Kategorier
Blogg Hälsa

Att gå på grund

Livet ska inte vara som en dans på rosor

 

Enligt de flesta inom självhjälpsbranschen så ska man vara lycklig hela tiden. Man ska tänka bort problem och låtsas som att de inte finns. Negativa känslor ska man ignorera och man ska istället söka sig till allt som är positivt.

Är det så då? Blir livet verkligen bättre och lättare?

Jag har ibland långa perioder där livet är lite som en dans på rosor. Jag vaknar på morgonen och livet bara flyter på. Men titt som tätt, precis som för alla andra så åker jag på en snyting. Hela livet vänds uppochner och allt blir liksom svart. ”Vad fan hände?”

Perioder som har skakat om mig har varit de absolut mest lärorika. Jag trodde att jag hade koll på läget, men det var fel. Som nu för ett tag sedan så skulle jag träna ben och självsäkert lyfta tungt och starka ljumskar har jag ju. ”WRONG”!!!! Jag lade på alldeles för mycket och tog i alldeles för hårt och det får jag sota för nu. I två nätter har jag knappt kunnat sova på grund av extrem träningsvärk. Idiotiskt faktiskt, men lärorikt! Lev inte på gamla meriter.

Jag var även blåögd och naiv och trodde att jag kunde lite på en person eftersom vi hade samma värderingar. Det var inte helt smart. Jag blev knivhuggen i ryggen, spottad på och totalt utspelad av en person som jag trodde tyckte om mig. Vad blir lärdomen av detta? Jo, en kurs på 13 timmar i konflikthantering + ett gäng böcker som jag ska läsa under semestern, samt en bitter erfarenhet att inte vara så jäkla godtrogen utan för den delen vara bitter.

Livet är fullt av sånt här och när det händer så dras jag till litteraturen. Den här gången valde jag en något udda titel:

 

Bildresultat för mark manson

Inledningen på boken handlar mest om ”not giving a fuck”.. men efter några kapitel så får boken mer substans och djup.

Det låter ju klyschigt att man inte ska bry sig för då löser sig allt, men det är inte riktigt vad boken handlar om. Den handlar snarare om vad man bryr sig om. Är det vettigt att go båt shit crazy över småsaker och starta konflikter över ingenting? Kan man lägga sin energi på att bry sig på viktigare saker istället?

Mark tar upp ämnet; ”vad man har rätt till”. Han menar att människor faktiskt kan vara och är elaka för de tycker att de har rätt till att utnyttja en kvinnas kropp, rätt till det där jobbet på bekostnad av sina kollegor, rätt till att gå över lik för att upphöja sig själv och att de förstår att de är elaka men skiter i det. Jag tror att det ligger något i det som han säger. Jag har mött många som är som han beskriver, men jag har också mött deras raka motsats. Jag har mött och möter människor som har fantastiska värderingar. Dessa människor är ärliga, omtänksamma, kärleksfulla och hjälpsamma. De har inga dolda agendor och i deras sällskap trivs jag som fisken i vattnet.

Mark tycker att man ska satsa på sånt som är viktigt i livet istället för makt, pengar och materiella saker. Hans filosofi går mer ut på att vara den bästa versionen man kan av sig själv. Att man hela tiden ska våga utmana sig själv och våga lära sig av sina misstag.

Jag är 37 år gammal och jag har en hel del erfarenhet av livet, men jag vet inte allt. Det är en omöjlighet. Jag kan inte heller lära mig allt som finns att veta, men jag är nyfiken på att för varje dag lära mig mer om livet.

 

Blev du inspirerad? Ge mig tummen upp!

 

26

 

Kategorier
Blogg Hälsa

Har någon frågat dig om ditt liv?

Känner du dig instängd?

Är du alla till lags?

Säger du alltid ja och aldrig nej?

Har du någon som du kan berätta om dina känslor för?

Känner du dig ensam i ett rum fullt med folk?

Att finna en helhet i sitt liv handlar inte bara om att man bara kan vara lycklig i en relation. Eller att man ska vara stark ensam. Det finns många studier på att ensamma studenter under hög stress som tentor, i större utsträckning blir sjuka än de som hade en god relation till andra. Men att vara i en god relation till andra och att vara i en destruktiv relation till andra är två helt olika världar. Där den ena ger energi och den andra tar energi. Den ena reducerar stressen och den andra ökar den.

Människan är en form av flockdjur. Vi behöver någon som leder oss. Vi behöver någon som ger oss trygghet och lojalitet. Vi behöver någon som frågar oss om våra känslor. Vi behöver beröring (som en kram), vänliga ord och gester.

Du kanske är den som alla ringer när de behöver något? Den som alla kan räkna med. Men kan du ringa alla och be om samma sak? Eller hur känns det den dagen då ingen ställde upp och hjälpte dig? Kan du berätta för någon om det? Eller sväljer du bittert din erfarenhet och tänker ”Om jag ändå ställde upp lite mer, då får jag hjälp nästa gång”. Och nästa gång så sväljer du igen. Och igen. Och igen. Och för varje gång så känner du dig mer och mer ensam.

Vem sätter du inga gränser för? Varför sätter du inga gränser? Och vem har lärt dig att du inte duger så länge du inte ställer upp på alla andra? Ställer du dig dessa frågor? Eller sväljer du den bittra smaken av att inte få göra din röst hörd?

