När jag träffade Miran så trodde jag på att mitt liv skulle förändras. Det var liksom skrivet i stjärnorna. Men att det skulle förändras så här mycket hade jag aldrig trott.

Jag är en tjej som alltid har klarat mig bra själv. Jag har väl varit lite som en pojkflicka i mångt om mycket. Trots det har jag väl haft mina stunder då jag har ägnat mig åt att göra fina frisyrer på mig själv, måla naglarna och lägga lager på lager på smink innan någon fest. Men där har det liksom tagit stopp. Skönhetstänket har aldrig kommit in i vardagen.

Men så träffar jag en man som är metrosexuell. Vem hade kunnat ana att den här Balkan-mannen skulle ha ett sådant inflytande på mig. Det är som att jag har varit en sovande björn…

För tro det eller ej; Jag har varit på min andra ansiktsbehandling i hela mitt liv idag. Och inte nog med det, jag tog lyxbehandlingen inklusive brynfärg och fransfärg. I lyxbehandlingen ingick portömning, massage och massa annat gott. Så jag låg och blev omhändertagen i 90 minuter ute på en hästgård/salong i Röinge i Halmstad. Jag njöt av att bli totalt ompysslad och när 90 minuter hade gått så var jag alldeles avslappnad. Tänk att jag har missat detta i så många år. Tänk att det finns sådana underbara händer som kan göra min hy väl och mitt sinne avslappnat. Jag vet att jag om två månader bokar en ny tid på: http://www.pilagardwellness.se/

Ville bara säga att heaven finns i Röinge i Halmstad…

Over and out:)

Var beredd på lite personligt!

Det här inlägget kommer att vara väldigt kopplat till min personliga resa. En personlig resa där jag drar mycket lärdom av det som händer runt omkring mig. Hade jag inte sett det positiva i det något konstlade så hade jag nog förmodligen blivit en gnutta knäpp. Några av mina läsare skulle nog säga: ”Ja, du Lotta, du har förändrats en del sen i somras. Du har blivit mer nedstämd och inte så positiv som du var tidigare”. Fasen vad glad jag är över att ha så fina och uppmärksamma vänner som ser sådana förändringar hos en själv. Det är vad jag kallar äkta vänskap. För när man har vänner som vågar säga det som de ser, att de vågar säga det som är rättfram. Det är då som jag  kan göra en positiv förändring i mig själv. Och jag ser det bara som något positivt att den här underbara vännen såg det som hände i mig. För hon har ju rätt. Jag är inte lika glad och positiv som jag var tidigare. Livet är inte lika lätt, tryggt och underbart som det var för någon månad sedan.

Det är så underbart att få titta djupt ned i en dal och nästan ramla i själv för att sedan med friska tag ta sig upp igen. Men frågan är om jag hade tagit mig upp eller om jag omedvetet hade ramlat längre ned om inte min vän hade sagt: Stopp och vänta nu! Något är inte som det ska med dig.

Som lärare, politiker, flickvän, syster, dotter och medmänniska så får man aldrig glömma hur det känns att titta ned. För glömmer man då blir man lätt oempatisk. Och är man själv kvar i självömkan så är allt svart och man kan inte hjälpa att se andra som omedvetet är på väg ned i djupet. Så nu ser jag på livet med lite mer friska ögon igen. Jag känner att jag fick en liten spark i rumpan för att ta tag i saker med energi och bestämdhet. För vad jag har insett är att: Trygghet är något av det viktigaste i en människas liv. Känner man inte trygghet i sin familj, i skolan, i samhället  eller i sina relationer, då fungerar man mer som en halv människa än som en hel. Allting man gör blir halvbra liksom.

Vad ska man göra för att få sin trygghet? Ja, det kan jag inte svara på. Men för mig handlade det om att lita på människor och framförallt att tro på mig själv igen. För oavsett om du är otrygg i skolan och du inte vågar tro på att det du känner är rätt och därför inte tar kontakt med en vuxen, då kan det vara svårt att komma ur det. Samma för mig. Jag var tvungen att våga tro på att min familj och mina vänner ställer upp för  mig nu när mitt liv mer eller mindre är ett organiserat kaos. Men jag tror ändå på att jag är på rätt väg och jag tror på att jag har världens bästa vänner.

