. Hans näst senaste Youtube-klipp har haft över 421.000 visningar. Så, vi är såklart hoppfulla över att detta ska få en bra spridning med.
Mike Demeter och jag ska diskutera boken som jag har fått i läxa ”the hormons diet”. Och jag är halvvägs igenom den. Jag har läst ut ett par andra böcker under tiden. Jag läser alltid 3 böcker samtidigt.
Phil Learney och jag ska köra en podcast om hans bok som jag fick på julafton. Jag har läst ca 40 sidor så här långt. Lite meckigt att läsa den på datorn, då min läsplatta inte har kommit ännu.
Sedan har jag lite drömgäster som jag ska försöka att få tag i under året. Jag vill gärna ha med Dr Russell Blaylock och prata om Excitotoxins – arspartame, sukrolos osv.
Det hade varit roligt att få med Nick Mitchell och prata om alla myter inom styrketräning.
Jag hade tyckt att det var roligt att ha med Olly Foster och prata om vägen till att bli en fitnessmodell.
Jag skulle vilja ha med Charlotte Kalla och prata om tränings- och tävlingsmentaliteten.
Det hade varit en fröjd att få ha med Malcolm Gladwell och prata om Underdogs mentalitet och vikten av att träna för att bli bäst.
Jag kommer säkert på fler som jag vill ha med. Särskilt vill jag ha med fler kvinnliga röster.
Min förhoppning är att du liksom jag lever i en spänd förväntan över 2015års podcast!
Här är förresten JP Sears video som har nått oanade höjder!
Min telefon plingade till, och ett mms och ett sms kom.
Jag blev upplyst om att jag gör mördarpass i mina benprogram. Jag började le för mig själv. Och jag kände att nu är vi på väg att nå nya och bättre höjder.
Låter det lösryckt och konstigt? Det är inte så konstigt. För ett par dagar sedan så ringde jag upp Magnus, min podcastklient och frågade hur det går med allt. Som du kommer ihåg så hade han sin nyårskrönika för inte så längesedan. I den krönikan så pratade vi lite om träningen och jag säger att han får börja att ta i lite mer. Lägga på lite mera vikter på skivstången, eller ta tyngre hantlar. Och som en god klient som han är (nu – utan gnäll), så gjorde han som jag sa.
Det var efter det som det kom första gången. ”Alltså dina benpass är riktiga mördarpass. Jag hade svårt att gå efter passet”. Det var här jag log. För nu har han lagt i en ny växel. Träningen sker inte slentrianmässigt. Utan den sker med fokus, ett fokus på resultat.
Och idag kom sms:et om att ”gör du frukost till mig i morgon när jag inte kommer ur sängen?”.
För mig är detta en seger. En seger där Magnus har vunnit över sig själv. Där han inte längre går från en maskin till en annan, utan där han jobbar systematiskt. Och där det är svetten, värken och glädjen som gör att han är tillbaka på gymmet nästa dag.
Julledigheten har resulterat i många lästa böcker och mycket reflektion. Jag har fått fler kunder än jag hade vågat hoppas på, mitt uppdrag på skolan drar igång igen i morgon och energin är på väg tillbaka tillsammans med ljusare tider (fler soltimmar).
Jag har funderat mycket över vad det är som har gjort att jag är där jag är idag. Och jag undrar om andra stannar upp och gör sådana funderingar?
Jag blev väldigt duktig på volleyboll. Inte för att när jag började spela hade siktet inställt på att bli elitspelare och spela i juniorlandslaget. Nej, det var för att en tjej i min årskull ville spela för att hennes syster spelade, som hennes pappa startade ett lag. Och då behövde de spelare som var lika gamla som henne. De satte upp en lapp på skolan och man fick komma dit och testa. Jag gick dit och fick vara med (och för er som har läst om mig tidigare så var det inget som jag tog för givet). Det var alltså en ren tillfällighet att vi gick på samma skola. Hade jag bott i ett annat område i Gislaved så hade det inte hänt.
Jag valde att bli lärare under ett samtal med min syster som skulle söka till lärarprogrammet på Växjö Universitet. Men jag vågade inte söka till ett Universitet för jag trodde inte att jag skulle komma in, så jag safe:ade och ansökte till Halmstad. Det var nära hem så att jag kunde pendla. Jag hade inte fått idén om inte min syster hade sagt det. För jag trodde inte att jag kunde bli någon akademiker. Våra föräldrar är ju fabriksarbetare. Men de har alltid velat att vi skulle utbilda oss och har stöttat oss i det.
