Idag när det töar ute och när vintern släpper sitt grepp, då är det mysigt att ha en sovande hund vid sin sida i väntan på att ljuset ska komma tillbaka.
Kärlek till er
Kategori: Politiska tankar
Kategorier
Glöm inte det som du har!
Juletid innebär stress för många!
Vi är många som tar julen och dess traditioner för given. Vi stressar runt för att handla julklappar, handla mat, pynta i våra hem. Och allt detta gör vi medan musiken ljuder ur radion, datorn och facebook står på, en tv finns i bakgrunden och så vidare. Vi duschar länge, slänger en filt om oss på kvällen och tänder ett par ljus och så säger vi: Oh vad jag önskar att jag hade…
Jag är precis likadan. Jag precis som alla andra önskar alltid mig mer, för jag är så programmerad att det är så man ska tänka. Dock är jag stolt över att det senaste året har lärt mig att uppskatta de små sakerna i livet mer. Jag uppskattar en god hälsa, min familj, min hund, mitt hem och alla bekvämligheter som jag har. Jag har tak över huvudet. Jag har en god inkomst. Jag har rinnande vatten och jag behöver inte stå i timmar på ett torg eller i gränd i isande kyla och spela ett instrument för att få en slant. Jag behöver inte jobba för slavlön, jag behöver inte prostituera mig för att få mat på bordet och tak över huvudet. Men ändå är jag inte nöjd; för jag vill ha mer.
Musikhjälpen, frivilligorganisationerna och de som berättar om andras utsatthet öppnar de ögon som är redo för att bli öppnade. Det är betydligt lättare att bara tänka på sig själv i dessa tider om man bara slapp se det som händer i vår värld. Jag har märkt genom åren att julen är en tid som under lång tid har börjat att förändra oss. Helt plötsligt blir det viktigare att visa att man skänker till organisationer. Min fråga är: Kan vi inte göra medvetna val under året? Kan vi stötta fair trade året om? Kan vi välja ekologiskt så att jorden inte blir förstörd, så att de som arbetar med jordbruket inte får sjukdomar pga besprutningen? Kan vi medvetet INTE köpa kläder som kommer från sweatshops i utvecklingsländerna? Så att vi inte bidrar till slaveri i världen. Kan vi inte alltid göra det?
Jag uppskattar att Disney tar sitt ansvar att hantera frågor som har att göra med rasism. Fler borde följa och fler borde utbilda sig i ämnet. Jag blir inte förvånad över de som skriker på facebook, att man ska sluta förstöra deras tradition med att ta bort den svarta dockan i Kalle. Eller de som bestämt ska behålla order negerboll för en ”bakelse, kaka” som är gjord av choklad. Det är som att de går på autopilot och inte reflekterar över det som faktiskt är. Sen att de drar det så långt som att -” men då kan man ju inte säga vitvinssås heller”. Ordet neger syftar till att människor som har svart hudfärg inte är lika mycket värda som vita människor. Det är därför som det ordet användes när man förslavade människor ifrån Afrika. Så varför ska man behålla ett sånt negativt laddat ord om en kaka? Är det för att du som säger det inte kan någonting om mänsklighetens hemska historia? Eller för att du är programmerad att inte titta och inte förstå?
Jag hoppas verkligen att fler slutade gå med skygglappar och tog sitt ansvar för vår jord, sig själva och dem som de älskar!
Den 21/11-2012 satt jag som företrädare för mitt parti i Hemvårdsnämnden. Jag sitter för Vänsterpartiet och jag är inte ordinarie utan jag är ersättare. Men den här dagen var det väldigt tomt på Alliansens sida och jag klev in som ordinarie. Jag blev väldigt förundrad, men inte förvånad över hur alliansen sköter nämnderna i Halmstad. Som ersättare har jag betydligt mindre makt än de som är ordinarie. Det förstår nog de flesta. Och det här sammanträdet blev inte alls som jag hade tänkt mig. Jag fick kliva in och jag hade min chans att få göra min röst hörd. Jag ville inte godkänna verksamhetsplanen och dess besparingar och nu när min röst skulle räknas så hade jag chansen. Trodde jag! Så blev det inte. Alliansen strök punkterna från dagordningen och oppositionen som var i majoritet blev blåsta på sin demokratiska rätt att få rösta nej till något som skulle skada våra åldringar i Halmstad.
