När jag mår som bäst är då jag är stark i min kropp!
För att kroppen ska må bra måste jag träna regelbundet. Mina träningar måste inte vara särskilt långa, men jag behöver hög intensitet. Jag har ganska lätt för att återhämta mig, vilket kan bero på bra gener och att jag har tränat sedan jag var barn. Jag kör inte nybörjarträning eftersom jag har tränat på gym sedan jag var 15 år gammal. I runda slängar blir det 22 år. Det har inte varit 22 år i streck eftersom jag har haft några perioder i livet där gymmet inte har varit en del av vardagen, som när jag bodde i London och jobbade som bartender 2001. På den tiden fanns det inget utrymme för hälsosamheter.
För det allra mesta så supersetar jag när jag är på gymmet. Dels gör jag det för att jag kan känna mig lite rastlös, dels för att jag gillar att jobba och dels för att jag inte har tid utan måste hämta min hund på dagis. Det är därför som mina träningar ligger mellan 30-45 minuter. Under den tiden har jag hunnit med mer set än de som har varit på gymmet dubbla min tid. Men det är ingen tävling utan jag försöker ju bara pussla ihop mitt liv.
Jag kör superset utan vila mellan 2-4 olika övningar. För det mesta kör jag superset och inte giant set. Det händer att det blir giant set, men då måste kroppen kännas frisk och pigg. Det tar rätt mycket på nervsystemet att köra giant sets.
Detta var mitt pass för dagen med namn på övningar, vila, tempo, rep, set och vilka vikter jag använde. Jag försöker att alltid tänka på att ha med både höftböjare och knäböjare (hip flexors, knee flexors) när jag kör ben och rumpa. Eftersom jag har rätt stora quadriceps (framsida lår) så försöker jag att jobba mer med baksidan, men att framsidan åker med kan jag inte undvika. Jag har lagt in mitt pass som en bild där du kan klicka på bilden för att den ska bli större. Jag har även lånat lite bilder för att demonstrera hur övningarna har sett ut.
De flesta har några människor i sin omgivning som de skulle kunna kalla drivna. Man drivs av olika saker och olika saker gör att människor blir drivna.
En del människor drivs av en rädsla att misslyckas och skapar därför en värld av perfektion. Den här sortens drivkraft kan ge vem som helst magsår och öka chanserna för att gå in i väggen. Trycket för att minska insynen för människor i ens omgivning blir större och inget är gott nog än bara det bästa. Detta kan göra stora hål i plånboken eller skapa en fasad som till slut inte längre går att upprätthålla.
En del människor drivs av att vinna över andra. Kicken av att stå som vinnare (dopaminet som flödar i systemet) gör att personen vill uppleva detta om och om igen. Inom fittnesvärlden har många berättat om hur de känner sig rädda och osäkra inför tävlingar trots att deras förberedelser har varit oklanderliga. Inom idrotten är det väldigt vanligt att drivas av att vilja vinna över andra.
Karch Kiraly är en vinnare ut i fingerspetsarna. Han har vunnit OS i både inomhus volleyboll och i beachvolleyboll. Karchs motto var alltid att ”han skulle göra sin partner till den bästa på plan”. Om han spelade så bra att hans partner kunde spela optimalt så skulle de vinna.
En del människor drivs av att göra goda saker för andra. Genom att göra goda saker så frigörs det oxytocin i kroppen. Det är ett ”feel-good” hormon. Detta hormonet utsöndras oxå när man ammar, kramas och har intima stunder. Man blir alldeles varm och lycklig så länge hormonet är frigjort. Det som forskningen har visat är att när flödet av hormonet avtar i blodomloppet i kroppen kan man känna sig nedstämd och deprimerad.
En del människor drivs av nyfikenhet och en lust att lära. Vi känner ju dessa. De som aldrig slutar läsa kurser på universiteten eller som alltid har en hög med böcker hemma som väntas på att bli lästa. Hungern efter kunskap och nyfikenhet på livet och världen gör att dessa människor fotats någon gång söker sig till att börja forska och bra är väl det, för då kan ju vi andra också bli lite klokare.
