Se till att du anmäler dig snarast eftersom det är ont om platser i lokalen.
När sommaren kommer ler vi och är lyckliga åt att få tillbringa lata dagar vid stranden, vid sjön eller kanske i skogen. Somliga vill bara begrava sig i en god bok andra vill ut på äventyr. Det som är lika för alla är väl att sommaren gör att vi vill leva ut. Och leva ut gör vi på olika sätt och olika mycket.
Sommaren brukar gå hand-i-hand med stora intag av alkohol, färdigmarinerade köttbitar (för att dölja de egentliga smakerna) mängder med glass och listan kan göras lång. För er som läser min blogg så vet ni att det tar 21-27 dagar att skapa en ny vana och det tar 3 dagar att bryta den. Så, vad betyder det?
Om man i 14 dagar, utan att tänka sig för, tar sig en öl, två, tre, kanske fyra varje eftermiddag. Ja, då har man börjat slå sig in på en ny vana. Två veckor blir snabbt tre och innan man vet ordet av så har 21 dagar gått och tillslut sker allt automatiskt. Är du då alkoholist? Det är inte min plats att bedöma detta. Men jag kan säga att du har en lever som inte är så glad på dig. Och med största sannolikhet så kommer den att berätta det för dig på många olika sätt. Dessvärre är frågan om du har tid att lyssna.
Och har du jobbat hårt för din hälsa. Du tänker var dag på att du ska äta hälsosamt. Du går och tränar och du har dina rutiner. Och helt plötsligt. Pang! Nu kom sommaren och alla unnar sig och latar sig. Vad gör du? Du är medveten om dessa tre dagar och du känner dig stressad. Om det är någon tröst. Du är inte ensam! Många av oss som jobbar med hälsa är nog aldrig så besvärliga som under sommaren. Då kommer vi på grillfesterna med våra ekologiska grönsaker och vårt ekologiska kött som är utan kryddor. Vi tar med oss våra kosttillskott och vårt filtrerade vatten. Sen tackar vi artigt nej till alla alkoholhaltiga drycker. Party Pooper? Inte med avsikt.
För under resten av året så är det ingen som ”drabbas” av vår livsstil och vi umgås oftast med likasinnade eller så accepterar de bara tokigheterna:) Men på sommaren då blandar vi oss med övrig befolkning och helt plötsligt så blir man lite besvärlig.
Stressa inte! Ha inte dåligt samvete! Det är din kropp, ditt liv och dina val! Om du är lite krånglig, So What? Det är vad det är och du skadar ju ingen.
Tappa inte hoppet och ge inte upp. Njut av sommaren och njut av att du väljer en väg som leder till ett långt och friskt liv!
Hej alla semesterfirare!
Det är viktigt att tänka på att koppla bort jobbet. För hur ska du annars kunna ladda dina batterier? Man brukar säga att man bör leva som man lär. Och med det vill jag säga att även jag tar en paus när jag behöver det. Av just den anledningen så har det varit dåligt med uppdateringar av bloggen.
Igår så jobbade jag tillsammans med Kimberly Pålsson på Nails and Beauty i Halmstad. Vi har jobbat med att styla mig inför mina fotografier till hemsidan. Jag kommer att lansera bilderna där även om jag är sugen på att redan nu släppa några. Men ibland är det bra att hålla på sig lite. Jag är otroligt nöjd med det som vi gjorde och jag tycker att ska man göra sig fin för fotografering, fest, bröllop eller bara lära sig hur man sminkar sig och sätter upp håret, då ska man verkligen gå till Kim.
Innan vi satte igång med all make och fotografering så hade Eva C Bengtsson som äger salongen gjort mina fantastiska naglar. Faktiskt så gjorde hon även min mammas naglar inför min systers otroligt fina bröllop.
Mer om det här äventyret kommer inom kort då min alldeles egna hemsida kommer att lanseras. Det är med spänning som jag ser fram emot detta.
Jag önskar er en fortsatt skön sommar:)
Hej!
Under en månads tid eller kanske ett års tid har jag funderat mycket på mitt eget värde som människa. Jag har börjat att ställa mig själv frågor.
– Vad är mitt värde?
-Vem bestämmer vad jag är värd?
– Vad är meningen med mitt liv? Följer jag mitt hjärta?
