Kategorier
Blogg Hälsa

Take your passion and make it happen!

Ta chansen, det är din tur nu. Vinden har vänt!

 

Jag börjar dagens artikel med att stjäla utdrag ur sångtexter, men det ligger något i dem. Ofta väntar vi på rätt tillfälle, rätt person, rätt lön, rätt jobb osv… Men sällan är vi beredda att jobba hårt för att det ska bli rätt. Allt ska liksom bara ramla ned i knät och sedan är allt bra. Jag är ledsen om jag nu gör dig besviken, men det finns inget som bara blir av sig självt.

Jag har precis läst ut Arnold Schwarzeneggers bok ”Total Recall”. I sin självbiografi berättar Arnold om sin uppväxt i Österrike med sin bror och sina föräldrar. Huset som de bodde i var ganska primitivt i dagens mått utan rinnande vatten och toalett. Man fick hämta vatten från en brunn varje dag och när man skulle göra sina behov så sa det plask i utedasset om man gjorde nummer två.

51flWdGppgL._SX331_BO1,204,203,200_

Arnold fick tidigt lära sig hårt kroppsligt arbete och hård disciplin av sin far som var samhällets polis och tidigare militär. Pappan drillade även pojkarna hårt i att de skulle använda huvudet och vara bäst på bland annat matte. Arnold märkte att han blev starkare och starkare och i tonåren fick han ett intresse för bodybuilding. Han bestämde sig för två saker.

  1. Han skulle bli bäst i världen i bodybuilding
  2. Han skulle bli en världsberömd skådespelare i Hollywood och flytta dit.

Man kan väl säga med facit i hand att de mål som han satte upp som tonåring är något som han har genomfört.

Arnold är inte en person som ger upp bara för att livet inte ger honom medvind. För att bli mr Olympia tränade han 5 timmar om dagen och när han inte tränade så jobbade han inom hantverksyrket med murning eller något liknande och på kvällarna läste han kurser på universiteten i Kalifornien. När han hade lagt undan tillräckligt mycket pengar så köpte han en hyresfastighet som nästan direkt betalade för sig själv.

För Arnold var det viktigt att inte bara ha en stark kropp utan att också vara utbildad och hela tiden lära sig nya saker. Mycket av det som har drivit Arnold genom åren är att han ständigt är hungrig, driven och nyfiken på vad mer han kan göra.

Även om Arnolds livshistoria är mycket hans eget verk och det kan ingen ta ifrån honom, så har han träffat många som har hjälpt honom på hans väg. Det har varit allt ifrån hans föräldrar som utmanade honom i hans träning och studier till människor inom armén som såg till att han kunde träna trots att han låg inne inför hans första tävling. Det har varit människor med makt och inflytande som har stöttat honom och inte minst hans bästa vän Franco som han lärde känna när båda var väldigt unga.

Matthew Syed, en brittisk författare och föredetta pingisspelare i världsklass har skrivit tre böcker. Den första som jag läste av honom heter ”Black Box Thinking” och den handlar kort och gott om att lära sig av sina misstag. Den bok som jag läser just nu heter ”The greatest: The Quest for Sporting perfection”. För att komma till Matthews hemsida klicka på länken.

Matthew vänder sig emot att det bara är talangfulla människor som lyckas i sport och i livet. Han liksom Anders Eriksson (”Peak”) och Malcolm Gladwell (”Outliers”) anser att det som gör att människor faktiskt blir bra påa något är att de lägger ned tid, energi och avsiktlig träning på det som de tänker bli bättre på. Arnold är ett skolexempel på just den forskningen som Eriksson har gjort.

En del människor har tur som föds av föräldrar som har inflytande, pengar och allt det där som vi andra inte har, men man behöver inte lägga sig ned och dö och ge upp bara för att man inte har det. I Sverige har vi ett skolsystem som vars uppdrag är att ge alla barn samma möjligheter. Jag är mycket medveten om att systemet inte är perfekt och att många barn faller mellan stolarna. Jag var ett sådant barn. Jag blev utsatt för mobbning under större delen av min tid i skolan och idag jobbar jag som lärare. Det går att vända det negativa till något positivt.

Om en kille från Österrike kan bli mr Olympia, skådespelare i Hollywood trots sin dåliga engelska och borgmästare i Kalifornien så kan du åtminstone hitta en väg i livet bara du vågar chansa lite.

IMG_20170623_145257_080

Ha en fortsatt bra dag!

Kategorier
Blogg Hälsa

Bli din egen ledare

Att vara ledare i sitt liv!

Många människor går genom livet utan mål och utan riktning. Man tar hellre rygg på någon än att själv ta ledningen. 

