Har du haft en dålig dag?
Har du haft en hektiskt vecka?
Har du tagit ett beslut som du egentligen ångrar och som du grubblar halvt ihjäl dig på?
Ta och föreställ dig ett scenario: Du har precis sprungit in på affären. Du behöver ett par saker till kvällens middag. Du är redan sen och pulsen går på högvarv. Du sliter tag i ett par varor och rusar mot kassorna. Personen framför dig vänder sig om, ger dig ett leende och säger: ”jag har inte så bråttom, du får gärna gå före!” Pulsen på dig dämpas ett tag. Du kommer fram till kassören/kassörskan. Denne tittar upp på dig: ”Hej, jag ser att din middag kommer att smaka gott ikväll”. Din första tanke är att snäsa av kassören/kassörskan. Men på något sätt så ångrar du dig. Du blev ju trots allt släppt förbi i kön. Så istället för att säga något dumt då cortisolet rusar. Så säger du: ”Tack (med ett leende), jag tänkte svänga ihop något till familjen som har slitit hela veckan”. Du får som svar: ”Tänk vad omtänksam du är”. Helt plötsligt börjar du att le. Något varmt sprider sig i kroppen. Så du vill bjuda tillbaka. ”Tack så mycket för hjälpen, jag önskar dig en väldigt trevlig kväll”. Cortisolet har nu lagt sig och du går mot bilen. På väg ut så hjälper du en äldre dam med hennes matkassar. Hon har svårt för att få upp dem i bilen. Hon tackar dig och du får ett leende.
Hur hade det blivit om vi hade vänt på historian? Om någon i kön istället trängde sig före. Vad hade hänt med humöret då cortisol och andrenalin hade skjutit i höjden. En konflikt i kassan? Hade du då önskat kassören/kassörskan en god kväll. Hade du ens märkt att du blev vänligt bemött? Hade du hjälpt den gamla damen med hennes kassar då det enda du hade i huvudet var att du blev så illa behandlad i kön?
Du stormar iväg och i all stress så kommer du hem som ett åskmoln och den där mysiga middagen med familjen slutar med konflikt.
Vad kan du själv påverka?
Jag brukar försöka finna svaren inom mig själv. Ett sant leende tar dig långt. Ödmjukheten är en vän. Att våga visa sina brister visar att du är mänsklig. Och att be om ursäkt för ett misstag du har begått, för människor närmare.
Det största är ändå att: (The four Agreements –Don Miguel Ruiz)