Läs min debattartikel på Hallandsposten idag.
http://hallandsposten.se/asikter/debatt/1.1853041–tjuv-och-rackarspel-i-hemvardsnamnden-
Kategorier
Jag är en blatte-lover
I förra veckan fick media tag på den film som SD själva hade spelat in . På filmen visar de ju alla vilka de egentligen är trots slips och kostym. Jag har själv försökt att hänga med så gott jag har kunnat via tv, radio, tidningar och bloggar. Den slutsats som jag har dragit är: Vi är bara och krafsar på ytan i det här främlingsfientliga partiet och dess anhängare.
När vi lärde oss om andra världskriget i skolan var alla rörande överens om att ”vi” aldrig skulle vara så korkade att ”vi” gick på det som tyskarna gick på. ”Vi” tyckte att det borde man ju ha sett långt innan det gick så långt som till utrotningen av nästan ett helt folk. ”Vi” klappade oss på axeln och sa att ”vi” minsann inte var så lättlurade. Men allt eftersom åren gick och ”vi” blev äldre så hamnade vissa inom idrotten andra inom musiken och vissa visste kanske inte vart de skulle gå. Och inom alla dessa grupper började vardagsrasismen ta form. Man började höra ord som ”jävla neger”, ”blatte jävel”, ”stick hem, du har inget att göra här”.
Jag som alltid står upp mot sådant här hamnade i bråk väldigt ofta. För jag kan aldrig acceptera att någon kränker någon annan. Och till en början blev jag väldigt arg på den som sa eller gjorde den kränkande handlingen. Nu har jag förstått att problemet sitter mycket djupare. För är det verkligen individen som i frustration kastar ur sig allt som den har blivit programmerad till att göra, som är det stora problemet? Individen är i min mening bara en del av problemet.
Alla små pojkar och flickor som växer upp får sina värderingar någonstans ifrån. Någonstans skapas rasisten, nazisten eller fascisten. Människor blir inte bara över en dag en främlingsfientlig person. Jag är väldigt övertygad om att det hela har funnits med i antingen i ; generationer inom familjen, man har varit vilsen och funnit en grupp som har accepterat en, man har bott i ett område där man har känt sig utanför, man är frustrerad över att man har förlorat sitt jobb. I alla dessa kategorier finns det utlösande faktorer för vad som kan göra en människa till rasist.
Av mina erfarenheter när jag har mött människor eller ungdomar så slås jag av hur färgade de blir av köksbordspratet. Där det som sägs inte egentligen är deras egna åsikter. Någon eller några har talat om för dem: invandrarna tar våra jobb, invandrarna föder massa barn så att de kan leva på bidrag, invandrarna får körkort betalt av kommunen, invandrarna gör si och invandrarna gör så.
Vad händer med den svenska familjen som föder en massa barn och lever på bidrag? vad ska vi säga om dem? Vad säger vi om en svensk får ett jobb framför mig? Jag är ju också svensk. Debatten om att invandrare fick körkort av kommunen var ju en höna av en fjäder. Det kallas en arbetsmarknadspolitiks åtgärd för att sätta folk i arbete. Jag fick en sådan när jag var runt 20 år gammal. Då betalade arbetsförmedlingen en bartenderutbildning till mig. Så att jag inte skulle behöva gå arbetslös. Jag kan säga att den var betydligt dyrare än det halva körkortet som fem stycken fick hjälp med i Laholm. Sen får elever som går på fordonsprogram både B och C körkort. Även andra gymnasiala program ger ungdomar körkort.
Min sammanfattning av det hela är, att om inte svenska folket oavsett etnicitet inte öppnar ögonen så kommer vi snart vara en kopia av Tyskland. Vi kommer att vara ett land som förföljer; romer, judar, muslimer, somalier osv. Jag vill inte bo i ett sådant land. Jag älskar Sverige för att vi är ett mångkulturelt samhälle. Jag älskar Sverige för att vi värnar om varandra. Låt mig få fortsätta att göra det.
Och för till alla er som undrar: Jag är en Blatte-Lover!
Kategorier
Höst!
Nu har det varit tyst här länge!
Efter att ha kommit hem från Slovenien befinner jag mig nu återigen i Halmstad. Borta bra men hemma bäst brukar man säga. Men det blir lite konstigt när hemma (Miran) inte bor med mig. Så jag är hälften hemma och hälften borta. Och hösten med dess vind och regn är här och jag bara längtar till att höra snön knastra under mina skor.
