Månad: oktober 2013

Alla gör vi en resa, både en inre och en yttre. Men målet bestämmer du helt själv!

Eller är ditt mål förutbestämt? Får du den hjälp som du frågar efter? Vågar du be om hjälp?

För ett år sedan skrev jag ned vad jag ville förändra i mitt liv. Jag gjorde ett så kallat Passiontest. Länk finns längst ned på sidan. Jag skrev utifrån vart jag var i livet just då. Och för en månad sedan så insåg jag att jag faktiskt hade nått tre av fem mål. Och förmodligen var det inte dags för mina två sista mål. För kanske hade livet bestämt att jag skulle gå en annan väg.

Vet du vilken som är din väg? Lyssnar du på signalerna från ditt inre väsen? Eller gör du som andra vill?

Varför ställer jag så många frågor? Jo, för att jag ställer dem till mig själv. Och för att stress som man får genom att försöka att leva upp till andras förväntningar blir en otroligt jobbig börda att bära på. Och i mitt tycke inget som man ska ägna någon tid till. Jag hoppas att var och en följer sitt eget hjärta.

Vad är stress? Vad är utmattning? Vad är medvetenhet?

Under mina år som en levande och tänkande individ har jag alltid haft nybörjartur när jag börjar med något nytt. Jag har haft det otroligt kämpigt när jag inte har lyssnat till mitt hjärta och när jag har varit på väg att lyckas så har jag blivit ordentligt testad.

Jag har blivit medveten om min stress, vart den kommer ifrån och vad den gör med mig. Jag har genom åren haft problem med att identifiera vad det är som händer. Och jag har varit totalt omedveten. Jag har helt enkelt inte vågat titta djupt nog.

Men, så en dag kom medvetenheten. Det såddes ett frö då jag började läsa boken: When the body says no, the cost of hidden stress. Jag läste boken flera gånger och den hjälpte mig att till en början att lyssna på mitt hjärta. Men med tiden så tappar man bort sitt hjärtas röst. Man återgår till det normala. Man låter andras tankar diktera ens liv och innan man vet ordet av så har man halkat två steg tillbaka.

Det är när man lyssnar på sitt hjärtas röst som man finner sann visdom – Paulo Coelho (ej korrekt citerad)

Men man måste på något sätt våga lyssna inåt. Fastän det är svårt. Och när man önskar något riktigt mycket så kommer man få det man önskar. Och man kommer att bli testad då det finns chans för att man uppnår sitt stora mål. Och är du öppen nog så kommer du att märka att hur konstigt det än må vara. Så kan det där som någon sa, vara avgörande för vilket beslut du ska ta.

Vilket beslut ska du ta när du får ett tecken?

Jag tror inte att det finns några enkla svar. För hade det funnits några så hade alla varit lyckliga.

Men mitt bästa råd är att bli medveten, lyssna på ditt hjärta och följ dina drömmar!

Älska dig själv!

Boktips: Paulo Coelho

The Alchemist

En symbolisk roman om att lyssna till sitt hjärta och tro på sig själv!

Mörkret kommer, stressen ökar på arbetsplatsen, i hemmet, i skolan, i idrotten och solen syns allt mindre. Märker du att det blir tyngre? Dricker du mer kaffe för att orka? Stannar du uppe länge trots att solen för länge sedan har gått ned?

Att vara en nordbo är inte lätt under de mörka perioderna som höst och vinter. För trots de vackra färgerna på löven så får vi allt mindre sol. Och är vi inne på arbetsplatsen under dagen eller i skolan så minskar det våra soltimmar. Och det gör oss tröttare. Men blir det bättre av allt kaffe? Jag hoppas inte det. Jag hoppas att man istället myser in de mörka timmarna. Stänger av tv:n i tid. Läser en bok innan man släcker lampan och stryker några av sina måsten på sin lista och kopplar av. För det är egentligen inte helt naturligt att vi ska jobba ihjäl oss under de mörkaste perioderna av året.

Om vi tar djurriket som ett exempel. Björnen går i i ide och många andra djur sparar sin energi, så varför stressar vi människor?

Idag när jag läste ur Paulo Coelhos bok 11 minuter så fanns det ett ganska slående citat:

Vad är viktigast? Att leva eller att låtsas att leva?

För visst lever på på låtsas ibland. Vi stressar med att ha det bästa och mest lyckade livet av alla. Och vi jobbar hårt med att hålla oss uppdaterade. Vi ger järnet på jobbet, har finaste bilen, nyrenoverat hem, välklädda barn som utövar alla aktiviteter som vi kan hinna med, vi umgås med vänner, familj och utbildar oss. Och frågan är; om i allt detta, känner du att du lever? Känner du dig levande? Hann du stanna upp och känna efter?

