Kategori: Bara jag

Den 28:e februari 2012 var dagen då jag träffade min tvillingsjäl.

Hur kan jag veta att det är min tvillingsjäl som jag har träffat? Jo, det har med energin att göra. Jag kan vakna på natten och på morgonen när vi pratar så har vi vaknat samtidigt. Jag kan känna hur han mår trots att det är 1649 km mellan oss. Vi avslutar varandras meningar och vibrationen som uppstår mellan oss är helt enorm. På det hela tagen är energiflödet som en öppen kran. Det bara flödar.

Vi är födda 1980 med en dags mellanrum, eller faktiskt 22 timmar. Vi räknade ut att vi är födda på samma longitud och att träffas var som att komma hem.

Jag hade genomfört Vasaloppet två dagar innan vi träffades och då var jag mentalt, psykiskt och spirituellt nedbruten. Vid det tillfället hade jag inget att förlora utan man kan säga att jag var helt enkelt mottaglig för att träffa honom. Det sägs att du kan bara träffa din tvillingsjäl när tiden är rätt och att man kan söka ett helt liv utan att finna varandra. Jag kan säga att oddsen att finna sin tvillingsjäl inte är särskilt stor och att jag har haft världen på min sida.

Men för att vara med sin tvillingsjäl så krävs det mycket själsligt arbete. Det är viktigt att låta själen vara ledande och inte egot. Egot – eller ”The mind” vet hur en relation ska vara baserad på tidigare erfarenheter och vad andra har sagt till en. Men för mig så känner jag att få ”vara” är det viktigaste. Det är inte viktigt för mig att lyssna på vad huvudet säger eller vad andra säger. Det är viktigt för mig att låta hjärtat få öppna sig. Man har röster i sitt huvud som talar om för en vad man ska göra, hur man ska göra och som diskuterar allt mellan himmel och jord. När jag blir medveten om att dessa finns och ibland lyssnar in på dem, så inser jag att jag har gått på autopilot. Jag har varit helt omedveten om deras påverkan i mitt liv. Och för att kunna bli ett med min tvillingsjäl är det viktigt att egot inte längre får spela huvudrollen i mitt liv.

När jag var ute och cyklade med hunden stannade jag upp i solskenet och njöt av att ha solen i mitt ansikte. Träden var gröna och himmelen var delvis blå. För någon månad sedan hade jag varit fullt upptagen med att lösa problem i mitt huvud att jag troligtvis hade missat nuet. Eller så hade jag varit kvar i det förflutna och hängt upp mig på det. Men mest troligt hade varit att jag hade levt i någon framtida fantasi och därför missat nuet. Inte för att det alltid var så, jag var emellanåt väldigt medveten om nuet och njöt av mina skogspromenader. Men inte som jag gör nu.

Det är en helt fantastisk känsla när kedjorna kring hjärtat lossnar och man känner hur det spricker upp. Första gången så gör det ont. Det gör ont att vara totalt osjälvisk och inte låta egot köra sitt rejs. Men allteftersom tiden går gör det mindre ont när kedjorna och väggarna spricker. Idag kände jag hur hjärtat nästan sken rakt igenom kroppen på mig. Mitt fokus var att bara få fortsätta att känna och när jag delade med mig av den energin till min tvillingsjäl så gick det en rysning genom hela min kropp. När vi senare pratade hade han känt det.

Det är svårt att sätta ord på det här och därför har jag dröjt med att skriva på min blogg.

Det spelar egentligen ingen roll vart i världen min tvillingsjäl är. Jag känner honom varje dag ändå. Energin är där hela tiden.

När en stark kvinna ska göra en förändring så står det oftast en stark man bakom henne. Det gäller även i mitt fall. Jag är nog inte den enda som får stöd i form av en man. Men jag kan inte leva andras liv. Jag kan bara spela huvudrollen i mitt.

För en månad sedan skrev jag om att jag skulle göra ett experiment med mig själv. Nu så här en månad in i experimentet är jag slående förtrollad över hur det faktiskt har gått.

Vad handlar mitt experiment om egentligen då? Jo, det handlar om en väldans massa saker. Jag sa nämligen till mig själv att jag vill förändra mig till det bättre. Jag vill bli en bättre lärare, en bättre vän, en god politiker och allt det där. Men framförallt vill jag satsa på mig. Det må låta egoistiskt i mångas öron. Men efter mitt experiment så har det blivit allt annat än egoistiskt. Låt mig berätta.