Hösten bjuder på stora förändringar i världen. En stor sådan var att Obama fick fyra år till. Det var väl det bästa av två rätt dåliga alternativ. Jag vet att många tror att Obama är som en sosse. De kan inte ha mera fel. Obama är liberal och förmodligen mer höger än Reinfeldt och Company. Men han är inte så otroligt bakåtsträvande som Mitt Romney som är konservativ.
Hade vi fått Romney till makten så hade det blivit lika illa om inte värre än när Bush var vid makten. Totalt krigstokiga med konstiga värderingar är många konservativa. Det är för mig en gåta hur man kan klappa sig själv på axeln och tycka att man är bättre än andra för att man är en vit man av medelklassen som är gift med en kvinna. En kvinna som är sambo med en annan kvinna är i mina ögon lika mycket värd. En svart man är lika mycket värd, en tonåring från arbetarklassen är lika mycket värd. Ja, ni förstår vart jag vill komma. Men det är bara vissa som får bestämma över sig själva. Enligt Republikanerna så måste en kvinna behålla barnet om hon har blivit våldtagen För om hon blev gravid så njöt hon egentligen av sexet (våldtäkten).
Nog om valet i USA. Vill bara kommentera att valsystemet i USA är otrolig föråldrat och inte alls demokratiskt. Så, nu var det sagt också.
Men jag känner förändringens vindar som blåser runt om mig. Jag och en vän pratade ganska mycket om det idag och vi båda insåg att livet inte har en rak väg. Den är ganska snirklig och spännande. Men den finn där… Jag vill illustrera det med en bild jag tog i våras.
Jag vill säga att: Jag alltid kommer att hitta min egen väg och ibland är det resan dit som är det viktiga och inte målet. År 2012 är enligt mig och många andra det mest konstiga året som någonsin har hänt.
Från och med nu kommer bloggen att bli uppdaterad oftare igen!
Kategorier
Skriva
God morgon!
Idag fick jag en sådan inspiration att skriva. Jonas Hassen Khemiri var på tv4:a nyheterna och berättade om sitt författarskap och rasism i vårt svenska samhälle. Det var så klockrent att han var i studion och att han berättade om vad som hade inspirerat honom att skriva. Jag har massor i mitt liv som inspirerar mig varje dag och det svåra med författarskap är väl att egentligen våga tro på sin ide och att fullfölja den. Jag själv har mängder av påbörjade stoff, alltifrån diktsamling, roman, barnbok till pjäs. Men inget av det blir klart. Kanske hänger det ihop med att lärare under mina år alltid har kritiserat mitt skrivande. Nej, nu var jag inte rättvis. Jag hade en vikarie en gång på grundskolan som älskade min berättelse Varulvsmannen. Det var så fantastiskt att få höra att jag berättade på ett sätt som tilltalade. Efter det så ville jag bara skriva och skriva och skriva. Tills jag träffade en lärare som sa att jag hade stora problem med min meningsbyggnad och att jag behövde träna. Inte en gång fick jag beröm för mitt innehåll.
Men nu efter fem år på högskolan och snart fyra år som verksam lärare, så tycker jag att jag tränar en hel del. Men jag är väl inte mästare på att använda mig av komma tecken. Det kan jag bli bättre på. Men efter att jag startade min blogg så har jag äntligen kommit in i mitt skrivande igen. Det är så underbart att få knappa på tangenterna och se mina tankar bli tryckta ord.
Den här veckan har varit en berg och dalbana. Det har gått från förtvivlan på jobbet till lycka på jobbet. Och det har verkligen sugit musten ur mig. Jag är vad jag vet inte den enda läraren som känner så just nu. Vad jag vet är vi många kollegor som idag kämpar för våra yrken. Vi kämpar mot politiker, löneförhandlare, rektorer, föräldrar och snart ”mot” våra egna kollegor. Med alla nedskärningar på gymnasiet så är det ingen som går säker. I Halmstad väljer kommunen att ta in friskola efter friskola utan att tänka på vad konsekvenserna blir för skattebetalarna och kommunen.