Mitt jobb på Sveriges Radio Halland var också en slump. Jag började spela i Halmstad Volley som student och min lagkapten fick ett samtal från min radiochef som frågade om hon ville frilansa som kommentator. Men hon hade redan ett extrajobb som hon trivdes med så hon frågade mig istället. Och jag har varit frilans sedan 2006. Men min chef hade inte frågat om det inte hade varit så att killen som hade uppdraget fick ett annat jobb.
Att jag halkade in på att bli egen företagare och hälsocoach är för att min dåvarande särbo höll på med detta. Jag har alltid varit nyfiken, men aldrig trott att jag skulle kunna hålla på med det. Så, efter många kurser, certifieringar och oändligt många lästa böcker och vetenskapliga artiklar så har jag numera detta som en bisyssla.
Att jag började jobba med politik var också en slump. Jag har alltid vetat vart hjärtat har suttit och vilka frågor som jag har brytt mig om. Men det var först när jag träffade min vän och partikamrat på hemtjänsten som jag började engagera mig partipolitiskt. Vi träffades på ett sommarjobb och först pratade vi mest om killar, skola och jobb. Men det växte och frågor om politik dök upp allt oftare. Men det tog många år innan jag gick ned till partilokalen och blev aktiv medlem. Nu idag är jag frititidspolitiker i region Halland.
Jag har under alla dessa val/möjligheter fått hjälp, stöttning och haft en jäkla tur. Men jag har även jobbat hårt. Jag har sagt nej till middagar, filmkvällar och att fika för att kunna utföra mina uppdrag. Jag har fått göra stora förändringar i mig själv och jag har fått bita ihop för att orka. När möjligheten har dykt upp så har jag gett allt. Inget har lämnats åt slumpen. Men jag måste vara ödmjuk inför att möjligheterna har dykt upp. För även om detta är frukten av hårt arbete så hade det inte varit möjligt om inte omständigheterna runt omkring mig hade varit annorlunda. Hade jag till exempel varit född 1981 så hade jag inte självklart spelat volleyboll. Och utan den sporten så hade livet bara där varit helt annat. Och jag hade inte börjat spela om det inte var så att en flicka i laget hade velat göra som sin storasyster.
Så, jag har infogat ett klipp som jag tycker att du som har läst detta ska titta på. Ta en stund och reflektera. Och när du har gjort det så läs hans bok: Outliers och David and Goliath
För mig så känns det lite som ett paradigmskifte. Som ni kunde läsa i min nyårskrönika så var 2014 ett år av det ena stålbadet efter det andra. Och i min omgivning så har många upplevt detsamma. Jag har vänner som i hela livet har varit friska men som under 2014 har insjuknat. Jag har vänner och bekanta som alltid har haft pengar, men som under 2014 förlorat nästan allt. Det har på något sätt varit ett väldigt instabilt år för många.
Jag hoppas att det ska bli ett bättre år 2015. Där kasten mellan lycka och djup depression och otrygghet inte är så stora. Där vi tar oss tid för oss själva och för varandra. Livet kan bli tufft som det är utan att man ska behöva likt Don Quijote stå där och slåss mot väderkvarnarna själv. Ibland, eller ganska ofta är det bra att ha en Sancho Panza i sitt sällskap.
Om man ska dra in ”The law of attraction” i det här inlägget så tänker jag att inför förra året så ville jag lära mig en väldans massa saker. Jag ville lära mig hur man driver ett företag, hur man bäst jobbar med klienter osv. Det jag glömde bort i den här kråksången var att säga; smärtfritt! För visst fick jag lära mig. Jag fick lära mig den hårda vägen. Så vi får det vi önskar oss. Jag fick det i kvadrat:)
Jag tror och hoppas att 2015 kommer att bjuda på den frukt som vi under 2014 jobbade så hårt för att plantera, sköta och skydda. Jag tror att med visdomen från 2014 så kommer vi alla att se på 2015 med helt andra ögon. Vi kommer att värna det som är viktigt i våra hjärtan mer. Och det materiella kommer att minska i betydelse.
År 2014 har för min del varit ett ganska omvälvande år. Stora saker har hänt – både jobbiga och positiva. Min totala känsla av året är att jag lärt mig mycket – både om mig själv och om hur man faktiskt tar sig igenom ganska komplicerade livshändelser, så även om året faktiskt hamnar lite på minus totalt sett när jag summerar, så känner jag ändå att jag tar med mig en hel del positiva saker från året som gått.