Jag träffade Miran Kajtna den 26:e februari på facebook. Jag var ute och letade efter en PT som skulle kunna hjälpa mig med min träning och min kost. Det jag fann var inte bara en PT utan även en underbar vän. Den här slovenske mannen har utmanat mig på alla tänkbara sätt. Han har sett till att jag reder ut saker i mig själv. Han har bland annat städat ur min kyl, min frys och mitt skafferi. Han har satt mig på en diet som innebär att jag äter hur mycket kött och grönsaker som jag vill och han tvingar mig att stänga av telefonen när jag ska sova om natten. Plus mycket annat förstås.

Nu när det har gått en månad så har jag gått ned från 74 kg till 68 kg (67.5kg). Jag har mer energi än tidigare. Jag vill vara mer med mig själv än tidigare. Jag är en bättre lärare än innan (+ att jag, mina elever och Miran var i Hallandsposten i tisdags och ska vara i P 4 Radio Halland i veckan). Jag är lugnar än tidigare och jag mår bättre helt enkelt. Detta har min omgivning sagt ”Det smittar av sig att du är så positiv”, ”Det är kul att lära sig av dig” och mycket annat.

Nu är det dags för mig att runda av och läsa lite bok! Må väl och ta hand om dig.

Idag skiner solen i Halmstad!

Solen skiner ifrån en alldeles vacker blå himmel. Solen skiner nu överallt och jag vill bara fortsätta att insupa vitamin D. Det är så härligt.

Det är nya tider nu. Det är Lotta-tider. Med det menar jag att jag faktiskt på riktigt har börjat att ta hand om mig själv. Jag har valt att göra ett experiment med mig själv. Jag skrev om det för några veckor sedan. Mitt experiment handlar inte bara om kropp, utan det handlar även om själ. Just nu känner jag mig som ett vackert gammalt hus som ska genomgå en renovering. Allt ska lagas, putsas och inredas.

Det första som hände i början av renoveringen var att rengöra alla rör. Så jag började med att plocka bort det som gjorde att rören hela tiden sattes igen. Och för er som känner mig märkte kanske att helt plötsligt försvann kolhydraterna och allt socker. Att plocka bort dessa produkter från mitt matintag så förhindrar jag fortsatt igenlimning men det tar ju inte bort skiten. Så just nu är jag inne på att rengöringen. Det betyder i näringssammanhang DETOX- avgiftning. Jag dricker stora mängder grönt te och vatten.

Eftersom jag har en som är byggnadsansvarig så har jag överlåtit alla steg av renoveringen till honom. Ett steg som byggherren inte tar i är just nu den själsliga biten. Så den delen har jag överlåtit på en god vän. Man vill ju att huset ska vara skinande från insidan ut. Inga fler råttor och annat äckligt undangömt. Nu är det dags att städa ut på vinden, nere i källaren och i garderoben. Det är viktigt att få avslut på allt för att kunna kliva ut på andra sidan som en hel människa. Denna process börjar med två böcker: 1 att igen läsa om den fantastiska boken The four agreements av Don Miguel Ruiz. Sedan ska jag läsa: Kärlekens roll av Sue Gerhardt.

I mina högtalare ljuder i skrivandets stund Marvin Gaye – What´s going on. Och samma fråga har jag ställt mig själv många gånger. Men nu är det dags att jag gör det ordentligt!

”Det känns som att livet har börjat om ” sjunger  Sonja Alden och jag känner att det är precis så som jag känner just nu. Det är långfredag idag och jag sitter och äter frukost med Sveriges Radio P4 som sällskap – Sverige berättar heter programmet. Det slog mig då att min blogg inte har blivit uppdaterad på väldigt länge. Det är dags för mig att helt enkelt berätta.

Jag tror på att man ska hålla ett öppet sinne. Det finns många lärdomar i det. För livet är fyllt av motgångar och ledsamheter och stänger man in sig i smärtan så är det oftast det enda som man får med sig i det hela. Jag har under en månad haft otal medgångar och motgångar. Och jag har verkligen försökt att se det hela positivt. I mångt om mycket har det varit lärorikt. Jag har i mitt yrke som lärare haft det ganska tufft och under en kortare period har jag fått höra det som en lärare alltid önskar att den får höra. På grund av olika konflikter har jag fått veta att väldigt många elever känner, att jag har i min undervisning gett dem kunskap för livet. Det gör mig väldigt glad.

