Jag har alltid inbillat mig att kärlek är den där pirriga känslan man får när man blir förälskad och att det är beviset på kärlek. Men genom åren och särskilt det senaste året har jag förstått att kärlek är något helt annat.
Kärlek är ett verb. Det är vad vi gör för varandra, det är den värdighet vi visar oss själva och den respekt vi har för våra medmänniskor, djur och natur. Kärlek är inte bara något man känner för någon, utan det är hur vi behandlar andra.
Vill man se kärlek på nära håll så tycker jag att man ska studera nyblivna föräldrar. De gör allt för sina små barn ( i normala fall). Föräldrarna ger och ger och ger till den nyfödda och kärleken mellan barn och föräldrar växer.
Men det är väldigt viktigt att kärleken är kravlös. För om man börjar straffa sin partner med att inte ge kärlek på grund av att den inte gör som man vill. Eller att man sätter press på sina barn att de måste göra på ett visst sätt för att få kärlek. Då går det vackra förlorat. Vi människor fokuserar så väldigt ofta på fel saker. Vi tror att vi kan förändra människor genom att visa mindre omtanke. Vi tror att det är så de förstår att de gör fel. Utifrån vad vi tycker är rätt och fel.
Jag vill uppmana er som läser att under en vecka göra följande innan ni går och lägger er.
1. Skriv ned 5 saker som du är tacksam för.
2. Vakna upp med ett leende och tänk på det som du var tacksam för dagen innan.
3. Bemöt människor i din omgivning med ett leende och omtanke.
Resten sköter sig självt!
Fem saker som jag är tacksam för:
1. Att jag är en kärleksfull och omtänksam kvinna.
2. Att jag bor tillsammans med världens bästa hund (Larissa)
3. Att jag är omgiven av fantastiska människor hela dagarna.
4. Att jag har ett helt team runt mig i min strävan mot mitt mål.
5. Att mitt hem är helt fantastiskt
Nedan är min stora kärlek:)
