God kväll!
Jag har för vana att väcka frågor hos mig själv och mina läsare som jag inte alltid själv vågar svara på. Och precis som Torkild Sköld sa på kvällens föreläsning i Ystad:
Det är lika viktigt att träna insidan som det är att träna utsidan.
Och min fråga ikväll är: för vem gör jag saker? För vems skull arbetar jag? För vems skull skriver jag det här blogginlägget? Svaret på dessa frågor är såklart: För min skull! För om det ska bli bra så måste jag ju gilla det själv. Jag måste uppskatta tiden vid datorn, jag måste våga gå fram och be Torkild ställa upp på ett foto med mig, för att jag vill skriva det här inlägget.
Hade det här inlägget blivit skrivet genom att jag bara ville skriva det? Hade fotot blivit taget om jag bara hade hoppats på att det skulle ha hänt? Om jag hade varit tillräckligt positiv?
Vid ett tillfälle på föreläsningen så väljer jag att ta ett foto på Torkild. Ett foto som jag inte själv skulle vara med på. Han sträcker här ut en hundralapp och säger:
Vem vill ha hundralappen?
Jag säger JAAA! Och med telefonen i högsta hugg så gick jag miste om chansen att gå fram och ta den. Men jag fick en bra bild. Och för er som känner mig, så att gå fram och ta den hade inte varit mig helt främmande. Så Torkild! Jag vill gärna ha den där hundralappen. Så du kan skicka den på posten, eller så tar vi det på nästa föreläsning:)
Föreläsningen om Personligt ledarskap gick av bara farten och han plockade upp många delar som jag känner igen från olika litteratur som jag läst tidigare. Och jag gillar att de referenser som jag hade stämde bra överens med budskapet av föreläsningen.
Vi kan aldrig skydda oss emot att något i vårt liv kommer att hända. Och vi kommer alltid att reagera. Men vi bestämmer själva om hur den fortsatta reaktionen kommer att vara. Väljer vi att rycka på axlarna och tänka ” Det var ju bra att jag blev arbetslös, för nu har jag chansen att få ett jobb som jag verkligen vill ha”, eller ”Nu är jag ingen, jobbet var hela mitt liv”. Är vi medvetna om att vi bör skilja på sak och person? Gör vi kanske det med andra? Men gör vi det med oss själva? Kan vi verkligen i vår reaktion stanna upp och skilja på vad vi gör och vem vi är?
Är jag mitt jobb? Är jag en dålig människa om jag misslyckas med mitt jobb? Eller vad det det som jag gjorde som inte var bra?
Det är härligt med en folkbildare på svensk mark som lyfter så viktiga frågor. Min själavårdarcoach bor i USA och heter JP Sears och han hjälper mig med att vårda min själ. Har du någon som hjälper dig med att vårda din?
För likväl som du behöver vårda din kropp och du vet att det inte räcker med en gång. På samma sätt så måste man vårda sin själv.
Hör gärna av dig om du har några frågor eller reflektioner:)
/JustLotta