Månad: april 2014

Bli inspirerad, motiverad och passionerad

Låt magkänslan få plats i ditt liv. Den har en stor del i mitt. Jag har varit väldigt duktig på att ignorera den trots att den har skrikit högt. Jag har tänkt att det var nog kanske bara ett dåligt första intryck och att det är viktigt att ge människor, projekt, jobb och så vidare en chans. Jag har ofta känt att när jag inte lyssnar på min magkänsla så tappar jag liksom kontrollen på det som jag faktiskt egentligen vill. Jag lyssnar för mycket på min omgivning och det medför att jag ibland har gått omvägar.

Men den senaste tiden har bara innehållit magkänsla. Jag kommer att vara väldigt mycket mera mån om att lyssna inåt innan jag gör något.

När jag senast lyssnade inåt så bokade jag en biljett till London, bokade ett hotell och framförallt så bokade jag in mig på ett fantastiskt seminarium. För trots att jag plöjer litteratur inom, kost, hälsa, träning med mera, så finns det inget som är så häftigt som att få lära sig av mästarna inom den här industrin.

Jag landade sent på lördagskvällen på Heathrow och därefter tog jag mig till Baker Street där mitt hotell fanns. Och jag hade turen att få träffa en ung författare på Kastrup flygplats, och vi gjorde sällskap hela vägen. Och jag är tacksam för att min resa blev mycket mindre tråkig.

Väl på hotellet och fjärde våningen (otroligt smala och långa trappor) så var jag helt slut. Och min middag blev inställd då jag och Sally hade gjort en miss i vår kommunikation. Vilket inte gjorde något nu när jag ser tillbaka på det. Jag behövde verkligen sova.

På söndagsmorgonen så skulle jag ta mig till Victoria station och till ett angränsande hotell för föreläsningen. Och I hotellets reception fick jag veta att jag skulle ta buss 82. Så jag strosar runt för att leta efter bussstoppet, när jag ser bussen komma. Så jag lägger benen på ryggen och kastar mig efter den. Den stannar i sista sekund och jag går ombord med andan i halsen. Jag tar fram mitt visakort och inser att ”skit oxå, de tar bara kontanter”. Och i min plånbok så fanns det ingen peng så långt ögat kunde se. Så jag kommer överens med chauffören att gå av vid nästa stop för att plocka ut kontanter till nästa buss. Och från ingenstans kommer en vacker kvinna fram och säger ” I’ll pay for you”. Det var så oväntat och jag visste knappt vad jag skulle säga. Och först gjorde jag det svenska ”No, you don’t have to, I’ll just get off” Då trycker hon sitt kort till chauffören och min biljett är betald. Jag tackar så ödmjukt jag kan och ger henne mitt visitkort och säger att hon får kontakta mig när hon vill.

När jag sedan kommer till hotellet i Victoria så kommer jag rätt nästan direkt tack vare lite hjälp med vilket håll jag ska gå på. Och där inne sitter Phil Learney. Jag ger honom en kram, registrerar mig och frågar hur det går med hans ben. Han har en ganska lång och utdragen process med ett sår som inte läker. Det är en lång historia, och förhoppningsvis blir det bra snart. Vi småpratar lite innan alla andra börjar dyka in.

Sedan sätter seminariet igång. Och vi blir matade med otroligt bra information om nutrition och kroppens hormoner. Hur vi kan jobba med diet och sköldkörteln till exempel. Och jag blir mer och mer motiverad, mer och mer passionerad då jag känner att jag har valt rätt spår i livet.

Och inför min föreläsning den 15 maj I Söndrums bibliotek så kommer mina deltagare att få en kort introduktion till delar av detta.

När halva seminariet hade gått och vi hade kommit tillbaka efter lunch så kommer en av männen fram till mig. Och det tar ett tag innan jag ser att det är Will från PICP kursen. Och vi hinner bara prata lite kort innan vi ska starta eftermiddagen. Men det var väldigt roligt att utöver Phil, träffa någon som man känner sedan tidigare.

Och jag mer eller mindre har bestämt mig för att åka på två seminarier i augusti. Det ena handlar om Hypertrophy träning och det andra är om Competition diet. Så det ser jag framemot. Och jag är helt säker på att det ligger rätt i tiden då jag gör debut i luciapokalen i år.  Jag valde att hoppa över Fitnessgalan eftersom det var tillkrånglat då det var en tävling som låg utanför satta regelverk för andra tävlingar i Sverige. Så därför ändrar jag min satsning. Och med mina kunskaper idag och de jag får i augusti så kommer jag att vara fysiskt och mentalt bättre förberedd.

