Dan före dan före dan före skid-dan!
Oj, oj, oj tänkte jag i morse när jag vaknade i den hyrda stugan i Sälen. Vad är det som jag egentligen ska göra? Jag ska alltså vara vid starten för Öppet spår klockan 06.00 för att hämta mitt startnummer och sedan ska jag lägga mina duschgrejer vid en plats och sen ska jag placera ut mina skidor (hoppas att jag hittar dem igen) och därefter är det uppvärmning med Friskis och Svettis. Så långt är jag med. Sen börjar ångesten.
Jag får ångest för starten. För tänk så trycks det på bakifrån och jag måste åka fort och därmed får en dålig start och kroknar efter halva. Eller så ramlar jag, eller så.. Ja, usch! Vill faktiskt inte ens tänka på det.
Jag ska blicka framåt och jag ska göra mitt bästa. Jag ska göra som den där lilla prinsessan som kom idag. Jag ska hålla ut och sen ska jag fasen i mål:) Dåligt exempel eftersom jag inte är rojalist. Men vad fasen. En bebis är en bebis oavsett vem som har fött den.
Jag har under veckan fått teknikträning av ingen mindre än Vänsterpartiets ordförande i Halmstad och min bästa vän Tania Bengtsson. Det har varit riktigt bra eftersom jag har varit sjuk och inte har kunnat köra någon kondition alls.