– Lyssnar jag på min magkänsla eller lyssnar jag på det som min hjärna kalkylerar vore det bästa beslutet?
Jag som människa har gått på många nitar i livet. Men det har nog många i min omgivning också gjort. För i vår iver att vara andra till lags så glömmer vi bort vem vi faktiskt är. Jag följer just nu en blogg som ständigt uppdaterar hur en kvinna sliter halvt ihjäl sig för att nå ett visst mål. Jag får ständigt ont i magen då jag känner igen mig i henne. Det är i mina ögon oerhört smärtsamt att läsa om det som hon gör och som hon med stolthet säger att hon har klarat av. För det som gör ont är när man läser mellan raderna. Det är inte lycka. Det är inte välbefinnande. Det är inte glädje. Det är att pressa sig själv till att passa in i någon annans mall. För inte någon gång tycks personen fråga sig själv: För vem gör jag allt det här? Är det värt all den smärtan som jag har? Är det värt all den stress som det här genererar?
Varför gör det ont för mig att läsa detta? Jo, för jag frågade aldrig mig själv den frågan. Jag körde på och blev glad då andra blev stolta över mig. Jag följde inte mitt hjärta, jag följde det som gjorde att jag fick uppmärksamhet.
Har jag då kommit någonstans i mitt liv? När jag började ställa mig själv de här frågorna så hände det saker. Det blev helt plötsligt härligt att leva i nuet. För mig har det blivit viktigt att stanna upp, lukta på en blomma, strosa i naturen och våga titta på vem jag är, vad jag vill (inte vad någon annan vill) och vad som känns rätt för mig. Och inte att jaga någons dröm som inte är min.
Ha en skön måndag! På torsdag kommer nästa youtube klipp!
Idag är det min födelsedag och jag har fått njuta i full drag hela dagen. Det hela började med skönsång ifrån NVL12 innan jag knappt hade hunnit in i klassrummet. Jag blev så rörd att jag knappt visste vad jag skulle göra av mig själv. Så snabbt efter att de hade sjungit färdigt så smet jag iväg för att hämta tårtorna som jag hade bakat. Det är svårt att säga något bra med lipen i halsen. Allt jag kunde säga var TACK!
För er som finns på min facebook, så vet ni att jag bakade till att bjuda mina elever under helgen. Och mina elever och kollegor nu har ni fått smaka på mina egen-påhittade-tårtor. Jag hoppas att de smakade okej med tanke på att de inte innehöll några ägg, ingen mjölk, inget gluten och inget raffinerat socker. Istället använde jag ekologisk morot, glutenfritt bovete, fiberhusk, ekologisk kokosmjölk, frysta ekologiska blåbär och hallon, ekologiskt kokosfett, ekologisk kakao, fikon, agave-syrup och tillsist importerade jätte-jordgubbar från Spanien.. förmodligen rejält besprutade. Men jag hoppas att antioxidanterna i de andra bären och kakaon tog kål på det.
Min kära kollega Magdalena kom smygandes med en otroligt fin bukett blommor som passa mig och min personlighet perfekt och dagen rullade på med mera tårta och glada miner.
Under dagen har jag fått otroligt mycket uppvaktning från familj, vänner och bekanta via sms, telefon, facebook och viber. Det är underbart att känna sig så älskad när man är så långt ifrån alla dem som står en nära. Och inte en sekund under dagen har jag känt mig ensam trots att jag är många timmar ifrån hemma. Min tro är att man blir bemött såsom man bemöter andra och förhoppningsvis så har jag gjort något rätt här.
Med dessa ord vill jag säga tack för att ni har förgyllt den här dagen och tack för att ni förgyller alla mina dagar. Jag älskar att leva här och nu och ni alla är helt fantastiska:)
Nu har jag varit på Bollerups Naturbruksgymnasium i fem veckor och tiden har verkligen bara susat förbi. Lite likt den där snön som driver förbi här under blåsiga dagar. Det hela har gått så fort och nu är det bara en arbetsdag kvar tills sportlovet.
I tisdags så formades tanken att jag ville bjuda mina hästtjejer på något gott på Alla Hjärtans Dag. Men jag ville inte köpa och bjuda på något som jag själv inte skulle äta. Jag vill att de äter något som inte skadar deras hjärnor och kroppar. Så, vad gör man då? Jo, man bakar själv!