På bilden har jag valt min favoritforskare Robert Sapolsky:
En del människor har ingen drivkraft alls. Hur ska man göra för att hitta sin inre drivkraft? Kan andra motivera mig till att hittat min drivkraft?
Innan jag skrev den här artikeln så har jag haft ämnet i mitt huvud under en längre tid. Många brukar säga att ”drivkraften kan bara komma inifrån och inget yttre kan motivera en person.” Jag skulle vilja säga att det är rätt så mycket fel och delvis rätt.
Forskningen har visat att människor som blir bemötta på ett vänligt sätt ökar i sin motivation att klara uppgifter framför människor som blir dåligt bemötta. Ett dåligt bemötande kan tråkigt nog förstöra en hel vecka för en del individer och ibland kan det hänga kvar i flera år. Så är du förälder, lärare, coach eller en annan person som har med människor att göra: Ge alla ett gott bemötande!
Feedback är en annan sak som gör att människor växer. En del tror att beröm som kommer från en själv räcker, men det gör det inte. Att få positiv feedback och konstruktiv feedback hjälper en person att höja blicken och kämpa mer. Om en coach vid sidan av linjen skriker att man är en jävla sopa och förväntar sig toppspel, då är hen helt ute och cyklar. Däremot kan man absolut sätta press på människor som inte kämpar för att nå sin fulla potential. Curling hör inte hemma någonstans om du vill ha motiverade barn.
Det är viktigt att hitta glädjen i det man gör för att bli mer motiverad. Många skolungdomar tycker att skolan är tråkig och många känner sig stressade. Här är det viktigt att låta eleverna vara delaktiga för att de ska bli mer motiverade. Hemma kan du som förälder faktiskt visa intresse för ditt barns skolgång och prata om de ämnen som de jobbar med i skolan. Har du svårt med att hänga med i matten? Ring läraren och prata lite med hen så att du kan hjälpa ditt barn med motivationen. Att du själv sitter hemma och gnäller över hur svårt det är med matte kommer inte att göra att ditt barn bara levererar på mattelektionen för att du är en så himla bra förebild.
Det är rätt vanligt att människor är medvetna om sina begränsningar. Det är också vanligt att människor har driv och motivation att bli bättre. Dessa människor är inte grandiosa. Dessa människor har självinsikt.
Om man gör en sökning på ordet grandiositet så får man upp följande förklaring:
Storhetsvansinne (megalomani), grandiositet, hybris, förhöjd självkänsla, i psykiatrin ett uttryck för ett sinnestillstånd där en person har en starkt överdriven självuppfattning, och ofta helt falsk självbild. Storhetsvansinne kan vara ett tecken på psykos eller en personlighetsstörning.
Det är väl ok att tycka jäkligt bra om sig själv och tro att man kan saker, tyvärr så är det inte riktigt det som det hela handlar om. Den här förvrängda självbilden skadar människor i omgivningen eftersom den ständigt måste upprätthållas. För att kunna upprätthålla bilden så måste personen övertyga omgivningen om att det är så bra som det verkar. Det är ju här som det blir jobbigt. För om någon går och tycker bra om sig själv så spelar det ju ingen roll, men om självbilden måste upprättas genom manipulation, lögner, nedsättande kommentarer om andra, hot och förtal, ja då är vi ute på djupt vatten.
Jag brukar ta till flykt när jag börjar se ett mönster, men även solen har sina fläckar och jag spenderade nästan 2 år i en relation med en narcissist. Nu var det ett tag sedan, men jag har ändå mött den här sortens människor om och om igen. Tyvärr så kan jag ibland vara blåögd och jag vill tro det bästa om människor, tyvärr så slutar det sällan bra med människor som har sådana här personlighetsstörningar.
Problemet är faktiskt inte att personen tycker att hen är så bra, för den vet att den inte är det utan problemet blir när den ska påtvinga mig eller dig att den är så bra. I en relation så brukar ”offret” bli invaggad i ett helt nät av lögner. Hen är den mest underbara som finns, ingen är så otrolig som hen. Men bit för bit så plockar narcissisten isär dig. Från en dag till en annan så har du fel kläder på dig. Det du säger är kanske lite korkat och du förstår ju inte bättre. Steg för steg så börjar du tvivla mer på dig själv och tro mer på din förövare. Efter ett tag har du gett upp din makt och du förlitar dig helt på den andre. Eftersom ditt värde som människa nu är reducerat från att ha varit lyft till skyarna ska du vara jäkligt tacksam för att hen ens vill ta i dig med tång och ingen annan vill ju ha dig.
