God morgon!
Idag fick jag en sådan inspiration att skriva. Jonas Hassen Khemiri var på tv4:a nyheterna och berättade om sitt författarskap och rasism i vårt svenska samhälle. Det var så klockrent att han var i studion och att han berättade om vad som hade inspirerat honom att skriva. Jag har massor i mitt liv som inspirerar mig varje dag och det svåra med författarskap är väl att egentligen våga tro på sin ide och att fullfölja den. Jag själv har mängder av påbörjade stoff, alltifrån diktsamling, roman, barnbok till pjäs. Men inget av det blir klart. Kanske hänger det ihop med att lärare under mina år alltid har kritiserat mitt skrivande. Nej, nu var jag inte rättvis. Jag hade en vikarie en gång på grundskolan som älskade min berättelse Varulvsmannen. Det var så fantastiskt att få höra att jag berättade på ett sätt som tilltalade. Efter det så ville jag bara skriva och skriva och skriva. Tills jag träffade en lärare som sa att jag hade stora problem med min meningsbyggnad och att jag behövde träna. Inte en gång fick jag beröm för mitt innehåll.
Men nu efter fem år på högskolan och snart fyra år som verksam lärare, så tycker jag att jag tränar en hel del. Men jag är väl inte mästare på att använda mig av komma tecken. Det kan jag bli bättre på. Men efter att jag startade min blogg så har jag äntligen kommit in i mitt skrivande igen. Det är så underbart att få knappa på tangenterna och se mina tankar bli tryckta ord.
Den här veckan har varit en berg och dalbana. Det har gått från förtvivlan på jobbet till lycka på jobbet. Och det har verkligen sugit musten ur mig. Jag är vad jag vet inte den enda läraren som känner så just nu. Vad jag vet är vi många kollegor som idag kämpar för våra yrken. Vi kämpar mot politiker, löneförhandlare, rektorer, föräldrar och snart ”mot” våra egna kollegor. Med alla nedskärningar på gymnasiet så är det ingen som går säker. I Halmstad väljer kommunen att ta in friskola efter friskola utan att tänka på vad konsekvenserna blir för skattebetalarna och kommunen.
Det var nämligen så här att i torsdags hade vi i Vänsterpartiet ett möte med en av Halmstad kommuns ekonomer. Den här ekonomen jobbar med att göra budgetarbetet tillsammans med både oppositionen och femklövern. Han berättade (bekräftade) det som mina partikollegor bara hade en svag aning om. Och det var; Kommunen bestämmer att man bakar in vissa saker i en skolpeng – antal kvadrat för eleven på skolan, pengar för skolmaterial, pengar för undervisande lärare osv. Då har man bestämt att det ska vara ett visst antal kvadrat och som då engelska skolan gör är att man låter eleverna vistas på halva ytan som kommunen har bestämt, men tar betalt för hela. Detta gör att det som blir över går rätt ned i fickan på friskolan. Så Engelska skolan har mindre lokaler för samma antal elever som en annan skola för samma pengar, men har en lägre hyra. Ska man kunna tulla så på reglerna? Är det bra för verksam personal och elever? Finns inte reglerna för att ha en bra kvalitet?
Idag ska jag förhoppningsvis börja på mitt nya skrivprojekt. Och jag hade den här gången för avseende att avsluta det med.