Speciellt positivt är det att utvecklingskurvan går åt rätt håll på de flesta av livets olika områden. Det ena ger liksom det andra – och en av de viktigaste delarna är förstås mitt eget fysiska välmående, som är det som påverkar hur jag mentalt bemöter alla andra delar av mitt liv. Från att ha tangerat all time high i vikt i våras, så har min fysiska status förbättrats ganska mycket, och är nu på väg mot den punkt där jag kan känna mig tillfreds med mig själv. Och sen i september har Lotta varit en viktig del i den utvecklingen. Under hösten har vi jobbat både med träning, kost och mentalt må-bra-tänk, och i vår nyårskrönika utvecklar vi detta lite mer i detalj.
Charles Poliquin mannen med styrketräningsstrateigernas Mecka. Jag är utbildad PICP coach som är Charles internationella certifiering för PT’s.http://www.strengthsensei.com
2014 är slut inom några timmar och det har minst sagt varit ett händelserikt år. Framförallt så har det varit otroligt lärorikt.
Det hela började med att jag på egen begäran sade upp mig från min tjänst som lärare på Bolleurps Naturbruksgymnasium. Jag valde att flytta hem till mitt älskade Halmstad och där tänkte jag fortsätta som lärare och även satsa på mitt företag. Men som livet är så blev det inte som jag hade tänkt mig alls. Det blev tunga månader ekonomiskt, som blandades med häftiga upplevelser. En av ljuspunkterna var att få träna med Phil Learney på Ultimate Perfomance i London. Och att jag även åkte dit för att gå på en av hans föreläsningar.
Under sommaren så blev ekonomin väldigt ansträngd då min hund vid akut diaré och hoppat från balkongen som ligger på tredje våningen. Pengar spelade ingen roll just då, utan sorgen av att kanske mista min bästa vän var helt olidlig. Dygnet med henne hos veterinären gav mig kanske 1 timmes sömn. Men hon överlevde och plånboken gapade tom. Tack vare min pappa så slapp jag lämna min lägenhet och sälja bilen.
Men så kom hösten och jag fick ett vikariat på Fyllingeskolan. Phu! Räddaren i nöden kan man säga. Livet började ljusna och även på företagsfronten så började det strömma till. Fler och fler hittade mig och vilka resultat vi fick. WOW! När mitt vikariat på Fyllingeskolan tog slut så fick jag en tjänst på Östergårdsskolan. Och här är jag fortfarande.
Jag har på det här året fått lära mig väldigt mycket, bland annat att arbetsförmedlingen, a-kassan, starta eget osv inte fungerar. Jag har fått lära mig att vägen som nyföretagare är tung, oekonomisk och besvärlig. Där man faktiskt inte får någon hjälp över huvud taget, eftersom staten har dragit in på alla möjligheter såvida man inte äger ett hus. Vilket jag inte gör. Jag har heller inte en partner som jag kan leva på tills allt rullar på. Dessa lärdomar har varit otroligt viktiga, för jag har på nära håll sett vad man har skurit ned på i samhället. Och hur det drabbar människor. Och jag som är en person som alltid har varit skötsam var nära på att bli hemlös och utblottad på mindre än 6 månader på grund av systemet vet vad jag måste kämpa för.
Jag har haft ljusglimtar i mörkret; jag har hunnit läsa väldigt mycket böcker, startat en podcast, utvecklat mina träningsprogram, mött fantastiska människor, lärt mig hantera min egen konsumtion, fått tid att reflektera över vem jag och vad jag vill.
2014 har varit ett år av stålbad för mig. Det har varit ett år av rädsla och ett år av hopp. Jag har verkligen blivit testad i ”om jag lever som jag lär eller inte”. Det har varit ganska ensamt men ändå inte. Jag har fått vara med i Halmstadpodden, Radio Halland och i Halmstad7dagar för det jag gör inom hälsa.
JustLotta är ett namn som jag skapade när jag började min första blogg. Namnet som jag valde ville jag skulle handla om så mycket mer än bara Lotta Zsoldos eller Charlott Zsoldos. Jag ville lägga till hur jag tänker kring politik. Detta eftersom min blogg då först och främst var en politisk blogg. Den blev senare en blogg som handlade om holistisk hälsa. Här är ett utdrag ur Svenska akademins ordbok om ordet just.