Det var nämligen så här att i torsdags hade vi i Vänsterpartiet ett möte med en av Halmstad kommuns ekonomer. Den här ekonomen jobbar med att göra budgetarbetet tillsammans med både oppositionen och femklövern. Han berättade (bekräftade) det som mina partikollegor bara hade en svag aning om. Och det var; Kommunen bestämmer att man bakar in vissa saker i en skolpeng – antal kvadrat för eleven på skolan, pengar för skolmaterial, pengar för undervisande lärare osv. Då har man bestämt att det ska vara ett visst antal kvadrat och som då engelska skolan gör är att man låter eleverna vistas på halva ytan som kommunen har bestämt, men tar betalt för hela. Detta gör att det som blir över går rätt ned i fickan på friskolan. Så Engelska skolan har mindre lokaler för samma antal elever som en annan skola för samma pengar, men har en lägre hyra. Ska man kunna tulla så på reglerna? Är det bra för verksam personal och elever? Finns inte reglerna för att ha en bra kvalitet?
Idag ska jag förhoppningsvis börja på mitt nya skrivprojekt. Och jag hade den här gången för avseende att avsluta det med.
Kategorier
Röntgen here I come!
Woho!
Då jag hade hämtat posten insåg jag att det var ett brev adresserat till mig ifrån röntgen i Halmstad.
Det kunde ha varit en helt vanlig dag idag. Men det hela började med att jag läste färdigt mina kapitel inför föreläsningen och litteraturseminariet vid frukost. Det var ingen vanlig arbetsdag för mig. Jag är ju numera student på Högskolan i Halmstad. Vi är en grupp på 12 personer som just nu läser VFU-handledarutbildningen. Vi är ett härligt gäng med ett gott samtalsklimat och där vi lär oss massor av; föreläsarna, kurslitteraturen och inte minst från varandra. Som vanligt fick jag ihop allt på morgonen i sista sekund och hann svänga förbi DHL innan lektionsstarten. Mina kosttillskott för min tarmflora hade kommit.
Vi började morgonen med en riktigt bra föreläsning och vi avslutade dagen med ett riktigt bra litteraturseminarium. Min grupp består av lärare som jobbar mot de lite yngre åldrarna. Men på något sätt hade vi liknande tankar. Alla var vi missnöjda med hur makten fördelas i vår skolvärd. Det finns tre dimensioner; den politiska, den filosofiska och den psykologiska. Det som vi upplevde var att den politiska makt som just nu råder, inte är bra för våra ungdomars lärande. Den politiska makten går inte så bra ihop med de mål (filosofiska) och de värderingar (psykologiska) som vi har att jobba med.
När allt var slut så åkte jag till gymmet för att röra lite på mig. Det kändes bra. Men det bästa var ändå när jag kom hem och fick sätta mig ned med posten och då öppna kuvertet. Jag har fått en tid på röntgen… de tar emot mig redan på torsdag:) Jag blev så glad att jag jublade. Det kändes som att sjukvården nu äntligen (efter mkt bråk) tog mig på allvar. Jag ska äntligen få en ordentlig utredning på mina njurar och min sköldkörtel. Förhoppningsvis är specialisten såpass påläst att vi kan undersöka vidare och inte stanna vid sköldkörteln (bara för att det är enkelt).
Men, man får ta en sak i taget helt enkelt!
Natti natt:)
Kategorier
Att göra något för sig själv..
När jag träffade Miran så trodde jag på att mitt liv skulle förändras. Det var liksom skrivet i stjärnorna. Men att det skulle förändras så här mycket hade jag aldrig trott.
Jag är en tjej som alltid har klarat mig bra själv. Jag har väl varit lite som en pojkflicka i mångt om mycket. Trots det har jag väl haft mina stunder då jag har ägnat mig åt att göra fina frisyrer på mig själv, måla naglarna och lägga lager på lager på smink innan någon fest. Men där har det liksom tagit stopp. Skönhetstänket har aldrig kommit in i vardagen.
Men så träffar jag en man som är metrosexuell. Vem hade kunnat ana att den här Balkan-mannen skulle ha ett sådant inflytande på mig. Det är som att jag har varit en sovande björn…
För tro det eller ej; Jag har varit på min andra ansiktsbehandling i hela mitt liv idag. Och inte nog med det, jag tog lyxbehandlingen inklusive brynfärg och fransfärg. I lyxbehandlingen ingick portömning, massage och massa annat gott. Så jag låg och blev omhändertagen i 90 minuter ute på en hästgård/salong i Röinge i Halmstad. Jag njöt av att bli totalt ompysslad och när 90 minuter hade gått så var jag alldeles avslappnad. Tänk att jag har missat detta i så många år. Tänk att det finns sådana underbara händer som kan göra min hy väl och mitt sinne avslappnat. Jag vet att jag om två månader bokar en ny tid på: http://www.pilagardwellness.se/
Ville bara säga att heaven finns i Röinge i Halmstad…
Over and out:)
Var beredd på lite personligt!
