Publicerat av - Hälsa.

Sorterar du dina tankar? Kör du i 180 varje dag i veckan?

Som vanlig dödlig glömmer man ibland bort ”för vems skull göra jag just detta?”. Idag satt jag tillsammans med en otroligt klok ung man på ett fik i Halmstad. Trots att jag är nästan 10 år äldre än honom så delar vi många insikter om livet och inte minst människosynen och synen på oss själva. För mig tog det 32 år för att jag skulle ställa mig själv frågan: För vems skull gör du just detta? Och svaret kom inte helt självklart. Det började med en undanflykt. ” Men jag gör det för att jag själv vill”.  Sen frågade jag igen. Det sved lite i mitt hjärta. Och jag svarade ”Jag gör det för att bevisa att jag kan, för min egen skull”. Men jag blev inte nöjd med det svaret heller. Så återigen frågade jag mig själv. Varför åker du Vasaloppet? ” För att mamma och pappa ska se mig och tycka att jag är duktig”. Fy, vad det stack i hjärtat. Vem vill erkänna det för sig själv? Att man gör saker mer för andra än för sig själv? Är jag ensam tro?

Så, vi satt och pratade. Jag och den unga mannen. Och det visar sig att han är hästlängder före mig (om man räknar år då man upptäcker sidor av sig själv som man har gömt i sin garderob) och så uppfriskande det är att prata om det. För mig är det inget som är häftigare än att utvecklas som människa. Och att göra det tillsammans med andra är en gåva. Så, att ställa sig själv frågor oavsett hur jobbiga de är. Det är viktigt. Och viktigare än det är att oavsett svar, ställa en fråga till. Var beredd på att lära känna dig själv.

You can run but you can’t hide.. Eller?

För min del så har jag nog under många år gömt mig för mig själv. Och vad har det gjort med mig? Jo, skapat en massa osäkerhet. Vad händer när man är osäker? Om du tänker dig ett djur som anfaller, eller en människa som bara börjar gapa på en. Gör de det för att de är självsäkra eller för att de är osäkra? För behöver man skälla på andra om man vet vart man har sig själv?

Som min mentor JP Sears brukar säga: ”Food for thought”

Och att ta det med ro i livet och våga ta ett steg tillbaka och se det stora hela. Det är något vi ibland missar när vi lever snabbt. Men det här med att reflektera är otroligt underskattat. Och för mig är sommaren en bra tid för att titta tillbaka över hur våren var. Sen måste man träna på att reflektera och för alla kommer det inte helt naturligt. Men det är nyttigt. Dock bör man skilja på att grubbla och reflektera. Det är inte samma sak:)

justlotta_webb2.jpg

4 Svar till “Tid för eftertanke och reflektion är underskattat!”

Kommentera

  • (Kommer inte att publiceras)