”JUSTfys⁴t (Anm. Enl. Landsm. XVllI. 1: 3 1912 uttalas ordet i handtvärkarkretsar ʃus⁴t l. jus⁴t, uttal som helt visst äv. eljest förekommit i ä. tid; jfr JUST adv.², o. JUSTERA), adj. -are; n. o. adv. == (ofta, i sht förr, skrivet juste)
[av fr. juste; av lat. justus, rätt, rättvis, skälig, tillbörlig, riktig, till jus (se JURIS); jfr JUST adv.², JUSTERA, JUSTESS]
(numera ngt vard.)
[JUST.adv.adj 1]
rättvis; rättrådig; rättänkande; hederlig (i sin handel o. vandel, särsk. i affärer); korrekt; billig, som står i överensstämmelse med vad som för en sund o. naturlig uppfattning ter sig ss. rätt o. Förnuftigt”
För mig är rättvisa väldigt viktigt och det har alltid varit viktigt. Och jag tänker ofta att rättvisa är olika för alla människor. Vad som är rättvist för dig är kanske inte rättvist för mig. Men när jag möter människor så försöker jag se vad deras behov är. Hur jag kan hjälpa på mitt sätt. Och att se alla människors olikheter är ofta en utmaning. Jag gör fel, men jag försöker att vara så inkännande som jag kan vara.
JustLotta är inte bara ett företag som jobbar holistiskt utan företaget vilar även på en antirasistisk grundsyn. Det är inte bara jag Lotta som i mitt engagemang utanför företagen är antirasist utan värdegrunden för företaget handlar om alla människors lika värde. Det finns onda och goda människor från världens alla hörn och kanter. Och när jag samarbetar med människor i min podcast, på youtube och mycket annat så är det coacher som har samma värderingar som jag har. Jag skulle aldrig sätta mig i samarbete med en coach eller en klient som har rasistiska åsikter. Och jag gör ofta sådana avvägningar när jag jobbar.
Jag är tacksam för de läxor som jag har fått lära mig av livet. Jag är tacksam för allt som jag har och allt och alla som jag älskar. Jag är tacksam för att gamla vänner åter gör gästspel i mitt liv, för nya vänner som förgyller och för familjen och min kära systerdotter som får mig att önska att jag hade egna barn. Och jag är otroligt tacksam för min hund Larissa som finns där i vått och torrt och som ger villkorslöst med kärlek varje dag.
Detta är jag och Phil Learney som jag har som mentor, kollega och PT. Du kan finna honom via http://www.phillearney.com
Jag har även haft en massa häftiga podcastavsnitt och där ligger avsnittet som jag gjorde med min mentor, vän och kollega Mike Demeter i topp med nästan 500 nedladdningar.
Jag har även föreläst två gånger under våren och sommaren och bilden nedan är hämtad från ekodagen där jag hade en kort föreläsning för ett härligt gäng.
Jag har haft även andra gäster och samarbeten på min podcast:
Längst upp till vänster är min klient och vän Magnus Gustafsson. En man som har valt att med min hjälp ändra om sitt liv. Den långhåriga mannen heter JP Sears och vi har under de senaste 2 åren haft ibland ett nära samarbete och ibland inte så nära. Men vi har planerat att via min podcast köra en kortare serie kring de mentala bitarna i livet. Hans senaste video på Youtbe har setts av ungefär 450000 människor världen över. Sarah Jerngren och jag har under hösts kört serien Coach Sunday. Och vi har två avsnitt kvar. Sist i bildhögen är min vän och kollega Tamas Feher som just nu är head coach för det olympiska lyft teamet i Azerbadjan.
På Youtube har jag tre riktigt härliga intervjuer med stora namn inom hälsoindustrin. Esther Blum http://estherblum.comhade stort tålamod med mig när vi gjorde intervjun då jag var nervös och helt oerfaren av att göra intervjuer via skype.
Vad är en känsla? Är alla känslor bra? Är alla känslor dåliga? Hur ska man vara för att passa in?
På senaste år så har jag märkt att det går en trend i att man ska vara så jäkla positiv hela tiden. Man ska bara känna känslor som gör att man mår bra och lever i ett ständigt rus. Idag ska jag berätta lite om hur det här med känslor som vägvisare och överlevnadsstrategi fungerar. Och jag kommer att utgå i från det fantastiska arbetet som Karla McLaren har gjort: http://karlamclaren.com
I våra liv så är vi födda med att ha känslor. Och när jag säger känslor så menar jag hela spannet av känslor. Men när vi växer upp så möter vi vuxna och andra barn som lär oss vilka som är rätt och fel. Och tyvärr så har många män och pojkar fått lära sig att känslor som sorg och ledsamhet är fel. Killar ska vara tuffa, det är omanligt att vara ledsen. Vi flickor får lära oss att man ska inte känna avund och vara svartsjuk.
