Vad är en känsla? Är alla känslor bra? Är alla känslor dåliga? Hur ska man vara för att passa in?
På senaste år så har jag märkt att det går en trend i att man ska vara så jäkla positiv hela tiden. Man ska bara känna känslor som gör att man mår bra och lever i ett ständigt rus. Idag ska jag berätta lite om hur det här med känslor som vägvisare och överlevnadsstrategi fungerar. Och jag kommer att utgå i från det fantastiska arbetet som Karla McLaren har gjort: http://karlamclaren.com
I våra liv så är vi födda med att ha känslor. Och när jag säger känslor så menar jag hela spannet av känslor. Men när vi växer upp så möter vi vuxna och andra barn som lär oss vilka som är rätt och fel. Och tyvärr så har många män och pojkar fått lära sig att känslor som sorg och ledsamhet är fel. Killar ska vara tuffa, det är omanligt att vara ledsen. Vi flickor får lära oss att man ska inte känna avund och vara svartsjuk.
Men vi behöver få känna alla våra känslor, och alla känslor är bra! Jag ska i det här inlägget ge konkreta exemplen på känslor och dess vägvisare för oss. Jag tar dock inte upp alla, utan dem som jag känner är minst omtyckta.
Exempel 1
En person blir slagen på gatan av många förövare. Du hinner knappt reagera innan du grips av panik och flyr. Panik som är en del av känslospannet som tillhör bland annat rädsla, Och det är känslan som gör att du kanske överlever. När det handlar om panik så finns det tre saker som man kan göra; fly, slåss eller spela död. Många förknippar panik med något negativt. Och helt klart kan man ta fel beslut när man får panik. Dock är det en väldigt bra indikator på att något är väldigt fel.
Exempel 2
En man och en kvinna börjar att träffas. Det uppstår en förälskelse mellan dem men de bestämmer inget. Det går några veckor och båda går som på moln. Men så en dag när mannen försöker nå kvinnan så svarar hon inte på sin telefon och senare på eftermiddagen så ser han henne tillsamman med en annan man på ett café. Mannen känner svartsjuka och han blir ledsen och dyster. Detta byts sedan till att han blir arg. Han känner sig bedragen. Den här känslan av svartsjuka handlar väldigt mycket om frågorna: Vem hotar vår relation? Är vår relation hotad? Och dessa känslor är en viktig indikator på hur man ser på relationen. Sedan finns det sjukliga känslor, men dessa går jag inte in på nu. Mannen kan med hjälp av sina känslor utröna om hans nya partner är pålitlig och om detta kommer att vara bra för hans känslomässiga välstånd. Det handlar alltså om överlevnad.
Exempel 3
På din arbetsplats så jobbar du hårt. Du anstränger dig varje dag och dina kollegor ger dig beröm. Men lite då och då så är det en kollega som blir särbehandlad. Till en början så säger du inget, men du märker det och du känner dig obekväm. När det börjar bli mer av en vana än något annat att kollegan helt klart ligger i favör hos chefen så växer avundsjukan. Du kan känna att du inte längre kan vara glad åt den personen. och varje gång den kommer på tal så växer det sig som en äcklig möglig svamp i munnen. Avund enligt Karla McLaren är en mix av ilska (att vara arg) och rädsla. Och detta är precis som svartsjuka viktigt för den sociala överlevnaden. För den indikerar riskerna för dig på jobbet. Det hjälper dig att se vad som är rätt och fel och följa din magkänsla. För om du upptäcker det i tid så kanske du kan hinna skaffa dig ett bättre jobb till exempel? Återigen så handlar det om överlevnad.
Exempel 4
Eva och Anders har varit tillsammans i flera år. Och tillslut så går det inte längre. De är alldeles för olika. Anders har fått lära sig att vara ledsen löser ingenting så han är mest arg hela dagarna. Eva som är kvinna får känna sig ledsen. Och när de båda lämnar relationen så gör de det på olika sätt. Eva känner sig ledsen och hon gråter. Att gråta vid ledsamhet är väldigt helande och det skapar ett lugn. Det är skillnad på att vara ledsen för att något som man höll kärt inte längre fungerade och att känna sorg över något som hastigt har tagits ifrån en. För att visa på skillnaden så har jag lånat en text från Karla McLaren. Den finns att hitta på hennes hemsida på länken http://karlamclaren.com/grief-the-deep-river-of-the-soul/
Many people move to numbness, to rage, to acrimony, to distraction, to dissociation — many people will do everything but drop and grieve when death or irretrievable loss occurs. But avoiding grief doesn’t help; in fact, it only makes things worse. We trick ourselves into thinking that we can guard ourselves against all pain if we just refuse to grieve (or think about or prepare for death).
För att läka så är det väldigt viktigt att man låter sig vara ledsen så länge som det behövs. Att bara skaka av sig och le kommer inte att hjälpa dig att läka de känslor som finns. Utan när det gäller sorgearbete och när man är ledsen för att man har förlorat något som ändå inte fungerade. Så är det viktigt att man tillåter sig att känna dessa känslor.
Vad jag vill ha sagt i den här artikeln är att det är inte bara glädje och lycka som är ”bra” känslor. Eller att man ska vara positiv hela tiden. Det är viktigt att du släpper in alla känslor i ditt liv.
Om du är som jag, en människa som känner massor hela tiden. Då är det viktigt att jobba med hur du ska hantera att du känner hela tiden. Men förneka inte att du känner, för det är det som räddar ditt liv. För att du ska bli en empatisk människa så är det viktigt att du först kommer i kontakt med dina egna känslor i livets alla situationer. Därefter utvecklar du din förmåga att förstå hur andra känner. Och några tips på hur du gör är:
1. Läs skönlitteratur – så att du kan leva dig in i andra människors liv.
2. Döm inte andra utan lyssna på dem
3. Döm inte dig själv utan lyssna på dina egna känslor
4. Läs boken som Karla McLaren har skrivit
