Var beredd på lite personligt!
Det här inlägget kommer att vara väldigt kopplat till min personliga resa. En personlig resa där jag drar mycket lärdom av det som händer runt omkring mig. Hade jag inte sett det positiva i det något konstlade så hade jag nog förmodligen blivit en gnutta knäpp. Några av mina läsare skulle nog säga: ”Ja, du Lotta, du har förändrats en del sen i somras. Du har blivit mer nedstämd och inte så positiv som du var tidigare”. Fasen vad glad jag är över att ha så fina och uppmärksamma vänner som ser sådana förändringar hos en själv. Det är vad jag kallar äkta vänskap. För när man har vänner som vågar säga det som de ser, att de vågar säga det som är rättfram. Det är då som jag kan göra en positiv förändring i mig själv. Och jag ser det bara som något positivt att den här underbara vännen såg det som hände i mig. För hon har ju rätt. Jag är inte lika glad och positiv som jag var tidigare. Livet är inte lika lätt, tryggt och underbart som det var för någon månad sedan.
Det är så underbart att få titta djupt ned i en dal och nästan ramla i själv för att sedan med friska tag ta sig upp igen. Men frågan är om jag hade tagit mig upp eller om jag omedvetet hade ramlat längre ned om inte min vän hade sagt: Stopp och vänta nu! Något är inte som det ska med dig.
Som lärare, politiker, flickvän, syster, dotter och medmänniska så får man aldrig glömma hur det känns att titta ned. För glömmer man då blir man lätt oempatisk. Och är man själv kvar i självömkan så är allt svart och man kan inte hjälpa att se andra som omedvetet är på väg ned i djupet. Så nu ser jag på livet med lite mer friska ögon igen. Jag känner att jag fick en liten spark i rumpan för att ta tag i saker med energi och bestämdhet. För vad jag har insett är att: Trygghet är något av det viktigaste i en människas liv. Känner man inte trygghet i sin familj, i skolan, i samhället eller i sina relationer, då fungerar man mer som en halv människa än som en hel. Allting man gör blir halvbra liksom.
Vad ska man göra för att få sin trygghet? Ja, det kan jag inte svara på. Men för mig handlade det om att lita på människor och framförallt att tro på mig själv igen. För oavsett om du är otrygg i skolan och du inte vågar tro på att det du känner är rätt och därför inte tar kontakt med en vuxen, då kan det vara svårt att komma ur det. Samma för mig. Jag var tvungen att våga tro på att min familj och mina vänner ställer upp för mig nu när mitt liv mer eller mindre är ett organiserat kaos. Men jag tror ändå på att jag är på rätt väg och jag tror på att jag har världens bästa vänner.
För att avrunda bloggandet idag så tänkte jag visa vad jag hittade om trygghet på Google.
Vad är trygghet?
- känsla av välmående och säkerhet /bland vänner eller i samhället/
- Känner du trygghet i skolan?
- Tryggheten försvann med mina vänner.
- något som ger en känsla av välmående och säkerhet /bland vänner eller i samhället/
- Du är min enda trygghet.
- Alla de bekvämligheter och tryggheter vi vant oss vid hemma i Sverige.
- Nu kan jag fungera som normalt igen. För nu känner jag mig TRYGG!
