I dagens samhälle så är det många som skriver ut motivationscitat till höger och vänster på alla sociala medier. Jag gör detsamma. Jag lägger upp det på twitter, instagram och Facebook. Frågan är ju bara om ”alla” lever som de lär.
För nu när det är höst så är det ju lät att göra små ”undantag”. Låt oss säga att man bestämmer sig för att träna 4-5 pass i veckan, men varje dag som man kommer hem från jobbet så är du/jag så trött att vi inte tar tag i det. Och sedan blir man förbaskad för att man inte når sina mål.
Man kanske har bestämt sig för att byta jobb, lämna en relation eller göra en annan stor förändring i sitt liv. Men det blir liksom bekvämt att hellre gnälla om hur dåligt det är än att göra något åt det. För det är när du gör något åt det som livet blir läskigt. För då krävs det helt plötsligt mycket mer av dig än att bara sitta och gnälla. Det krävs mod, viljestyrka och motivation. Och allt detta kan bara komma inifrån dig själv.
Det är nämligen så lätt/svårt att det bara är du som kan släpa dig själv till gymmet, det är bara du som kan söka jobben, lämna relationen eller vad det nu är. Och du kan inte skylla på din omgivning för att de inte gör något åt det. För i slutändan så är det faktiskt upp till dig.
Jag har varit väldigt duktig på att dra på mig offerkoftan och tycka synd om mig själv när jag inte ”orkade” gå och träna. Eller jag ”orkade” inte ta tag i den där viktiga uppgiften. För jag tog inte mig själv på allvar. Och jag tog inte mina mål på allvar.
Så för att peppa mig själv lite i helgen så var jag tvungen att kolla på Pumping Iron II the Women. Och även om en av kvinnorna i dokumentären har tagit otillåtna preparat (Bev från Australien) så tycker jag ändå att den är värd att se om man vill ha lite motivation till träning.