En av de stora delarna i coachning för en bättre hälsa handlar om att avgifta sig från sitt emotionella gift. Ett gift som sitter i kroppen. Ett gift som förstör och bryter ned oss. Som ger oss sjukdomar som cancer, ms och mycket annat. Det handlar inte bara om att du ska äta rätt och träna rätt. Livet är så mycket mer komplext än så. Och vi vore korkade om vi trodde att man bara kan bota symptomen för att bli fria från det som gör oss sjuka.

link1

Kategorier
Blogg Hälsa

God morgon landet!

Idag vaknade vi upp (Larissa och jag) ute på landet istället för i lägenheten i stan.

Lugnet som finns här ute på Österlen, trots att bönderna har skördetid just nu, är obeskrivlig. Jag behöver nog lite mera lugn och ro i mitt liv. Och jag är nog inte ensam om detta. Det är så lätt att snegla på facebook eller instagram eller vilket annat social medie som man följer, och tänka att Oh, vad det gör mycket roligt. Sen tittar man på sitt eget liv och tycker att det är så mycket tråkigare än alla andras.

Det är väldigt stressigt att jämföra sig med andra. Det är väldigt stressigt att ha tankar om att man inte duger. Det är väldigt stressigt att tro på sina tankar att man inte duger.

Så, för min del jobbar jag väldigt mycket med mina tankar. Jag skriver dagbok, jag pratar med mina vänner, min mentor och med min familj. För det värsta som kan hända är att man börjar att tro på allt det negativa som man tänker. Det gör att man fastnar och blir fast i ett hjälplöst tillstånd. Och det blir bara destruktivt.

Så, vi borde oftare göra som fåglarna gör efter ett slagsmål. Skaka av oss all den där negativa energin och simma vidare. Men det är svårt när slagsmålet kommer inifrån sig själv. Men ack så mycket viktigare. För vi människor har en förmåga att inte märka när vi blir helt uppätna av våra egna tankar.

En man höll upp ett glas inför sina studenter och frågade; Hur tungt är det här glaset? Studenterna förstod honom inte riktigt. Så mannen fyllde glaset till hälften och frågade igen: Hur tungt är glaset? Studenterna började ana vart det var på väg. Och mannen sa: Det är inte alltid mängden i glaset som avgör hur tungt det är, utan hur länge du måste bära det.

Jag får be om ursäkt om inte citat är korrekt citerat. Men det speglar det som jag pratade om ovan. Hur länge låter vi våra tankar mala i oss? Hur länge låter vi oss själva slås ned? För det är ju inte bara ett problem att ha dem, utan hur länge man har burit dem med sig.

Nu ska jag nog ta och ge mig iväg och göra något skoj.

1. Uppmärksamma dig själv på att du tänker

2. Ta en titt på vad du tänker

3. Skriv ned vad du tänker

4. Skriv ned hur du känner av det som du tänker

5. Klura ut ett sätt som fungerar för dig, för att avbryta dina osunda tankar

6. Prata med någon, sortera dina tankar

7. Våga ändra dina tankar, byt ut de elaka orden mot kärleksfulla ord.

 

link1

Kategorier
Hälsa

Tid för eftertanke och reflektion är underskattat!

Sorterar du dina tankar? Kör du i 180 varje dag i veckan?

Som vanlig dödlig glömmer man ibland bort ”för vems skull göra jag just detta?”. Idag satt jag tillsammans med en otroligt klok ung man på ett fik i Halmstad. Trots att jag är nästan 10 år äldre än honom så delar vi många insikter om livet och inte minst människosynen och synen på oss själva. För mig tog det 32 år för att jag skulle ställa mig själv frågan: För vems skull gör du just detta? Och svaret kom inte helt självklart. Det började med en undanflykt. ” Men jag gör det för att jag själv vill”.  Sen frågade jag igen. Det sved lite i mitt hjärta. Och jag svarade ”Jag gör det för att bevisa att jag kan, för min egen skull”. Men jag blev inte nöjd med det svaret heller. Så återigen frågade jag mig själv. Varför åker du Vasaloppet? ” För att mamma och pappa ska se mig och tycka att jag är duktig”. Fy, vad det stack i hjärtat. Vem vill erkänna det för sig själv? Att man gör saker mer för andra än för sig själv? Är jag ensam tro?

Så, vi satt och pratade. Jag och den unga mannen. Och det visar sig att han är hästlängder före mig (om man räknar år då man upptäcker sidor av sig själv som man har gömt i sin garderob) och så uppfriskande det är att prata om det. För mig är det inget som är häftigare än att utvecklas som människa. Och att göra det tillsammans med andra är en gåva. Så, att ställa sig själv frågor oavsett hur jobbiga de är. Det är viktigt. Och viktigare än det är att oavsett svar, ställa en fråga till. Var beredd på att lära känna dig själv.

You can run but you can’t hide.. Eller?

För min del så har jag nog under många år gömt mig för mig själv. Och vad har det gjort med mig? Jo, skapat en massa osäkerhet. Vad händer när man är osäker? Om du tänker dig ett djur som anfaller, eller en människa som bara börjar gapa på en. Gör de det för att de är självsäkra eller för att de är osäkra? För behöver man skälla på andra om man vet vart man har sig själv?

Som min mentor JP Sears brukar säga: ”Food for thought”

Och att ta det med ro i livet och våga ta ett steg tillbaka och se det stora hela. Det är något vi ibland missar när vi lever snabbt. Men det här med att reflektera är otroligt underskattat. Och för mig är sommaren en bra tid för att titta tillbaka över hur våren var. Sen måste man träna på att reflektera och för alla kommer det inte helt naturligt. Men det är nyttigt. Dock bör man skilja på att grubbla och reflektera. Det är inte samma sak:)

justlotta_webb2.jpg