I skrivandets stund är ögonlocken tung. Det har varit en väldigt annorlunda vecka.
Veckan inleddes med undervisning och sedan dialogmöte på alla hjärtans hus. Det hela fortsatte med mera pedagogiskt arbete åtföljt av mera politik och då i form a feministisk studiecirkel. Därefter hade vi medlemsmöte och igår kommungrupp. Och sen kom solen:)
Under dialogmötet fick jag många fina idéer till saker som jag skulle vilja driva i nämnden. Och idéerna var i det här fallet inte mina utan det var i dialog med allmänheten tillsammans med diskussion i partiet som det växte fram. Det är väldigt givande för mig att sitta i en nämnd som jag brinner för.
Nu när solen är här och längtan av att ge sig ut på sin nya cykel har fått mig i sitt grepp är det för ovanlighetens skull orken som tryter. Jag är för trött mentalt för att ge mig ut och cykla. Det är väldigt ovanligt för mig att jag tappar musten helt. Men även jag är människa och idag har jag gjort det.
Det är nämligen så att det var första gången sedan jag av misstag hade ställt vecka klockan på fel dag som jag försover mig. Jag sov så hårt att jag inte hörde klockan. Det för mig är en signal om att jag behöver sova igen lite tid.
Så innan jag gör bort mig fullständigt genom pladder så ber jag att jag får återkomma!
Hej hopp!!