Det här förekommer även i vänskapsrelationer och mellan familjemedlemmar.
En del kan vara så skickliga på sitt manipulativa spel att de kan gå under radarn väldigt länge, men när spelet börjar att nystas upp så får man se mer än man kanske ville från början.
Psykiatrisk diagnos som införts av bland andra psykoanalytiker som Heinz Kohut (1913-1981) och Otto Kernberg (f 1928), och som 1980 fick officiell status genom att tas med i DSM.
Narcissistisk personlighet
Ofta används uttrycket narcissistisk personlighet som synonymt med narcissistisk personlighetsstörning. I enskilda fall kan det vara svårt att dra en skarp gräns mellan excentricitet av det här slaget som inte kan betraktas som störning och en som är det. Ju mer overkliga föreställningarna är om egen storhet och ju mer okänsligt en person uppträder mot andra, desto mer befogat är det att tala om störning.
Utmärkande drag
Utmärkande för denna störning är ett mönster av storhetsföreställningar om den egna personen, behov av beundran och brist på empatisk inlevelse. Dessa drag finns med sedan ungdomsåren och visar sig i en mängd olika sammanhang. Vanligt är till exempel att individen uppvisar en grandios överskattning av den egna personens betydelse, är upptagen av fantasier om obegränsad framgång, makt, skönhet och fulländad kärlek och tror att de egna problemen är unika och bara kan förstås av någon annan lika speciell person.
Dessa personer gör anspråk på ständig uppmärksamhet och beundran från andra. De anser sig ha rätt till att behandlas bättre än andra och reagerar ofta på kritik med känslor av raseri, skam eller förödmjukelse.
Vanligt är också att de utnyttjar andra för att uppnå egna mål samt att de brister i sin förmåga till inlevelse i hur andra känner sig. Ständig avundsjuka beskrivs också som ett vanligt fenomen hos dem.
De har svårt att leva i ett kärleksförhållande. Om de blir övergivna av sin partner kan de ytligt sett bli förtvivlade och deprimerade men de dominerande känslorna är oförståelse, överraskning och hämndlystnad.”
Som jag sa tidigare så har jag gått i fällan många gånger. De flesta ser ju ut som dig och mig och många har vanliga jobb, tyvärr blir många chefer, vilket kan skapa jobbig stämning på jobbet.
Jag brukar få problem när personer med dessa personlighetsstörningarna ser mig som ett hot. För det mesta så försöker jag att inte ha med dem att göra, men ibland så har man inte så mycket till val utan får försöka att bara härda ut. En strategi brukar då vara att hen manipulerar andra för att få det som hen vill ha och då spelar det ingen roll om vänskaper går åt skogen, projekt skiter sig eller vad det nu må vara. Hen ska se till att hen får det som den vill. Detta tar enorm energi från samtliga inblandade och alla blir offer för att en ”ska vinna”, vilket egentligen inte är en vinst, men ok!.
Om man slår på ordet EMPATI så får man det här (från NE):
”empatiʹ(nylatin empathiʹa, av grekiska empaʹtheia ’häftig sinnesrörelse’, ’passion’), förmåga att uppfatta och uppleva en annan människas känslor.Empati kan ses som en form av den avläsning av sinnesstämningar och känslor som vi kontinuerligt gör av människor i vår närhet, begränsad och fokuserad till en viss situation.
Denna förmåga att så att säga koppla upp sig mot den andre är en förutsättning för allt socialt samspel både med närstående och i andra sociala sammanhang, till exempel på en arbetsplats.”
Detta ska inte förväxlas med SYMPATI (från NE):
sympatiär en känsla av varm uppskattning och förståelse.