För att avrunda bloggandet idag så tänkte jag visa vad jag hittade om trygghet på Google.

Vad är trygghet?

trygghet

1. känsla av välmående och säkerhet /bland vänner eller i samhället/

   Känner du trygghet i skolan?

   Tryggheten försvann med mina vänner.

2. något som ger en känsla av välmående och säkerhet /bland vänner eller i samhället/

   Du är min enda trygghet.

   Alla de bekvämligheter och tryggheter vi vant oss vid hemma i Sverige.

   

   Nu kan jag fungera som normalt igen. För nu känner jag mig TRYGG!

När man befinner sig mitt uppe i livet och regnet faller ned över Halmstad, så tänker man inte alltid på att det som man gör för andra utan att tänka på det, faktiskt kan betyda rätt så mycket. Idag hade jag en sådan dag. Det är de där små tillfällena i livet som bara sker utan att det låg massor med planering bakom. Det häftiga med att sånt här händer är ju att det smittar av sig. När man gör någon glad så blir man själv glad. Så just nu går jag runt och är rätt glad över att jag egentligen inte gjorde så mycket, men att det lilla jag gjorde, gjorde någon annan glad.
Kanske var inte där här mycket att blogga om. Eller så var det precis det som jag skulle blogga om idag:)?

Det är inte alltid det stora som betyder något. Det är de små sakerna som gör att vi känner att vi räknas som människor! Det är den erfarenheten som jag ska ta med mig idag. Och kanske ska jag tänka till en gång extra. Det var roligt det här!!!

I tisdags så var jag hos doktorn på en mottagning i Halmstad. Mina njurar mår inte bra och min sköldkörtel producerar för mycket hormon på vissa ställen och för lite på andra. Detta kallas ”hypothyroid”. Att ha hypothyroid är inget ovanligt i vårt samhälle. Men det resulterar i att jag ständigt är kall om händer och fötter och har en normal kroppstemperatur på 36.4. Ni kan ju tänka er själva när det blir lite kallare ute, vem som då fryser mest. Förmodligen är det jag. Dessvärre är dessa symptom bara toppen på isberget. Att ha hypothyroid gör även att min förbränning i kroppen är urusel och om jag skulle bli gravid så skulle mina barn med största sannolikhet få inlärningssvårigheter. För sköldkörteln och dess hormon tillför hjärnan det som behövs för den kognitiva inlärningen.

Med allt detta i bakhuvudet stegade jag och Miran in på mottagningen för att prata med doktorn. Först och främst så hade doktorn inte ens tittat på min journal och mina värden. När jag väl hade fått iväg honom att göra det och hann kommer tillbaka så säger han. Nu gör vi på det enklaste sättet, du får levaxin. Men, sa jag. Jag vill inte äta konstjorda hormoner. Är ni helt säkra på att det är det som är felet. Då svarade han – det är så här vi gör i den svenska sjukvården, vi tar och botar på det enklaste sättet. Detta fick Miran att nästan gå i taket. Miran förklarade gång på gång på gång hur viktigt det var att vi utredde alla orsaker för att komma till rätta med problemet. För jag ligger på samma värden nu som när jag åt levaxin.

Så efter ca 20 minuter av diskussioner, blir vi tillsagda att en specialist kanske kan titta på mig. Om de vill ta emot mig vill säga, vilket inte var helt säkert. För i svensk sjukvård gör vi det enklaste och ger en tablett. De vill ge mig en tablett för sköldkörteln trots att det kanske är binjurarna som krånglar och skickar konstiga signaler till sköldkörteln.

Det är tråkigt att behöva tappa förtroendet för svensk sjukvård, den som jag en gång var så stolt över.