Hej!
Under en månads tid eller kanske ett års tid har jag funderat mycket på mitt eget värde som människa. Jag har börjat att ställa mig själv frågor.
– Vad är mitt värde?
-Vem bestämmer vad jag är värd?
– Vad är meningen med mitt liv? Följer jag mitt hjärta?
– Lyssnar jag på min magkänsla eller lyssnar jag på det som min hjärna kalkylerar vore det bästa beslutet?
Jag som människa har gått på många nitar i livet. Men det har nog många i min omgivning också gjort. För i vår iver att vara andra till lags så glömmer vi bort vem vi faktiskt är. Jag följer just nu en blogg som ständigt uppdaterar hur en kvinna sliter halvt ihjäl sig för att nå ett visst mål. Jag får ständigt ont i magen då jag känner igen mig i henne. Det är i mina ögon oerhört smärtsamt att läsa om det som hon gör och som hon med stolthet säger att hon har klarat av. För det som gör ont är när man läser mellan raderna. Det är inte lycka. Det är inte välbefinnande. Det är inte glädje. Det är att pressa sig själv till att passa in i någon annans mall. För inte någon gång tycks personen fråga sig själv: För vem gör jag allt det här? Är det värt all den smärtan som jag har? Är det värt all den stress som det här genererar?
Varför gör det ont för mig att läsa detta? Jo, för jag frågade aldrig mig själv den frågan. Jag körde på och blev glad då andra blev stolta över mig. Jag följde inte mitt hjärta, jag följde det som gjorde att jag fick uppmärksamhet.
Har jag då kommit någonstans i mitt liv? När jag började ställa mig själv de här frågorna så hände det saker. Det blev helt plötsligt härligt att leva i nuet. För mig har det blivit viktigt att stanna upp, lukta på en blomma, strosa i naturen och våga titta på vem jag är, vad jag vill (inte vad någon annan vill) och vad som känns rätt för mig. Och inte att jaga någons dröm som inte är min.
Ha en skön måndag! På torsdag kommer nästa youtube klipp!