Här nedan tog jag med en blogg om just skillnaderna mellan empati och sympati. För det är problemet med empati som den här grandiosa människan har. När den använder dig eller någon annan i sin omgivning för att få mer makt, pengar eller vad det nå må vara så kan den göra så för den känner ingen empati med dig. Den delen av det mellanmänskliga samspelet finns inte. Man kan tro att det finns eftersom det kan verka så, men det är bara en del av charaden. Inget är liksom på riktigt.
När jag har gett mig i kast med människor med den här störningen så försöker jag att hålla dem så långt bort från mig som möjligt. Jag försöker att minska interaktionen eftersom det i sin tur minskar risken för trauma, konflikter eller maktspel. Som jag sa tidigare så lyckas jag inte alltid.
Skriv ned det som du upplever!
Ta ett steg tillbaka och se vad som händer! – blir det intensivare?
Umgås med människor som älskar dig för den du är!
Sök hjälp!
Skaffa inte barn med personen!
Håll låg profil och gå inte in i konfrontationer!
Läs böcker i ämnet!
Kan du, gå!
Blockera personen för att inte bli trakasserad!
Psykologin
Inom området psykologi så säger en del forskning (jag inte läst allt som är skrivet på ämnet) att en person utvecklar de narcissistiska dragen vid två års ålder. Ofta handlar det om att barnet inte har fått tillräckligt mycket kärlek och därför försöker det att använda sig av strategier för att få det.
Om jag skulle fråga någon hur de skulle beskriva mig så brukar de flesta förknippa mig med ordet modig. I mångt om mycket kan jag väl hålla med om att i många situationer så är jag modig. Jag säger ifrån när någon beter sig illa eller när något är fel. Jag har väl en sådan där ”rättvisekompas” inbygd i mitt system. Men jag liksom många andra har rädslor. Att vara rädd för något gör varken dig eller mig svag. Den stora skillnaden är vad vi gör åt det.
När jag var liten så blev jag inlåst på mormor och morfars toalett längst upp i huset. Hur jag än snurrade på låset så kom jag inte ut. Jag fick panik och än idag så kommer jag inte ihåg hur jag kom ut. I alla fall så lät jag min rädsla för att bli inlåst forma mitt liv. Jag hade alltid någon som vaktade när jag gick på toa och jag åkte absolut inte hiss. Jag blev otroligt begränsad på grund av min rädsla.
En dag så bestämde jag mig för att göra något åt det och började låsa toaletter och åka hiss. Nu idag är jag mycket mindre klaustrofobisk och livet är lättare. Såklart blir jag panikslagen om jag väl blir inlåst, som jag blev tillsammans med två kollegor på Arosfortet, men efter det så åker jag fortfarande hiss och låser toalettdörrar.
Rädsla är faktiskt något bra, för om vi saknade rädsla så skulle vi utsätta oss för en massa farligheter och förmodligen dö. Förhållningssättet blir avgörande för hur vi hanterar rädslor och om de får kontrollera oss. En del människor bortser från att det som de håller på med faktiskt är livsfarligt. Michael Schumacher (tidigare F1 förare) kraschade när han åkte skidor. Han tog lika mycket riskor i pisten (eller off pist) som han gjorde på F1 banan. Alla vet att det är farligt, men han har alltid tänjt på gränserna.
Det finns rädsla som är på riktigt och det finns inbillad rädsla. Kroppen vet faktiskt inte vilket som är vilket och nervsystemet fungerar på samma sätt oavsett vilken rädsla det är. I vår kropp har vi ett nervsystem (centrala nervsystemet). Den delen av det autonoma nervsystemet som är en cel av CNS är uppdelat i två delar. Det sympatiska nervsystemet är det ena och det parasympatiska nervsystemet är det andra.
Uppdelningen av det sympatiska och parasympatiska nervsystemet ser du nedan.
Här ovan ser du en förenklad bild på det autonoma nervsystemet. När kroppen är i stress är det sympatiska nervsystemet aktiverat. När det är igång är det ett krisläge och kroppen rustar för att springa eller slåss (kanske oxå bli paralyserad och spela död). När människor blir rädda, vettskrämda eller grubblar på stora livsavgörande problem så går kroppen in i ”fight-or-fligt-mode”. Du kommer fortfarande att kunna andas även om en del börjar hyperventilera. Du kommer inte att kunna sova eftersom kroppen utsöndrar nu mängder av adrenalin och kortisol. Glöm matsmältning eftersom när kroppen ska springa ifrån ett Lejon så finns det ingen tid för det.