Stress kan vara så mycket mer än bara en jobbsituation. För en del så är det ekonomisk stress som gör livet outhärdligt. För andra är det stressen av ensamheten och för andra kan det vara en livssituation under hot. Och detta gör mer med vår kropp än vi kan tro. Det orsakar problem i vår sömncykel, i vårt matintag, i vår träning, i våra tankar. Och allt hänger ihop. För vi kan inte skylla på ett symptom och säga att det är det som är vårt problem. För varför pressar du dig så att du blir stressad? För vems skull gör du det? Är det för att du ska kunna leva för andra? Är det för att samhället har dragit undan alla dina livlinor?

1. Var inte så hård mot dig själv

2. Lev för dig

3. Var sann mot dig själv

4. Låt den stress som du har vara kortvarig

5. Hitta en bra plats som du kan samla energi på och slappna av

6. Ta vara på din sömn. Det är din bästa vän!

Lördag, ok väder och en lista på saker att göra som är lite kortare än vanligt.

Men är livet så lätt? Blir livet lätt för att listan på saker att göra är kortare? Eller för att vädret är ok? Är det de yttre omständigheterna som gör livet drägligt? Eller är det de inre omständigheterna som gör livet odrägligt?

Jag vet inte någon som inte kämpar med något. Jag vet inte någon som aldrig har haft ett problem. Men FB och andra sociala medier kan ibland låta som en röst. En röst som berättar om hur bra allt är. Och det blir till ett brus av röster som hurrar, skrattar och har ett bra liv.

Men i alla dessa röster så famlar någon i mörkret på grund av en svårighet. FB eller instagram berättar inget om detta och alla andra röster fyller tomrummet. Och jag hör inte att denna rösten har tystnat. Någon annan har fyllt i. Avundsjukan fyller mig. För mitt liv är inte så perfekt. Att logga in på ett socialt medie börjar att stressa mig och tillslut så stänger jag ned och loggar inte längre in.

Vad är det som händer i oss? Varför kan vi inte sålla och leva för oss själva, med oss själva?

Det som jag beskrev längre upp i texten om att avskärma sig är inget ovanligt. Jag har vänner och bekanta som har gjort just det och gör det. Livet på ett socialt medie kan stressa oss. Och om våra liv inte är så perfekta och häpnadsväckande som alla röster på FB. Då blir vårt eget liv plötsligt tyngre.

Låt oss säga som så här. Många som vill bli vältränade och slanka och få den där välsvarvade kroppen gillar sidor som ”fit girls” eller ”fitnessskolan.se” med flera. Det poppar upp bilder på människor som har lyckats med sina mål och många gånger så tror vi att allt har gått ”rätt till”. För vi ser bara ytan. Vi ser inte känslorna bakom, vi ser inte helvetestratten som många har gått igenom för att hamna där. För just nu är vi i vår egen helvetestratt.

För den som har glömt bort ”Den gudomliga komedin” så ber jag er läsa på lite för att ni ska förstå vart jag är på väg.

Jag går just nu själv genom min helvetestratt. Jag slåss med det förflutna som ligger där nere bland de sista stegen. Och jag vet att jag inte har långt kvar för att komma ut på andra sidan. För mig är det en känslomässig resa. En resa som jag inte vill ha ogjord. En resa som har gett mig långt mer empati för andra människor är jag hade kunnat ana. En resa som har väckt stora frågor kring mig själv och min omgivning. Och hur jobbigt det än är/har varit. Så finns det ett ljus i slutet av helvetestratten.

Ge inte upp hoppet om att efter att du har mött dina värsta mardrömmar, att du faktiskt en dag blir fri från det som har kedjat fast dig. Och du kan njuta av en dag med ok väder och en lista med lite färre saker att göra. När du har tagit dig igenom ditt helvete så väntar paradiset på dig.

Jag har som många vet, flyttat ned till Österlen för en tid. Och precis som vanligt så behöver man vårda sitt yttre. Jag väljer alltid att gå till en frisör som jobbar med ekologiska produkter först och främst. Och i Halmstad så går jag till en frisör på Brogatan och här på Österlen så var jag för första gången hos en frisör i Hammenhög.

När jag kom in på Broadway i Hammenhög så slogs jag inte av starka dofter och sånt som man annars känner. Jag fick en bra konsultation och därefter var det dags för mig att bli klippt. Och jag är väldigt nöjd:)

Tack!

http://broadwayhammenhog.se