Publicerat av - Blogg, Hälsa.

Fredagen närmar sig med stormsteg!

Den här veckan har varit helt totalt crazy hektisk. Jag har varit på mitt 7.30-16.30 jobb varje dag och träffat mina härliga elever på SFI. Jag har hållit på med politik, tränat och fixat en ny gäst till min podcast. Och sedan är det ju dags att packa väskan och åka till London. Det var ett tag sedan som jag var där senast så det ska bli väldigt roligt. Jag ska åka och lyssna på Phil Learney och det ser jag framemot som bara den.

Jag har länge varit illa berörd av flyktingkatastrofen på medelhavet. Jag har länge tagit kampen med varenda jäkla rasist som tycker att vi inte kan ta hit så många. Och det tar på krafterna när människor är så blinda för andras lidande att de inte kan tänka längre n näsan räcker. Och det finns en stor anledning till att jag är så selektiv kring vilka som får förknippas ihop med mitt varumärke. Jag kallar inte mitt företag för ”JustLotta” av någon slump. Det ligger en massa tankekraft bakom det. Nämligen att RÄTTVISA är det som är min vägvisare i livet. Rättvisa är olika för vem som man än frågar. Men mänskliga rättigheter är det ingen som får tulla på.

När jag skriver artiklar så vill jag alltid ha fakta. Och handlar det om till exempel statistik så är det ju Daniel Kahneman bland annat som jag läser. Vill jag lära mig mer om stress så läser jag till exempel Hans Selye, Gabor Maté eller Robert Sapolsky och så vidare. Jag väljer att läsa kring forskningen istället för att jag bara ur tomma intet utan fakta osv hittar på mina egna teorier. För mig är det viktigt att jag tänker in flera steg i mina analyser av världen. För den är så mycket mer komplex än de som har enkla lösningar på allt kommer på.

När man lär sig om hur man ska coacha andra så är det en hel del som man måste tänka på. Vem är det som jag har framför mig? Vad vill personen? Vad har den för historia? Vad gör att personen fastnar? Hur ska jag bemöta personen? Vad har personen för hinder? Hur ser personens livsförhållande ut? Det går inte att förstå en människa om man inte på ett försiktigt och nyfiket sätt börjar ställa frågor med intentionen att vara lyhörd och hjälpa till. Och där skiljer sig jobbet som lärare i svenska som andraspråk inte från att vara coach. För jag måste tänka på exakt samma saker när jag undervisar mina elever. Jag måste vara väl insatt i världens konflikter. Jag måste förstå hur jag pratar med var och en och jag måste vara intresserad av att hjälpa dem.

Men väldigt många svenskar har idag tagit den enkla vägen och säger ”de vill bara komma hit och leva på bidrag”, ”vi har inte plats för alla”, ”det är för dyrt”… Senast idag var det en man från Somalia som berättade för mig när vi pratade om demokrati i världen. Jag ska citera honom.

Människor i Sverige tror att vi vill komma hit och bara gå på SFI och sedan hem och sova. Jag kom till Sverige för att jag ville skapa mig ett liv. Jag vill ha ett jobb, betala skatt, betala hyra, betala mat. Jag kan jobba med att köra lastbil eller på lager. Alla vi som är här vill jobba. Ingen vill sitta hemma. Vi vill hjälpa till. För vi tycker om Sverige.

Men det är så lätt att sitta och ta sina fördomar som sanningar. Men det är inte att vara rättvis mot människor.

Jag gillar inte alla människor. Men det har med vad människor gör mot mig eller mot andra som gör att jag inte gillar dem. Det har inget med att göra vilket kön, religion, sexuell läggning, ålder, hudfärg eller något annat. Men jag gillar inte människor som inte kan stå för sina ruttna åsikter. Jag avskyr fundamentalister som KuKluxKlan, Anders Bering Breivik, ISIS, Boko haram mfl jävla idioter.

Slutligen vill jag dela en video som Hans Rosling har spelat in. Och jag hoppas att någon kanske vaknar till och fattar att man måste sluta vara så trög.

Kommentera

  • (Kommer inte att publiceras)