”Det känns som att livet har börjat om ” sjunger Sonja Alden och jag känner att det är precis så som jag känner just nu. Det är långfredag idag och jag sitter och äter frukost med Sveriges Radio P4 som sällskap – Sverige berättar heter programmet. Det slog mig då att min blogg inte har blivit uppdaterad på väldigt länge. Det är dags för mig att helt enkelt berätta.
Jag tror på att man ska hålla ett öppet sinne. Det finns många lärdomar i det. För livet är fyllt av motgångar och ledsamheter och stänger man in sig i smärtan så är det oftast det enda som man får med sig i det hela. Jag har under en månad haft otal medgångar och motgångar. Och jag har verkligen försökt att se det hela positivt. I mångt om mycket har det varit lärorikt. Jag har i mitt yrke som lärare haft det ganska tufft och under en kortare period har jag fått höra det som en lärare alltid önskar att den får höra. På grund av olika konflikter har jag fått veta att väldigt många elever känner, att jag har i min undervisning gett dem kunskap för livet. Det gör mig väldigt glad.
När det handlar om att livet förändras så har jag lite trevande komma in i mina politiska uppdrag. Det som jag verkligen uppskattade var dialogmötet som vi i hemvårdsnämnden hade med allmänheten i Alla Hjärtans hus i Halmstad. Det visade sig att även jag hade blivit uppskattad. Det gör mig så stolt att jag representerar ett parti med ett partiprogram som heter ”Vem ska hjälpa mormor”. För mig är det självklart att varje enskild människa som är i behov av hjälp vid ålderns höst ska få det. Det ska inte handla om klass, kön eller kommun. Vården ska vara lika bra oavsett vart man bor i Sverige.
När det sedan handlar om mitt frilansande på Sveriges Radio P4 – lokal sport, så gjorde jag min första webbsändning tillsammans med Olle Åström. Vi höll låda i ungefär två timmar. Det var riktigt roligt:) Något som jag gärna gör om. Och nu är ju Hylte/Halmstad Volley i SM-final med. Så det blir väl någon sändning från Hylte Volley Arena med. Om tiden finns såklart. För det är viktigt att inte glömma att jag i första hand är lärare och att jag har en hund.
Ungern – mina fäders land
Jag åkte dit i fredags och där möttes jag av Marton. Marton är min kusin Tildas man. Han är även far till det lilla flickebarnet Szonja. Och det är den här lilla varelsen som är anledningen till att jag åkte dit. Jag har nämligen äran att vara hennes gudmor.
Vi träffade prästen på lördagen och jag som är urdålig på ungerska skulle säga tre saker. Jag skulle säga – Akarom, Igerem och Marianna Szonja. Och det klarade jag. Så på söndagen när jag och Miran kom till kyrkan så var det palmsöndag och hela kyrkan var full. Det var en intressant upplevelse det här, att stå framför alla och hålla denna lilla vackra flickan som skulle döpas. Efter dopet åkte vi på lunch. Det var nog första gången som jag var med på en sådan här tillställning där jag absolut inte fick äta vissa delar av maten. Jag håller ju på med att förändra min kropp. Tur att Miran var med:) Så att han kunde hålla lite koll på det hela.
När lunchen var avslutad så åkte vi till min kusin Viola som också bor i Zalaregzeg. Hon bor där med sina tre barn och man. Vi var ganska trötta och åkte efter en timme. Men jag och Viola fick nästan hela måndagen tillsammans och vi har pratat massor:) Helt underbart faktiskt.
Låt mig presentera min vän Miran Kajtna:
Miran är den man i mitt liv som under en väldigt kort tid har blivit en av mina bästa vänner. Vi har inte känt varandra så länge, men vi kommer ha en väldigt lång och fin vänskap. Han är nog en av de viktigaste människorna i mitt liv just nu. Han tillför mitt liv så mycket glädje. Under den korta tid som jag har känt Miran så har jag påbörjat inte bara en kroppslig resa (han är utbildad inom hälsa och kost) utan även en inre resa. Jag är så tacksam för allt han har tillfört och jag är honom evigt tacksam.
