Vad som skrämmer dig behöver inte vara dåligt
Om jag skulle fråga någon hur de skulle beskriva mig så brukar de flesta förknippa mig med ordet modig. I mångt om mycket kan jag väl hålla med om att i många situationer så är jag modig. Jag säger ifrån när någon beter sig illa eller när något är fel. Jag har väl en sådan där ”rättvisekompas” inbygd i mitt system. Men jag liksom många andra har rädslor. Att vara rädd för något gör varken dig eller mig svag. Den stora skillnaden är vad vi gör åt det.
När jag var liten så blev jag inlåst på mormor och morfars toalett längst upp i huset. Hur jag än snurrade på låset så kom jag inte ut. Jag fick panik och än idag så kommer jag inte ihåg hur jag kom ut. I alla fall så lät jag min rädsla för att bli inlåst forma mitt liv. Jag hade alltid någon som vaktade när jag gick på toa och jag åkte absolut inte hiss. Jag blev otroligt begränsad på grund av min rädsla.
En dag så bestämde jag mig för att göra något åt det och började låsa toaletter och åka hiss. Nu idag är jag mycket mindre klaustrofobisk och livet är lättare. Såklart blir jag panikslagen om jag väl blir inlåst, som jag blev tillsammans med två kollegor på Arosfortet, men efter det så åker jag fortfarande hiss och låser toalettdörrar.
Rädsla är faktiskt något bra, för om vi saknade rädsla så skulle vi utsätta oss för en massa farligheter och förmodligen dö. Förhållningssättet blir avgörande för hur vi hanterar rädslor och om de får kontrollera oss. En del människor bortser från att det som de håller på med faktiskt är livsfarligt. Michael Schumacher (tidigare F1 förare) kraschade när han åkte skidor. Han tog lika mycket riskor i pisten (eller off pist) som han gjorde på F1 banan. Alla vet att det är farligt, men han har alltid tänjt på gränserna.
http://www.expressen.se/sport/motor/vannens-besked-om-michael-schumacher/
Det finns rädsla som är på riktigt och det finns inbillad rädsla. Kroppen vet faktiskt inte vilket som är vilket och nervsystemet fungerar på samma sätt oavsett vilken rädsla det är. I vår kropp har vi ett nervsystem (centrala nervsystemet). Den delen av det autonoma nervsystemet som är en cel av CNS är uppdelat i två delar. Det sympatiska nervsystemet är det ena och det parasympatiska nervsystemet är det andra.
Uppdelningen av det sympatiska och parasympatiska nervsystemet ser du nedan.
Här ovan ser du en förenklad bild på det autonoma nervsystemet. När kroppen är i stress är det sympatiska nervsystemet aktiverat. När det är igång är det ett krisläge och kroppen rustar för att springa eller slåss (kanske oxå bli paralyserad och spela död). När människor blir rädda, vettskrämda eller grubblar på stora livsavgörande problem så går kroppen in i ”fight-or-fligt-mode”. Du kommer fortfarande att kunna andas även om en del börjar hyperventilera. Du kommer inte att kunna sova eftersom kroppen utsöndrar nu mängder av adrenalin och kortisol. Glöm matsmältning eftersom när kroppen ska springa ifrån ett Lejon så finns det ingen tid för det.
Hade inte kroppen reagerat på rädslan på det här sättet så hade vi människor varit enkla byten. Så det är väldigt bra att det sympatiska nervsystemet fungerar. Problemet blir om det aktiveras hela tiden på grund av exempelvis grubblerier på framtiden fastän du inte kan göra något åt saker nu. Det i sin tur leder till sömnbrist och sätter det parasympatiska nervsystemet ”ur spel” eller ger det ingen chans till att aktiveras. Utan aktivering av det parasympatiska nervsystemet så får du lättare infektioner och du äter förmodligen mer vilket kan göra att du går upp i vikt.
Sammanfattning
Rädslor är bra för annars gör vi korkade saker. Det sympatiska nervsystemet är bra för det kan rädda oss från farliga situationer, men det är inte bra om det är aktiverat hela tiden.
Nu när det är semestertider :
- Glöm inte att sova
- Sluta grubbla
- Ha roligt
- Träna din kropp
- Ät god mat måttligt
- Sola
- Bråka inte med folk
Kram
