Att finna sin tvillingsjäl!

Den 28:e februari 2012 var dagen då jag träffade min tvillingsjäl.

Hur kan jag veta att det är min tvillingsjäl som jag har träffat? Jo, det har med energin att göra. Jag kan vakna på natten och på morgonen när vi pratar så har vi vaknat samtidigt. Jag kan känna hur han mår trots att det är 1649 km mellan oss. Vi avslutar varandras meningar och vibrationen som uppstår mellan oss är helt enorm. På det hela tagen är energiflödet som en öppen kran. Det bara flödar.

Vi är födda 1980 med en dags mellanrum, eller faktiskt 22 timmar. Vi räknade ut att vi är födda på samma longitud och att träffas var som att komma hem.

Jag hade genomfört Vasaloppet två dagar innan vi träffades och då var jag mentalt, psykiskt och spirituellt nedbruten. Vid det tillfället hade jag inget att förlora utan man kan säga att jag var helt enkelt mottaglig för att träffa honom. Det sägs att du kan bara träffa din tvillingsjäl när tiden är rätt och att man kan söka ett helt liv utan att finna varandra. Jag kan säga att oddsen att finna sin tvillingsjäl inte är särskilt stor och att jag har haft världen på min sida.

Men för att vara med sin tvillingsjäl så krävs det mycket själsligt arbete. Det är viktigt att låta själen vara ledande och inte egot. Egot – eller ”The mind” vet hur en relation ska vara baserad på tidigare erfarenheter och vad andra har sagt till en. Men för mig så känner jag att få ”vara” är det viktigaste. Det är inte viktigt för mig att lyssna på vad huvudet säger eller vad andra säger. Det är viktigt för mig att låta hjärtat få öppna sig. Man har röster i sitt huvud som talar om för en vad man ska göra, hur man ska göra och som diskuterar allt mellan himmel och jord. När jag blir medveten om att dessa finns och ibland lyssnar in på dem, så inser jag att jag har gått på autopilot. Jag har varit helt omedveten om deras påverkan i mitt liv. Och för att kunna bli ett med min tvillingsjäl är det viktigt att egot inte längre får spela huvudrollen i mitt liv.

När jag var ute och cyklade med hunden stannade jag upp i solskenet och njöt av att ha solen i mitt ansikte. Träden var gröna och himmelen var delvis blå. För någon månad sedan hade jag varit fullt upptagen med att lösa problem i mitt huvud att jag troligtvis hade missat nuet. Eller så hade jag varit kvar i det förflutna och hängt upp mig på det. Men mest troligt hade varit att jag hade levt i någon framtida fantasi och därför missat nuet. Inte för att det alltid var så, jag var emellanåt väldigt medveten om nuet och njöt av mina skogspromenader. Men inte som jag gör nu.

Det är en helt fantastisk känsla när kedjorna kring hjärtat lossnar och man känner hur det spricker upp. Första gången så gör det ont. Det gör ont att vara totalt osjälvisk och inte låta egot köra sitt rejs. Men allteftersom tiden går gör det mindre ont när kedjorna och väggarna spricker. Idag kände jag hur hjärtat nästan sken rakt igenom kroppen på mig. Mitt fokus var att bara få fortsätta att känna och när jag delade med mig av den energin till min tvillingsjäl så gick det en rysning genom hela min kropp. När vi senare pratade hade han känt det.

Det är svårt att sätta ord på det här och därför har jag dröjt med att skriva på min blogg.

Det spelar egentligen ingen roll vart i världen min tvillingsjäl är. Jag känner honom varje dag ändå. Energin är där hela tiden.