Hade inte kroppen reagerat på rädslan på det här sättet så hade vi människor varit enkla byten. Så det är väldigt bra att det sympatiska nervsystemet fungerar. Problemet blir om det aktiveras hela tiden på grund av exempelvis grubblerier på framtiden fastän du inte kan göra något åt saker nu. Det i sin tur leder till sömnbrist och sätter det parasympatiska nervsystemet ”ur spel” eller ger det ingen chans till att aktiveras. Utan aktivering av det parasympatiska nervsystemet så får du lättare infektioner och du äter förmodligen mer vilket kan göra att du går upp i vikt.
Sammanfattning
Rädslor är bra för annars gör vi korkade saker. Det sympatiska nervsystemet är bra för det kan rädda oss från farliga situationer, men det är inte bra om det är aktiverat hela tiden.
Vi har alla mött dem i sport, sällskapsspel, i klassrummet och i trafiken för att nämna några platser och situationer. Vi har mött människor som fuskar. Kanske är du som läser en av dem som kommer att känna igen sig i min text?
Jag har alltid trott på Fara Play. Fair Play för mig är att inte försöka fuska till sig en vinst utan att man gör sitt bästa och är motståndaren fysiskt- eller spelmässigt bättre då får jag gå hem och träna mer.
När jag spelade volleyboll så hade jag lagkamrater som ljög om att de var i nät eller hävdade att bollar som var inne var ute för att fuska till sig poäng. Jag var aldrig på ett sådant sätt. Var jag i nät då var jag i nät, punkt slut! För mig handlar det om både moral och integritet. Vad tjänar jag på att vara en person som inte har förmågan att vinna över en annan utan att behöva fuska? Det säger rätt så mycket om en person tycker jag. För om man behöver fuska för att vinna då har man ju faktiskt inte gjort jobbet som krävdes innan tävlingen eller tentan och då vill man vinna över någon som faktiskt har gjort jobbet på ett ohederligt sätt.
Fusk för mig är otroligt ohederligt och fult. Jag föraktar människor som dopar sig inför tävlingar och vissa sporter som cykel tittar jag inte ens på, eftersom under årtionden har majoriteten av cyklisterna varit dopade. Jag gillar inte heller fotboll på grund av alla filmningar och trams. Jag blev väldigt upprörd en gång när jag och pappa tittade på K1 och en av mina favoriter Remy Bonjasky så uppenbart fuskade i ringen för att vinna en match som han höll på att förlora. Matchen nedan är inte den matchen utan en annan match som han gick mot den enorme Badr Hari. Remys signaturslag eller spark är hans attack med att knäa sin motståndare i ansiktet genom att hoppa upp och träffa ansiktet hårt.
Andy Hug var känd för sina Axe kicks som slog ned som en blixt i huvudet eller på axeln på en motståndare. Andy Hug dog tyvärr alldeles för tidigt i cancer, men innan han dog var han en atlet som aldrig lämnade något åt slumpen utan tränade hårt och målinriktat för att nå sina framgångar.
Inom sporten så finns det vissa lag som inte drar sig för att inte köra med rent spel. Det sitter liksom i klubbens väggar och själ att ett sådant beteende inte är problematiskt. Sådana lag oavsett prestation får aldrig mitt påhejande. Jag gillar lag och spelare som offrar sig själva (på ett osjälviskt sätt) för att laget ska nå framgång. Jag tänker på den korta amerikanskan inom gymnastiken som under OS inte var någon som drog blickarna till sig. Efter ett hopp så stukade hon foten ganska illa, men bet ihop och gjorde hoppet igen. Det är heroiskt! Kerri Strug- i mitt hjärta!
Vad krävs det av en person för att inte ta till fusk?
Jag tror att det är en kombination av självinsikt, karaktär, moral och integritet som gäller för att man inte ska ta till fusk för att vinna över andra.
Avslutningsvis har jag infogat en kortare video som handlar om rättvisa.
