Hej!
Vårstädning är ju något som de flesta ägnar sig åt. Man lägger saker på sin plats, torkar ur och slänger sånt som man inte längre använder. En del saker skänker man till andra och vissa grejer hittar man en annan användning för. Det är ju helt naturligt.
Då tänker jag;
Ska man inte slänga ut gamla mål och sätta nya?
Det är så lätt att hamna i gamla ekkorhjul där man går och trånar efter någon utan att komma ihåg varför man gör det. Någon sa någon gång till en att ”du skulle göra si” eller ”tänk vad livet hade varit bra om du var..”. Och sedan har man satt upp mål för att någon gång genomföra detta.
Jag tycker att det är hög tid att vi ifrågasätter våra mål. Att göra en vårstädning helt enkelt.
Det var kanske superviktigt att få en högre position på jobbet med mer betalt och fler som såg upp till en. Men bytet resulterade i att det blev fler nätter hemifrån och fler dagar på resande fot. Frun eller mannen känner sig inte sedd och jag får ingen tid med mina barn. Kanske kan det vara dags att se över det satta målet. För om det var viktigt för 20åriga dig. Så är det kanske inte det som betyder mest i världen för dig som är snart 40.
Det är så lätt att följa strömmen och göra prioriteringar som egentligen inte känns bra;
Men alla andra gör ju det!
Är det viktigt vad ”alla andra” gör?
Min syster har lagt ned otroligt mycket tid på sin dotter som nu är 14 månader gammal. Och hon pratar konstant hela tiden med henne, lär henne att räkna och läser för henne. Så nu kan den lilla plutten räkna till fem. Men min syster hade kunnat välja att sitta med sin Ipad istället, eller att ha som högsta mål att förverkliga sig själv. Men nu satsar hon och hennes man sin tid på sin förstfödda oavsett vad andra tycker. Och det är deras val.
Jag har alltid gått min egen väg och när jag slutade att dricka alkohol helt och gick och lade mig vid tio varje kväll oavsett veckodag och jobbade de flesta söndagarna så har jag blivit bjuden på färre tillställningar. Och det kan jag ta. Men det är nästan fult att göra så som jag har gjort. Det är att gå utanför normen för hur man socialiserar med andra. Men jag har andra prioriteringar i mitt liv. Det finns annat som jag vill ta del av.
Och trots att jag brinner för att vara hälsocoach så brinner jag för annat med. Jag brinner för mitt läraryrke som jag älskar. Jag stormtrvis med att sända radio lite då och då och jag vill jobba för en bättre värld. Och det är så lätt att man hakar upp sig på att man bara kan prioritera en sak i taget. Varför då? Måste man vara endimensionell? Måste man bara fokusera på att träna ihjäl sig? Eller bara fokusera på karriären? Eller bara fokusera på barnen?
Vad jag har kommit framtill är: Ja!
Man kan alltså både fokusera på allt som man gillar. Och man kan fokusera på en sak i taget. Så länge du vet vad du brinner för och vilka mål du har:)