När det handlar om att livet förändras så har jag lite trevande komma in i mina politiska uppdrag. Det som jag verkligen uppskattade var dialogmötet som vi i hemvårdsnämnden hade med allmänheten i Alla Hjärtans hus i Halmstad. Det visade sig att även jag hade blivit uppskattad. Det gör mig så stolt att jag representerar ett parti med ett partiprogram som heter ”Vem ska hjälpa mormor”. För mig är det självklart att varje enskild människa som är i behov av hjälp vid ålderns höst ska få det. Det ska inte handla om klass, kön eller kommun. Vården ska vara lika bra oavsett vart man bor i Sverige.

När det sedan handlar om mitt frilansande på Sveriges Radio P4 – lokal sport, så gjorde jag min första webbsändning tillsammans med Olle Åström. Vi höll låda i ungefär två timmar. Det var riktigt roligt:) Något som jag gärna gör om. Och nu är ju Hylte/Halmstad Volley i SM-final med. Så det blir väl någon sändning från Hylte Volley Arena med. Om tiden finns såklart. För det är viktigt att inte glömma att jag i första hand är lärare och att jag har en hund.

Ungern – mina fäders land

Jag åkte dit i fredags och där möttes jag av Marton. Marton är min kusin Tildas man. Han är även far till det lilla flickebarnet Szonja. Och det är den här lilla varelsen som är anledningen till att jag åkte dit. Jag har nämligen äran att vara hennes gudmor.

Vi träffade prästen på lördagen och jag som är urdålig på ungerska skulle säga tre saker. Jag skulle säga – Akarom, Igerem och Marianna Szonja. Och det klarade jag. Så på söndagen när jag och Miran kom till kyrkan så var det palmsöndag och hela kyrkan var full. Det var en intressant upplevelse det här, att stå framför alla och hålla denna lilla vackra flickan som skulle döpas. Efter dopet åkte vi på lunch. Det var nog första gången som jag var med på en sådan här tillställning där jag absolut inte fick äta vissa delar av maten. Jag håller ju på med att förändra min kropp. Tur att Miran var med:) Så att han kunde hålla lite koll på det hela.

När lunchen var avslutad så åkte vi till min kusin Viola som också bor i Zalaregzeg. Hon bor där med sina tre barn och man. Vi var ganska trötta och åkte efter en timme. Men jag och Viola fick nästan hela måndagen tillsammans och vi har pratat massor:) Helt underbart faktiskt.

Låt mig presentera min vän Miran Kajtna:

Miran är den man i mitt liv som under en väldigt kort tid har blivit en av mina bästa vänner. Vi har inte känt varandra så länge, men vi kommer ha en väldigt lång och fin vänskap. Han är nog en av de viktigaste människorna i mitt liv just nu. Han tillför mitt liv så mycket glädje. Under den korta tid som jag har känt Miran så har jag påbörjat inte bara en kroppslig resa (han är utbildad inom hälsa och kost) utan även en inre resa. Jag är så tacksam för allt han har tillfört och jag är honom evigt tacksam.

Ibland är livet tungt och det är minsann inte lätt att alltid hålla sig positiv. Men i den här omgången av jobbigt så har jag det och jag har sett det positiva. Det för mig är en riktig vinst och jag är väldigt glad över att jag har gjort det. Men jag måste säga att jag har inte gått igenom det ensam. Jag har haft det bästa stödet någonsin.

På fredag bär det av till Ungern och då ska jag få vara Szonjas gudmor. Det ska bli väldigt kul, givande och alldeles underbart att få vara med att bära fram den här lilla människan till en steg i livet. Ett steg av så många. Jag känner mig väldigt hedrad över att få ha blivit tillfrågad. Jag tror och hoppas att de gjorde rätt val. Men det får ju framtiden utvisa:)

Det där med dubbel glädje var det ju. Vi blir inte ensamma vid dopet. Vi får även besök av en särskilt speciell person i mitt liv. En person som har svept mig av mina fötter (för att försvenska det hela lite). Det som händer i mitt liv just nu är alldeles underbart och jag tror ibland inte att det är sant.