Vi börjar närma oss slutet av förläsningen och frågor haglar i rummet och vi har redan dragit över utsatt tid med en timme. Som avslutning berätta Phil om sitt program för aktiva coacher och jag som har sett hans uppdateringar på sistone har misstänkt att det var på gång. Och jag blev väldigt glad av att något av den här kvalitén är under konstruktion. Och eftersom det är det sista seminariet om Advanced Nutritional strategies så vill han ta en bild på gruppen. Men det strular med hans Iphone, den är full med bilder och den låter honom inte ta något kort. Så jag erbjuder honom min telefon. Så, bilden som han tog tog han med min kamera. Kanske var det mitt sätt att göra en god gärning för den kvinnan som hjälpte mig på bussen.

Efter en hel dag med en väldigt låg kolhydratskost, mycket info och häftiga möten så tog jag och åt på en brittisk pub med en hamburgare och lite pommes. Något som jag inte har ätit på flera år. Och min tarmflora hanterade det väldigt bra. Jag har inte haft några problem med nedbrytningen av maten, ingen huvudvärk, ingen magont, ingen irritation I humöret osv. Så allt mitt jobb med att återställe kroppen har äntligen gett resultat. Och det är ett bra kvitto på att jag kan det som jag håller på med.

På det hela så har mina dagar här varit toppen och jag ska bege mig till ShapingChange och hänga lite med Chris Heron och hans gäng.

På senaste tiden har jag läst väldigt mycket om att sätta mål och målens betydelse. Och jag tror själv på att det är viktigt att ha mål i livet. Men jag är nog inte alltid enig med vissa mål.

Till exempel

1. Vara miljonär inom 10 år
2. Äga en lyxbil
3. Bli känd

Det för mig i det här, är det inte målen i sig som är problemet. För mig handlar livet om att ha en balans och att känna sig lycklig. För om att vara miljonär gör att du kan vara lycklig och träffa familj och vänner. Så är det ju ett väldigt bra mål. Men om du för att bli miljonär offrar din hälsa, dina vänner, din familj, din själ och ditt hjärta på kuppen. Då undrar jag om det var ett bra mål.

Om du ska nå målet att bli känd. För många är det det som betyder något. Med att bli känd så måste du vara på många tillställningar, ta många olika jobb. Ibland göra saker som du själv känner är omoraliska. Men för att få nästa jobb så måste du sälja en del av dig själv till djävulen. Då undrar jag om detta var ett bra mål. Är det viktigare att gå över lik för att få det som man vill ha? Eller kan kändisskapet vara en bonus på något som du bidrar med till samhället, till dig själv och till andra?

Om du har ett mål att gå ned 15 kg för att du ska åka på semester. Det kan tillsynes vara ett bra mål. Vi coacher vill ju alltid att våra klienter ska ha en god hälsa. Men för att nå det målet så slutar du att äta och de första veckorna så rasar du i vikt. Du blir grinig på allt och alla och gör dig omöjlig på jobbet. Du går ned de där 15 kg och efter semestern så har du lagt på dig 20 istället.

Jag vill förklara att problemet är inte målet i sig. Utan problemet är; vet du själv varför du sätter det målet från första början? Har du en bra strategi? Hur ska du nå målet utan att klyva dig själv mitt itu? Vad kan du belöna dig med när du har nått ditt mål? Och hur tror du att livet kan förändras till det bättre när du väl är där?

För om du slutar röka för att alla tjatar på dig. Då kommer dina syndabockar vara alla som tjatar på dig om du misslyckas. Eller så låter det så här: ”Ja, jag vet att jag inte klarade det, jag sa ju att jag inte är stark nog.” Och där var offerkofta på igen.

Det är därför som det är så otroligt viktigt att man jobbar metodiskt, känslomässigt och moraliskt när det gäller sina mål. Du vill kunna leva med dina mål, känna dig stolt över din målsättning och acceptera att du gör ditt bästa! Och kom ihåg; att misslyckas är inte att vara misslyckad!

Del 2

Vi tror att vi kan lura till oss mer vaken tid utan att det ska påverka oss i vårt dagliga liv. Människor som studerar, tar hand om barn eller jobbar tror att de klarar sig på väldigt lite sömn. Sanningen är att det gör man inte.

Sömn är ett ämne som är väldigt forskat på och genom åren har många teorier kunnat skrotas. Det fanns teorier om att man inte tog någon längre skada om man höll sig vaken under 8 dygn. Dessvärre så kunde man kasta detta i papperskorgen då testpersonerna började hallucinera, få livshotande problem med psyket (självmordstankar) och fysiska åkommor som diabetes.