Men vi behöver få känna alla våra känslor, och alla känslor är bra! Jag ska i det här inlägget ge konkreta exemplen på känslor och dess vägvisare för oss. Jag tar dock inte upp alla, utan dem som jag känner är minst omtyckta.
Exempel 1
En person blir slagen på gatan av många förövare. Du hinner knappt reagera innan du grips av panik och flyr. Panik som är en del av känslospannet som tillhör bland annat rädsla, Och det är känslan som gör att du kanske överlever. När det handlar om panik så finns det tre saker som man kan göra; fly, slåss eller spela död. Många förknippar panik med något negativt. Och helt klart kan man ta fel beslut när man får panik. Dock är det en väldigt bra indikator på att något är väldigt fel.
Exempel 2
En man och en kvinna börjar att träffas. Det uppstår en förälskelse mellan dem men de bestämmer inget. Det går några veckor och båda går som på moln. Men så en dag när mannen försöker nå kvinnan så svarar hon inte på sin telefon och senare på eftermiddagen så ser han henne tillsamman med en annan man på ett café. Mannen känner svartsjuka och han blir ledsen och dyster. Detta byts sedan till att han blir arg. Han känner sig bedragen. Den här känslan av svartsjuka handlar väldigt mycket om frågorna: Vem hotar vår relation? Är vår relation hotad? Och dessa känslor är en viktig indikator på hur man ser på relationen. Sedan finns det sjukliga känslor, men dessa går jag inte in på nu. Mannen kan med hjälp av sina känslor utröna om hans nya partner är pålitlig och om detta kommer att vara bra för hans känslomässiga välstånd. Det handlar alltså om överlevnad.
Exempel 3
På din arbetsplats så jobbar du hårt. Du anstränger dig varje dag och dina kollegor ger dig beröm. Men lite då och då så är det en kollega som blir särbehandlad. Till en början så säger du inget, men du märker det och du känner dig obekväm. När det börjar bli mer av en vana än något annat att kollegan helt klart ligger i favör hos chefen så växer avundsjukan. Du kan känna att du inte längre kan vara glad åt den personen. och varje gång den kommer på tal så växer det sig som en äcklig möglig svamp i munnen. Avund enligt Karla McLaren är en mix av ilska (att vara arg) och rädsla. Och detta är precis som svartsjuka viktigt för den sociala överlevnaden. För den indikerar riskerna för dig på jobbet. Det hjälper dig att se vad som är rätt och fel och följa din magkänsla. För om du upptäcker det i tid så kanske du kan hinna skaffa dig ett bättre jobb till exempel? Återigen så handlar det om överlevnad.
Exempel 4
Eva och Anders har varit tillsammans i flera år. Och tillslut så går det inte längre. De är alldeles för olika. Anders har fått lära sig att vara ledsen löser ingenting så han är mest arg hela dagarna. Eva som är kvinna får känna sig ledsen. Och när de båda lämnar relationen så gör de det på olika sätt. Eva känner sig ledsen och hon gråter. Att gråta vid ledsamhet är väldigt helande och det skapar ett lugn. Det är skillnad på att vara ledsen för att något som man höll kärt inte längre fungerade och att känna sorg över något som hastigt har tagits ifrån en. För att visa på skillnaden så har jag lånat en text från Karla McLaren. Den finns att hitta på hennes hemsida på länken http://karlamclaren.com/grief-the-deep-river-of-the-soul/
Many people move to numbness, to rage, to acrimony, to distraction, to dissociation — many people will do everything but drop and grieve when death or irretrievable loss occurs. But avoiding grief doesn’t help; in fact, it only makes things worse. We trick ourselves into thinking that we can guard ourselves against all pain if we just refuse to grieve (or think about or prepare for death).
För att läka så är det väldigt viktigt att man låter sig vara ledsen så länge som det behövs. Att bara skaka av sig och le kommer inte att hjälpa dig att läka de känslor som finns. Utan när det gäller sorgearbete och när man är ledsen för att man har förlorat något som ändå inte fungerade. Så är det viktigt att man tillåter sig att känna dessa känslor.
Vad jag vill ha sagt i den här artikeln är att det är inte bara glädje och lycka som är ”bra” känslor. Eller att man ska vara positiv hela tiden. Det är viktigt att du släpper in alla känslor i ditt liv.