 

Författaren och föreläsaren Robin Sharma har skrivit två väldigt intressanta böcker om ledarskap. De är lite olika men ändå lika. Den ena heter ”The monk who sold his Ferrari” och den andra ”The leader who had no title”. Jag tycker att dessa två böcker är en bra början att läsa när man vill börja jobba med sig själv och sitt eget ledarskap. Robin Sharma har ett väldigt härligt sätt att berätta på och han nästan förtrollar en. Jag började med att läsa ”The monk who sold his Ferrari” och jag fastnade för hur den visade hur meningsfullt livet blir utan materiella saker och att hitta lugnet i sig själv. Boken handlar om en advokat som hamnar i en livskris. Han är framgångsrik med ett välbetalt arbete där han mer eller mindre jobbar dygnet runt. Hans hälsa är urdålig för han tar inte hand om sig själv och inga pengar i världen kan få honom att må bättre. Så, kärnbudskapet är att bli ledare över sitt eget liv.

Det är viktigt att det man gör känns sant.

 

Jag har många gånger känt ”varför gör jag det här?”. För mig sitter den där inre moraliska kompassen så hårt att jag många gånger måste fånga mig själv i min tanke för att inte göra eller säga något spontant. Det är min stora utmaning. Alla har vi dem. Några har fler och andra har färre. Men vi har alla dem.

När man jobbar med sitt eget ledarskap så är A och O intresset för att lära sig mer om sig själv. För hur ska man kunna leda andra och sig själv om man inte vågar titta in och lära sig mer?

Wisdom, compassion, and courage are the three universally recognized moral qualities of men.

Citatet ovan kommer från Confucius och inom ledarskap och lärande så är han en person som är flitigt citerad. I mitt exempel ovan så försöker jag uppmana dig min läsare att söka kunskap. Jag hoppas på att du gör det både internt och externt. I ”The monk who sold his Ferrari” så gör advokaten först och främst en inre resa. Han måste lära sig om sig själv. Han måste förstå sig själv. Många framgångsrika ledare (de som inte är psykopater) jobbar ständigt med personlig utveckling för att kunna vara goda ledare. Därför är det viktigt att jobba med sin egen personliga utveckling för att kunna leda sig själv. 

Det krävs både visdom, medkänsla och mod för att bli en bra ledare. Och det gäller såklart både när det gäller en själv och när man ska leda andra. För hur ska du annars veta när du ska våga utmana och när du ska hålla tillbaka? Hur ska du veta när du ska våga säga till att något är fel om du inte har modet att göra det? För om du inte kan se felen, kan du då rätta till dem? Einstein sa en gång;

albert-einstein-insanity_zps735d26621

 

Det är här reflektion och mod kommer in. För om du inte reflekterar över det som gick snett utan bara kör på som vanligt. Då kan du ju inte heller förändra det. Och ser du felet, men inte har modet att förändra det. Då kommer du ändå att få samma resultat.

När man börjar sin resa in i sig själv så kan det vara mycket skrämmande. Jag började min på allvar 2003 när jag var i NY på Acting Class med Howard Meyer. Vi fick göra väldigt många övningar som syftade till att plocka fram känslor som man sedan skulle använda i sin teater. Under ett år så lipade jag nog en gång i veckan. Men det var en sådan befrielse att göra det och det var i en säker omgivning där vi alla gav uttryck för hur vi kände oss. Vissa av oss kunde spela hela vårt känsloregister ganska snabbt och för andra så tog det längre tid. Efter det så har jag jobbat ihop med bland annat JP Sears som är på min podcast ibland. Jag har fått hjälp av både kuratorer och beteende terapeuter för att läka de sår som har uppstått i mig på grund av all mobbning i skolan. För min filosofi är; Hur ska jag kunna hjälpa andra om jag inte ens kan hjälpa mig själv?

Nu låter det som att jag har klippkort hos varje hjärnskrynklare i stan. Så är det ju inte. Även om det hade varit väldigt trevligt. Man kan jobba med sig själv och bli sin egen hjärnskrynklare genom olika budgetvarianter.

Jag älskar att läsa men alla gör ju inte det. Jag läser i runda slängar två böcker i veckan och mestadels är det böcker om ledarskap, hälsa, träning, personlig utveckling och ett gäng romaner. Och allt funkar så länge man reflekterar. Man kan lära sig av olika karaktärer i en roman. Man kan lära sig av personer som Malcolm Gladwell (Outliers), Carol Dweck (Mindset), Liz Wiseman & Greg Mckeown (Multipliers), Simon Sinek (Start with why), Stephen Nassar (My brother’s voice), Jeffrey Liker (The Toyota Way) och många fler.

När man genom forskning och andras upplevelser kan börja reflektera det som man har tagit till sig och därefter börja testa på olika strategier. Det är då som häftiga förändringar sker i sitt inre och det är det som Karin Boye menar i sin dikt I Rörelse:

I rörelse

Den mätta dagen, den är aldrig störst. Den bästa dagen är en dag av törst. Nog finns det mål och mening i vår färd – men det är vägen, som är mödan värd. Det bästa målet är en nattlång rast, där elden tänds och brödet bryts i hast. På ställen, där man sover blott en gång, blir sömnen trygg och drömmen full av sång. Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr. Oändligt är vårt stora äventyr.

Den inre resan tar aldrig slut för man lär sig hela tiden någonting nytt (om man vill). Jag kommer nog att ägna mig mer åt det här ämnet. Jag kan väl säga så här; It lights my fire…

Gilla och dela:)

JustLotta_webb