Hej!
Julledigheten har resulterat i många lästa böcker och mycket reflektion. Jag har fått fler kunder än jag hade vågat hoppas på, mitt uppdrag på skolan drar igång igen i morgon och energin är på väg tillbaka tillsammans med ljusare tider (fler soltimmar).
Jag har funderat mycket över vad det är som har gjort att jag är där jag är idag. Och jag undrar om andra stannar upp och gör sådana funderingar?
Jag blev väldigt duktig på volleyboll. Inte för att när jag började spela hade siktet inställt på att bli elitspelare och spela i juniorlandslaget. Nej, det var för att en tjej i min årskull ville spela för att hennes syster spelade, som hennes pappa startade ett lag. Och då behövde de spelare som var lika gamla som henne. De satte upp en lapp på skolan och man fick komma dit och testa. Jag gick dit och fick vara med (och för er som har läst om mig tidigare så var det inget som jag tog för givet). Det var alltså en ren tillfällighet att vi gick på samma skola. Hade jag bott i ett annat område i Gislaved så hade det inte hänt.
Jag valde att bli lärare under ett samtal med min syster som skulle söka till lärarprogrammet på Växjö Universitet. Men jag vågade inte söka till ett Universitet för jag trodde inte att jag skulle komma in, så jag safe:ade och ansökte till Halmstad. Det var nära hem så att jag kunde pendla. Jag hade inte fått idén om inte min syster hade sagt det. För jag trodde inte att jag kunde bli någon akademiker. Våra föräldrar är ju fabriksarbetare. Men de har alltid velat att vi skulle utbilda oss och har stöttat oss i det.
Mitt jobb på Sveriges Radio Halland var också en slump. Jag började spela i Halmstad Volley som student och min lagkapten fick ett samtal från min radiochef som frågade om hon ville frilansa som kommentator. Men hon hade redan ett extrajobb som hon trivdes med så hon frågade mig istället. Och jag har varit frilans sedan 2006. Men min chef hade inte frågat om det inte hade varit så att killen som hade uppdraget fick ett annat jobb.
Att jag halkade in på att bli egen företagare och hälsocoach är för att min dåvarande särbo höll på med detta. Jag har alltid varit nyfiken, men aldrig trott att jag skulle kunna hålla på med det. Så, efter många kurser, certifieringar och oändligt många lästa böcker och vetenskapliga artiklar så har jag numera detta som en bisyssla.
Att jag började jobba med politik var också en slump. Jag har alltid vetat vart hjärtat har suttit och vilka frågor som jag har brytt mig om. Men det var först när jag träffade min vän och partikamrat på hemtjänsten som jag började engagera mig partipolitiskt. Vi träffades på ett sommarjobb och först pratade vi mest om killar, skola och jobb. Men det växte och frågor om politik dök upp allt oftare. Men det tog många år innan jag gick ned till partilokalen och blev aktiv medlem. Nu idag är jag frititidspolitiker i region Halland.
Jag har under alla dessa val/möjligheter fått hjälp, stöttning och haft en jäkla tur. Men jag har även jobbat hårt. Jag har sagt nej till middagar, filmkvällar och att fika för att kunna utföra mina uppdrag. Jag har fått göra stora förändringar i mig själv och jag har fått bita ihop för att orka. När möjligheten har dykt upp så har jag gett allt. Inget har lämnats åt slumpen. Men jag måste vara ödmjuk inför att möjligheterna har dykt upp. För även om detta är frukten av hårt arbete så hade det inte varit möjligt om inte omständigheterna runt omkring mig hade varit annorlunda. Hade jag till exempel varit född 1981 så hade jag inte självklart spelat volleyboll. Och utan den sporten så hade livet bara där varit helt annat. Och jag hade inte börjat spela om det inte var så att en flicka i laget hade velat göra som sin storasyster.
Så, jag har infogat ett klipp som jag tycker att du som har läst detta ska titta på. Ta en stund och reflektera. Och när du har gjort det så läs hans bok: Outliers och David and Goliath
Allt väl!
Lotta