Ungern = dubbel glädje! ♥

Ibland undrar jag hur jag tänker. Jag har mängder av uppdrag utöver min 100% tjänst som lärare och ändå så måste jag vara med överallt. Det intressanta med det här att vara med överallt är inte att jag känner mig tom utan, utan det är snarare att allt är så himla roligt att jag har svårt att låta bli.

Efter samtal med en nyvunnen vän kring mitt sätt att leva fick jag en vänlig men bestämd tillsägelse om att jag faktiskt måste varva ned ibland. Det var lite skönt att någon satte ned foten och sa nu får du lugna ned dig. Och ja, jag vet att ni är fler som har sagt till mig men det krävs visst en alfahanne för att jag ska lyssna.

Snart är veckan slut och helgen är här. Jag ser verkligen framemot att träffa mina goda vänner. Så i helgen blir det annat än bara jobb för min del.

Men om ni saknar mig för mycket, ratta då in 97.3 och P4 Halland. För då är det semifinal i volleybollen mellan Falkenberg och Örkelljunga.

http://www.youtube.com/watch?v=sWbsKgVXtM0&feature=related

För er som vill bli lite peppade inför matchen.. Kolla in länken ovan. Det är Dante Amaral – en grym brasse:)

Sov så gott!!!

När jag inte jobbar som lärare så måste jag ju hålla på med annat. Så nu sitter jag i Halmstad Arena och sänder volleyboll. Det är ju trots allt kvartsfinal mellan Hylte och Örkelljunga. Jag brukar kalla det skogsderby. Men det kan jag inte kalla det idag då matchen spelas i storstaden Halmstad.

Det är inte lätt att försöka slå sig in i radiosportens sändningar för lokal sport. Men jag och Göran Wiland ”wille” gör så gott vi kan. Just nu är det 1-1 i set och vi väntar på det tredje setet.

Reflektion om livet… Vad man hinner med mycket om man planerar:) oh vad jag vill ut och cykla på min nya cykel…

l.

En liten bild från matchen:)

Det är inte varje dag en match är så förutsägbar att jag hinner blogga då vi har sändningsuppehåll för radiosporten.

Falkenberg gör ingen bra match men de har ändå inga större problem att slå Habo. I högtalarna hörs Lorren då Habo tog time out. Hur ska de ta igen ett

underläge 12-5?

Den som lever får se… Eller den som rattar in 97.3 får höra:)

Det är så härligt att vakna upp en söndag och ta en morgonpromenad i solskenet. För er som nyss har gnuggat bort John Blund ur ögonen rekommenderar jag en promenad med insup av frisk luft och kärlek från solen. Visst lät det poetiskt?

Det är svårt att inte bli poetisk när livet ger mig så härliga dagar. Jag känner hur det spritter i kroppen och själen bara ler. Det är så skönt att få vara så här positiv. För trots att jag springer på diverse hinder i mitt liv är jag fast bestämd om att det som ska få segra i slutändan är min positiva attityd till livet.

Jag ser ut genom mitt alldeles för skitiga fönster (usch för stormar i vinter) och jag ser en blå himmel över ett rött tak. Jag hör fåglar som kvittrar och solen skiner så vackert att det blänker i fönstren. Som för övrigt också är för skitiga. Efter ett tag vänder jag tankarna in mot mitt hem och ser min vackra bukett blommor som står på köksbordet. Det står en lapp ”till fröken Vasalopp” jämte. Jag känner hur jag ler inifrån och ut.

Att ha åkt Vasaloppet är som att bli en religiös fanatiker. Vid minsta lilla prat om skidor, snö eller måhända träning så är jag där. Jag blir som en djupt upplyst person och jag berättar med passion om mitt äventyr i det vackra vinterlandskapet. Vem skulle kunna ha trott att det skulle bli så. Inte jag i alla fall. Särskilt trodde jag  inte det när jag väl stod i spåret och svor att jag aldrig skulle göra detta igen.

Nu väntar dock nya utmaningar. Vätternrundan!

Sopa bort allt grus från vägarna nu Halmstad kommun! Jag vill ut och testa min nya cykel:)

Förresten, vi hörs i etern ikväll: Falkenberg-Habo kvartsfinal 3 17.03 Sveriges Radio P4 Halland 97.3