Publicerat av - Blogg, Hälsa.

Att vara ledare i sitt liv!

Många människor går genom livet utan mål och utan riktning. Man tar hellre rygg på någon än att själv ta ledningen. 

 

Författaren och föreläsaren Robin Sharma har skrivit två väldigt intressanta böcker om ledarskap. De är lite olika men ändå lika. Den ena heter ”The monk who sold his Ferrari” och den andra ”The leader who had no title”. Jag tycker att dessa två böcker är en bra början att läsa när man vill börja jobba med sig själv och sitt eget ledarskap. Robin Sharma har ett väldigt härligt sätt att berätta på och han nästan förtrollar en. Jag började med att läsa ”The monk who sold his Ferrari” och jag fastnade för hur den visade hur meningsfullt livet blir utan materiella saker och att hitta lugnet i sig själv. Boken handlar om en advokat som hamnar i en livskris. Han är framgångsrik med ett välbetalt arbete där han mer eller mindre jobbar dygnet runt. Hans hälsa är urdålig för han tar inte hand om sig själv och inga pengar i världen kan få honom att må bättre. Så, kärnbudskapet är att bli ledare över sitt eget liv.

Det är viktigt att det man gör känns sant.

 

Jag har många gånger känt ”varför gör jag det här?”. För mig sitter den där inre moraliska kompassen så hårt att jag många gånger måste fånga mig själv i min tanke för att inte göra eller säga något spontant. Det är min stora utmaning. Alla har vi dem. Några har fler och andra har färre. Men vi har alla dem.

När man jobbar med sitt eget ledarskap så är A och O intresset för att lära sig mer om sig själv. För hur ska man kunna leda andra och sig själv om man inte vågar titta in och lära sig mer?

Wisdom, compassion, and courage are the three universally recognized moral qualities of men.

Citatet ovan kommer från Confucius och inom ledarskap och lärande så är han en person som är flitigt citerad. I mitt exempel ovan så försöker jag uppmana dig min läsare att söka kunskap. Jag hoppas på att du gör det både internt och externt. I ”The monk who sold his Ferrari” så gör advokaten först och främst en inre resa. Han måste lära sig om sig själv. Han måste förstå sig själv. Många framgångsrika ledare (de som inte är psykopater) jobbar ständigt med personlig utveckling för att kunna vara goda ledare. Därför är det viktigt att jobba med sin egen personliga utveckling för att kunna leda sig själv. 

Det krävs både visdom, medkänsla och mod för att bli en bra ledare. Och det gäller såklart både när det gäller en själv och när man ska leda andra. För hur ska du annars veta när du ska våga utmana och när du ska hålla tillbaka? Hur ska du veta när du ska våga säga till att något är fel om du inte har modet att göra det? För om du inte kan se felen, kan du då rätta till dem? Einstein sa en gång;

albert-einstein-insanity_zps735d26621

 

Det är här reflektion och mod kommer in. För om du inte reflekterar över det som gick snett utan bara kör på som vanligt. Då kan du ju inte heller förändra det. Och ser du felet, men inte har modet att förändra det. Då kommer du ändå att få samma resultat.

När man börjar sin resa in i sig själv så kan det vara mycket skrämmande. Jag började min på allvar 2003 när jag var i NY på Acting Class med Howard Meyer. Vi fick göra väldigt många övningar som syftade till att plocka fram känslor som man sedan skulle använda i sin teater. Under ett år så lipade jag nog en gång i veckan. Men det var en sådan befrielse att göra det och det var i en säker omgivning där vi alla gav uttryck för hur vi kände oss. Vissa av oss kunde spela hela vårt känsloregister ganska snabbt och för andra så tog det längre tid. Efter det så har jag jobbat ihop med bland annat JP Sears som är på min podcast ibland. Jag har fått hjälp av både kuratorer och beteende terapeuter för att läka de sår som har uppstått i mig på grund av all mobbning i skolan. För min filosofi är; Hur ska jag kunna hjälpa andra om jag inte ens kan hjälpa mig själv?

Nu låter det som att jag har klippkort hos varje hjärnskrynklare i stan. Så är det ju inte. Även om det hade varit väldigt trevligt. Man kan jobba med sig själv och bli sin egen hjärnskrynklare genom olika budgetvarianter.

Jag älskar att läsa men alla gör ju inte det. Jag läser i runda slängar två böcker i veckan och mestadels är det böcker om ledarskap, hälsa, träning, personlig utveckling och ett gäng romaner. Och allt funkar så länge man reflekterar. Man kan lära sig av olika karaktärer i en roman. Man kan lära sig av personer som Malcolm Gladwell (Outliers), Carol Dweck (Mindset), Liz Wiseman & Greg Mckeown (Multipliers), Simon Sinek (Start with why), Stephen Nassar (My brother’s voice), Jeffrey Liker (The Toyota Way) och många fler.

När man genom forskning och andras upplevelser kan börja reflektera det som man har tagit till sig och därefter börja testa på olika strategier. Det är då som häftiga förändringar sker i sitt inre och det är det som Karin Boye menar i sin dikt I Rörelse:

I rörelse

Den mätta dagen, den är aldrig störst. Den bästa dagen är en dag av törst. Nog finns det mål och mening i vår färd – men det är vägen, som är mödan värd. Det bästa målet är en nattlång rast, där elden tänds och brödet bryts i hast. På ställen, där man sover blott en gång, blir sömnen trygg och drömmen full av sång. Bryt upp, bryt upp! Den nya dagen gryr. Oändligt är vårt stora äventyr.

Den inre resan tar aldrig slut för man lär sig hela tiden någonting nytt (om man vill). Jag kommer nog att ägna mig mer åt det här ämnet. Jag kan väl säga så här; It lights my fire…

Gilla och dela:)

JustLotta_webb

Kommentera

  • (Kommer inte att publiceras)