Alla Hjärtans dag förknippas med choklad och praliner, tryfflar och så vidare. Vad kunde jag då göra? Min mat innehåller inga raffinerade produkter utan bara rena och ekologiska råvaror. Jag behövde inte tänka så länge. Jag hade sett ett recept på Charles Poliquins hemsida om hälsosamma tryfflar. Så jag slängde ett öga på det receptet och valde att göra som jag själv ville. Man ska alltid lita på sin magkänsla.
Nåväl, i dessa läckerheter så hade jag i följande ingredienser:
Jag smälte smöret i en kastrull tills det blev precis genomskinligt. Därefter hälde jag i kakaopulvret i det varma smöret. När det började att klibba ihop sig så hade jag fått rätt mängd. Därefter strödde jag i de färdig hackade dadlarna. Dessa är för sötman in tryfflarna. Detta blir tillslut ganska kletigt och man får röra en del. För att få en len och behaglig känsla så hälde jag i filtrerat vatten i kastullen. Jag ställde tillbaka kastullen på plattan (på svag värme) och lät det sjuda under omrörning. När tillslut smeten började att hålla ihop tog jag av kastrullen och började att portionera upp mina tryfflar. När alla var gjorda satte jag ett litet Goijibär i mitten som dekoration. Och satte in dem i kylskåpet över natten.
Ca 30 stycken tryfflar
Tid: 15 minuter
Mina elever gillade mina mindre onyttiga tryfflar och det värmde i hjärtat.
Glad Alla Hjärtans dag!
Juletid innebär stress för många!
Vi är många som tar julen och dess traditioner för given. Vi stressar runt för att handla julklappar, handla mat, pynta i våra hem. Och allt detta gör vi medan musiken ljuder ur radion, datorn och facebook står på, en tv finns i bakgrunden och så vidare. Vi duschar länge, slänger en filt om oss på kvällen och tänder ett par ljus och så säger vi: Oh vad jag önskar att jag hade…
Jag är precis likadan. Jag precis som alla andra önskar alltid mig mer, för jag är så programmerad att det är så man ska tänka. Dock är jag stolt över att det senaste året har lärt mig att uppskatta de små sakerna i livet mer. Jag uppskattar en god hälsa, min familj, min hund, mitt hem och alla bekvämligheter som jag har. Jag har tak över huvudet. Jag har en god inkomst. Jag har rinnande vatten och jag behöver inte stå i timmar på ett torg eller i gränd i isande kyla och spela ett instrument för att få en slant. Jag behöver inte jobba för slavlön, jag behöver inte prostituera mig för att få mat på bordet och tak över huvudet. Men ändå är jag inte nöjd; för jag vill ha mer.
Musikhjälpen, frivilligorganisationerna och de som berättar om andras utsatthet öppnar de ögon som är redo för att bli öppnade. Det är betydligt lättare att bara tänka på sig själv i dessa tider om man bara slapp se det som händer i vår värld. Jag har märkt genom åren att julen är en tid som under lång tid har börjat att förändra oss. Helt plötsligt blir det viktigare att visa att man skänker till organisationer. Min fråga är: Kan vi inte göra medvetna val under året? Kan vi stötta fair trade året om? Kan vi välja ekologiskt så att jorden inte blir förstörd, så att de som arbetar med jordbruket inte får sjukdomar pga besprutningen? Kan vi medvetet INTE köpa kläder som kommer från sweatshops i utvecklingsländerna? Så att vi inte bidrar till slaveri i världen. Kan vi inte alltid göra det?
Jag uppskattar att Disney tar sitt ansvar att hantera frågor som har att göra med rasism. Fler borde följa och fler borde utbilda sig i ämnet. Jag blir inte förvånad över de som skriker på facebook, att man ska sluta förstöra deras tradition med att ta bort den svarta dockan i Kalle. Eller de som bestämt ska behålla order negerboll för en ”bakelse, kaka” som är gjord av choklad. Det är som att de går på autopilot och inte reflekterar över det som faktiskt är. Sen att de drar det så långt som att -” men då kan man ju inte säga vitvinssås heller”. Ordet neger syftar till att människor som har svart hudfärg inte är lika mycket värda som vita människor. Det är därför som det ordet användes när man förslavade människor ifrån Afrika. Så varför ska man behålla ett sånt negativt laddat ord om en kaka? Är det för att du som säger det inte kan någonting om mänsklighetens hemska historia? Eller för att du är programmerad att inte titta och inte förstå?