Om du är som jag, en människa som känner massor hela tiden. Då är det viktigt att jobba med hur du ska hantera att du känner hela tiden. Men förneka inte att du känner, för det är det som räddar ditt liv. För att du ska bli en empatisk människa så är det viktigt att du först kommer i kontakt med dina egna känslor i livets alla situationer. Därefter utvecklar du din förmåga att förstå hur andra känner. Och några tips på hur du gör är:
1. Läs skönlitteratur – så att du kan leva dig in i andra människors liv.
2. Döm inte andra utan lyssna på dem
3. Döm inte dig själv utan lyssna på dina egna känslor
Den här veckans avsnitt av Coach Sunday handlar om ett ämne som är högaktuellt så här i juletid, kosten. Den mat vi äter är tänkt att ge oss näring och energi men hur äter du bäst utifrån dina individuella förutsättningar. Det finns ett enormt utbud av mat idag, från världens alla hörn och för alla smaker. Och läser du kvällstidningarna finns det en uppsjö av tips för hur man ska äta, dieter som ena dagen hyllar råa alternativ och nästa dag pratar om proteiner och kolhydrater. Det är med andra ord lätt att gå vilse. Från ett holistiskt perspektiv tycker vi att det viktigaste är att på allvar lyssna på dig själv och din kropp. Hur reagerar du på den maten du äter och vad ger dig långsiktigt bäst resultat. Att föra en matdagbok kan vara ett bra knep att bli bättre på att lära känna sig själv och din inre matkompass. Fler tips och tankar hör du när vi filosoferar vidare i Coach Sunday!
Coach Sunday vill inspirera, motivera och reflektera, alltid med ett holistiskt förhållningssätt. I 6 matnyttiga avsnitt spånar vi kring grundläggande koncept kring tankar, andning, vätska, näring, rörelse och sömn. Allt för att hjälpa till att skapa balans så här i juletider och så klart för den bästa starten på 2015.
Är du nyfiken på mer får du gärna kontakta mig eller Charlott för att boka hälsocoachning. En perfekt julklapp till dig själv eller någon du tycker om! En investering för framtiden och det perfekta sätt att starta 2015 för att skapa ett hälsosamt år. Tills nästa vecka önskar vi allt gott!
Innan du ger dig in i alla nyårslöften, försök att byta ut en redan invand vana.
För att inte hamna i stressen av att misslyckas, försök att redan nu göra tvärtom med någon som du redan gör. För att det ska fungera i längden så måste man hålla på i 66 dagar innan den tillslut sitter. Men inget kommer någonsin att bli helt automatiskt. För även om du ALLTID borstar tänderna på morgonen och på kvällen. så kan man ändå ibland behöva påminna sig själv. Och det är lätt att en bra vana som man har haft kan glömmas bort, och när man har glömt bort den i tre dagar. Då är det svårt att komma tillbaka till den igen.
När man byter ut en vana så måste man ha disciplin. Och när man ska göra något som man inte har gjort tidigare så är det viktigt att man har ett bra stöd i sin omgivning eller ett bra psyke. Vissa saker är lättare än andra att göra sig av med. Men ”dåliga” vanor som man har haft länge kan sitta i mycket hårdare än man tror.
Låt mig ta ett exempel. Du ska sluta röka och alla är på dig. Alla tjatar om att du ska sluta för din egen skull och i smyg så har du försökt om och om igen. Men varje gång så har suget blivit för stort eller något hände som gjorde dig upprörd. Kanske är det den enda anledningen till att du får en rast på dagen. Och du tog den där cigaretten. Skammen och skulden sköljer över dig och snart vill du inte ens försöka igen. Du vet ju att du kommer att misslyckas.
Du tänker att du bara ska sluta tvärt! Alla andra har ju gjort det.
Nu ska du få ett tips!
1. Ta reda på vilken vana som du vill byta ut
2. Skriv ned varför du vill byta in eller ut den.
3. Räkna med minst 66 dagar och skaffa en kalender som du kan räkna ned med
4. Gör dig och din omgivning förberedd
5. Ha koll på vad som triggar dig innan du byter vanan. Skriv ned dem.
6. Istället för din tidigare vana så gör du nu istället något annat.
7. Var konsekvent
8. Ge inte upp.
9. Förlåt dig själv ifall du misslyckas, det betyder inte att du är misslyckad.
10. Håll ut
11. Belöna dig själv när du har lyckats med ditt mål.