Det som händer med oss rent kroppsligt av nätter med lite sömn är många saker. Och vi människor kan inte alltid läsa av våra egna signaler. Somliga förstår att de har sovit för lite då de inte kan kontrollera sitt temperament. Men få förstår detta i samband med mat.

Vår kropp är så fiffig att den har en viss rytm. Den här rytmen kallas för The Circadian Rhythm. Vad gör detta med oss då? Jo, man kan se det som Skalmans mat -och sovklocka. Våra kroppar är gjorda för överlevnad och ett sätt att överleva sina fiender är att ligga stilla på natten och samla energi inför dagen. Så, när mörkret föll då gick människorna och lade sig. Detta för att vakna vid gryningen och ut och samla mat under dagen. Vi människor har ju som bekant inte nattsyn som bland annat katter har och samlar och jagar bäst vid gryningen och på dagen.

För att kunna överleva och vakna så börjar kroppen att producera stresshormonet cortisol. Cortisolet gör att människorna vaknar och kan ta sig ut och samla och jaga. Har man då fått en hel natts sömn så har kroppen avgiftat sig under natten, och kroppen har fått reparera sig.

När kroppen producerar cortisol så vaknar man till liv och tar tag i dagen. Cortisol är ett väldigt viktigt hormon och det är meningen att vid tvåtiden så ska det avta för att andra hormon ska komma in. Problemet blir då man stressar och fyller på med kaffe och socker vid den här tiden. Då låter man stresshormonet flöda i sitt system, vilket resulterar i att andra viktiga hormoner som skulle ha kommit in inte gör det.

I dagen samhälle så sover vi för lite och stressar för mycket. Vad blir det då för resultat av en sådan ekvation? Jo, kroppen får för lite tid för avgiftning på natten, för lite melantonin under natten, för mycket cortisol på grund av stress under dagen.

När allt detta sätts ur balans så kryper det sig in en massa olika vanor. För har du inte sovit dina 8-9 timmar så måste du dricka kaffe eller något med socker för att hålla dig vaken. Du blir också väldigt ofta hungrig. Och du gör ofta snabba val där du inte hinner reflektera över vad som är bra för dig eller inte.

Och detta blir väldigt tydligt på olika arbetsplatser. Låt mig ge dig ett exempel.

Under natten så har du vaknat en eller två gånger. Barnen kanske väckte dig, du behövde gå på toaletten. Du vaknar upp och känner dig helt slut och börjar morgonen med en kopp kaffe, en smörgås och müsli (ca 06.30-07.30). Därefter åker du till jobbet. Klockan 09.30 samlas alla vid kaffet. Alla berättar hur trötta de är. Och för att piggna till tar du ett par bett i chokladkakan som ligger i väskan, eller en smörgås till. Klockan 12.00 är du vrålhungrig och du tar rejält med pasta eller potatis för att orka med dagen. Och klockan 14.00 är det återigen dags att samlas i vattenhålet (runt kaffet). Du känner att du tuppar av om du inte får i dig kaffet. När klockan är 16-17 då går du hem. Du stressar för att handla och det hamnar några extra godispåsar i vagnen och du kör hem för att börja laga mat.

Kvällen har kommit och barnen är hemma. Du vill göra något lätt och därför slänger du in två frysta rätter i ugnen, skär ihop en sallad och ställer fram colan och mjölken på bordet. Och sen sätter ni er och äter. Efter maten känner du dig jäst och dåsig. Och du parkerar dig på soffan. Klockan blir 22 och sedan blir klockan 23 och du är inte längre trött. Utan du har plötsligt piggnat till. Men runt 24.00 så bestämmer du dig för att försöka att sova. Du vrider och vänder på dig. Och du kan inte förstå varför du inte kan somna. Men efter en timme så däckar du tillslut. Och efter fem timmar ringer klockan igen. Och allt börjar om.

Vad gjorde du för fel? Är världen rättvis som som gör att du är så trött alltid? Eller lever du inte efter dina hormoner?

Mer om detta i del 3.

När kroppen blir döv för insulin och leptin så beror det på att cortisolet får härja fritt. Och eftersom leptin säger till när du är mätt så finns det ett hormon som säger till dig när du är hungrig och det heter ghrelin. Och när cortisolet minskar leptinet i blodet så ökar ghrelinet istället. De fungerar som två motpoler. Och det är sant som de säger; Du blir tjock om du inte sover.

Hjärnan blir alltså felprogrammerad om den inte får sömn.

Mitt råd! Sov alltid 8-9 timmar per natt!