Jag hoppas verkligen att fler slutade gå med skygglappar och tog sitt ansvar för vår jord, sig själva och dem som de älskar!
Nu har det varit tyst här länge!
Efter att ha kommit hem från Slovenien befinner jag mig nu återigen i Halmstad. Borta bra men hemma bäst brukar man säga. Men det blir lite konstigt när hemma (Miran) inte bor med mig. Så jag är hälften hemma och hälften borta. Och hösten med dess vind och regn är här och jag bara längtar till att höra snön knastra under mina skor.
Hösten bjuder på stora förändringar i världen. En stor sådan var att Obama fick fyra år till. Det var väl det bästa av två rätt dåliga alternativ. Jag vet att många tror att Obama är som en sosse. De kan inte ha mera fel. Obama är liberal och förmodligen mer höger än Reinfeldt och Company. Men han är inte så otroligt bakåtsträvande som Mitt Romney som är konservativ.
Hade vi fått Romney till makten så hade det blivit lika illa om inte värre än när Bush var vid makten. Totalt krigstokiga med konstiga värderingar är många konservativa. Det är för mig en gåta hur man kan klappa sig själv på axeln och tycka att man är bättre än andra för att man är en vit man av medelklassen som är gift med en kvinna. En kvinna som är sambo med en annan kvinna är i mina ögon lika mycket värd. En svart man är lika mycket värd, en tonåring från arbetarklassen är lika mycket värd. Ja, ni förstår vart jag vill komma. Men det är bara vissa som får bestämma över sig själva. Enligt Republikanerna så måste en kvinna behålla barnet om hon har blivit våldtagen För om hon blev gravid så njöt hon egentligen av sexet (våldtäkten).
Nog om valet i USA. Vill bara kommentera att valsystemet i USA är otrolig föråldrat och inte alls demokratiskt. Så, nu var det sagt också.
Men jag känner förändringens vindar som blåser runt om mig. Jag och en vän pratade ganska mycket om det idag och vi båda insåg att livet inte har en rak väg. Den är ganska snirklig och spännande. Men den finn där… Jag vill illustrera det med en bild jag tog i våras.
Jag vill säga att: Jag alltid kommer att hitta min egen väg och ibland är det resan dit som är det viktiga och inte målet. År 2012 är enligt mig och många andra det mest konstiga året som någonsin har hänt.
Från och med nu kommer bloggen att bli uppdaterad oftare igen!
God morgon!
Regnet ute har avtagit och jag känner mig mindre mörk i mitt sinne. Igår var ett uppvaknande ifrån mitt självömkande. Jag hade liksom fastna i mina tankar om min livssituation. Jag tyckte att den speglade den jag var och vad jag kunde och inte kunde. Jag tog på mig kläderna för den stressade och ouppskattade läraren och fann mig i det. Jag såg inte möjligheter till någon förändring och jag såg bara hur allt blev mörkare och mörkare. Hur jag var fast och att jag inte visste vad jag ville göra med mitt liv. Jag har en lärarexamen och fem års studier och studielån. Vill man sadla om och testa någonting nytt? Jag tror att jag är n av många som går i dessa banor.
Men jag är inte den som bara sätter mig ned och säger: ”Ja, nu är det som det är och jag får nöja mig med det.” Jag har väl aldrig bara nöjt mig med vad livet har erbjudit mig. Jag har testat att bo på olika platser, jag har alltid siktat högt och när det gäller relationer så har jag väl aldrig varit med någon som jag bara har nöjt mig med. Det tog mig 32 år att hitta mannen i mitt liv. Och jag nöjde mig aldrig med det näst bästa. Jag skulle ha mannen i mina drömmar. Annars så kunde det va. Så varför gör jag nu så här mot mig själv? Varför tar jag mig inte ur situationen? Vad går jag och väntar på? Är vi fler som går och väntar?
Jag måste våga lyda mina egna råd. Jag måste våga satsa på det som jag vill med mitt liv. Jag vill inspirera andra och jag vill att människor med min hjälp ska kunna växa och nå sina mål som de sätter. Vore det då inte bra om jag faktiskt levde som jag lär?
Lotta – för en förändring