Det här inlägget kommer att vara väldigt kopplat till min personliga resa. En personlig resa där jag drar mycket lärdom av det som händer runt omkring mig. Hade jag inte sett det positiva i det något konstlade så hade jag nog förmodligen blivit en gnutta knäpp. Några av mina läsare skulle nog säga: ”Ja, du Lotta, du har förändrats en del sen i somras. Du har blivit mer nedstämd och inte så positiv som du var tidigare”. Fasen vad glad jag är över att ha så fina och uppmärksamma vänner som ser sådana förändringar hos en själv. Det är vad jag kallar äkta vänskap. För när man har vänner som vågar säga det som de ser, att de vågar säga det som är rättfram. Det är då som jag kan göra en positiv förändring i mig själv. Och jag ser det bara som något positivt att den här underbara vännen såg det som hände i mig. För hon har ju rätt. Jag är inte lika glad och positiv som jag var tidigare. Livet är inte lika lätt, tryggt och underbart som det var för någon månad sedan.
Det är så underbart att få titta djupt ned i en dal och nästan ramla i själv för att sedan med friska tag ta sig upp igen. Men frågan är om jag hade tagit mig upp eller om jag omedvetet hade ramlat längre ned om inte min vän hade sagt: Stopp och vänta nu! Något är inte som det ska med dig.
Som lärare, politiker, flickvän, syster, dotter och medmänniska så får man aldrig glömma hur det känns att titta ned. För glömmer man då blir man lätt oempatisk. Och är man själv kvar i självömkan så är allt svart och man kan inte hjälpa att se andra som omedvetet är på väg ned i djupet. Så nu ser jag på livet med lite mer friska ögon igen. Jag känner att jag fick en liten spark i rumpan för att ta tag i saker med energi och bestämdhet. För vad jag har insett är att: Trygghet är något av det viktigaste i en människas liv. Känner man inte trygghet i sin familj, i skolan, i samhället eller i sina relationer, då fungerar man mer som en halv människa än som en hel. Allting man gör blir halvbra liksom.
Vad ska man göra för att få sin trygghet? Ja, det kan jag inte svara på. Men för mig handlade det om att lita på människor och framförallt att tro på mig själv igen. För oavsett om du är otrygg i skolan och du inte vågar tro på att det du känner är rätt och därför inte tar kontakt med en vuxen, då kan det vara svårt att komma ur det. Samma för mig. Jag var tvungen att våga tro på att min familj och mina vänner ställer upp för mig nu när mitt liv mer eller mindre är ett organiserat kaos. Men jag tror ändå på att jag är på rätt väg och jag tror på att jag har världens bästa vänner.
För att avrunda bloggandet idag så tänkte jag visa vad jag hittade om trygghet på Google.
Vad är trygghet?
- känsla av välmående och säkerhet /bland vänner eller i samhället/
- Känner du trygghet i skolan?
- Tryggheten försvann med mina vänner.
- något som ger en känsla av välmående och säkerhet /bland vänner eller i samhället/
- Du är min enda trygghet.
- Alla de bekvämligheter och tryggheter vi vant oss vid hemma i Sverige.
- Nu kan jag fungera som normalt igen. För nu känner jag mig TRYGG!
Kategorier
Att så lite kan göra så mycket…
När man befinner sig mitt uppe i livet och regnet faller ned över Halmstad, så tänker man inte alltid på att det som man gör för andra utan att tänka på det, faktiskt kan betyda rätt så mycket. Idag hade jag en sådan dag. Det är de där små tillfällena i livet som bara sker utan att det låg massor med planering bakom. Det häftiga med att sånt här händer är ju att det smittar av sig. När man gör någon glad så blir man själv glad. Så just nu går jag runt och är rätt glad över att jag egentligen inte gjorde så mycket, men att det lilla jag gjorde, gjorde någon annan glad.
Kanske var inte där här mycket att blogga om. Eller så var det precis det som jag skulle blogga om idag:)?
Det är inte alltid det stora som betyder något. Det är de små sakerna som gör att vi känner att vi räknas som människor! Det är den erfarenheten som jag ska ta med mig idag. Och kanske ska jag tänka till en gång extra. Det var roligt det här!!!
