Vad är ett mål?
Ofta skriver jag på infall. Vad har hänt de senaste dagarna? Vilka ämnen susar runt på sociala medier? Vilka ämnen diskuterar mina coachkollegor världen över? Men som idag så har jag haft en längre tid på mig att vrida och vända på ordet mål och vad det är laddat med.
Tittar man i Svenska akademins ordbok så finns det 5 stycken olika sorters substantiv som beskriver ordet ”ett mål”.
Substantiv 1 – det handlar om mål som i språket; ”dalmål, målbrott, tungomål”
Substantiv 2 – det handlar om rättsliga processer; ”mål i en rättegång, bankmål, civilmål, häxerimål, dråpmål, tvistemål, konkursmål”.
Substantiv 3 – det handlar om mått men används sällan numera ”kyrkomål, garnisonsmål”
Substantiv 4 – det handlar om tidpunkter för när något sker; ”måltid, målgång, huvudmål, kvällsmål, morgonmål, skrovmål”
Substantiv 5 – det handlar om en punkt som ska nås; ”målgård, målsten, måltavla, mållinje, ute-mål”
Det blir därför en väldigt skev diskussion när man pratar om mål utifrån bara ett perspektiv. Nämligen det kroppsliga perspektivet. Hur många ser sådana här bilder i sina sociala medier flöden?
Vad skapar det här målet som inte ens är ditt? Kan man ha andra mål i livet än fitnessmål?
Jag kan ibland känna att jag står djupt nere i en ravin när jag försöker hjälpa människor att finna en balans. Och nu menar jag inte med mina klienter eller de som jag föreläser för. Utan det är att mitt budskap liksom drunknar i fitnessindustrins, tidningsindustrins, kosttillskottsindustrins, livsmedelsindustrin och modeindustrins brus och kampanjer är så ofantligt mycket större än mig.
Mycket av det som du ser på instagram, Facebook och på tidningsomslag är inte sant. Det verkar ju sant när man ser en selfie. Och då ser man en kropp, känner sig avundsjuk och ser på sitt eget liv som misslyckat. Vem har sagt att ditt liv är misslyckat för att du inte har den kroppen? Vad har du i ditt liv bortsett från det?
Otroligt många av de som via sina kroppar hävdar att de har kunskap gör att jag väldigt ofta får bita mig hårt i tungan för att inte gå igång. Jag menar nu såklart inte att jag är allvetande men det är provocerande att se andra som själva tror att de är det och när de skadar sina klienter både fysiskt och psykiskt. Deras kunder får sargade självförtroenden eftersom de inte klarar av svältdieterna. Jag läser vad de skriver på bland annat instagram och ”jag är ständigt hungrig och tänker bara på mat”, ”mina ben orkar inte mer, men coach säger att jag ska köra igen imorgon för att få mina resultat”.
Är du elitidrottare med en erfaren coach som pressar dig för att du ska vinna ett lopp, en match eller ta dig till OS. Då får man finna sig i att träna 3 pass om dagen, ha full kontroll på sin kost och ha noll socialt umgänge med andra. Men det är ett högt pris när man är elitidrottare. Jag vet! Jag har varit där. Det är väldigt skönt att leva ett civil liv. Jag spelade även i J-landslaget och har som bäst ett NM-silver samt elitserien. Men att ligga på den nivån har ett högt pris och det är så mycket mer än bara att spela matcher. Hela livet kretsar kring idrottsliga prestationer.
Dags att plocka upp tråden kring mål igen då. Mina mål som ung idrottare handlade om att bli bäst i volleyboll. Men mina mål har genom åren reviderats. Jag hade som mål att ta mig till London och jobba för att uppleva hur det är att bo i andra länder. Jag nådde det målet och bodde i Ealing Broadway/ Hanwell i 3 månader. Sedan ville jag åka till USA och jobba. Jag åkte som Au pair och bodde i New York, eller lite utanför i 1 år. Mina mål då handlade mest om att utforska livet och vad det hade att erbjuda. För att nå mina mål så blev jag 1. bartender, för det var det som jag jobbade med i London. 2 arbeta med barn, för det var det jag gjorde i USA.
När jag kom tillbaka till Sverige igen ville jag göra något ”vettigt” med mitt liv. Min syster skulle studera till att bli lärare och hon inspirerade mig till att också studera till att bli lärare. Efter fem år så hade jag min lärarexamen och nästa mål var att skaffa ett jobb. Och så har det rullat på.
Man kan ha olika mål samtidigt som man har andra mål.
Mitt stora mål är; inspirera, motivera och hjälpa mig själv och andra.
Och jag har mängder av delmål:
- bli klar med mina studier i Svenska som andraspråk
- vara en god medmänniska
- fullfölja mina politiska uppdrag
- läsa 2 böcker i veckan
- ta diskussionen med rasister
- ta hand om mina nära och kära
- skriva på min roman
- skapa goda relationer
- ta hand om min kropp
- sova ordentligt på nätterna
- ha en god relation till min mat
- vara snäll mot mig själv och tänka snälla tankar
- stå upp för mig själv och andra
Listan över mål som alltid finns hos mig handlar om så mycket mer än att jag ska sträva efter en tvättbräda på magen. Och det är det som mitt inlägg idag handlar om. Du har säkert, precis som jag olika mål i ditt liv. Så låt dig inte nedslås av vad som sägs vara normen.
Jag älskar att hålla på med att vara normbrytande. Jag går på bio själv bland annat. Det är skönt att kunna vara glad i sitt eget sällskap. Det finns så många som blir hämmade av tvåsamhetstvånget att det kan göra att man känner sig handlingsförlamad. Men det har tagit många år innan jag blev så modig att jag trotsade normen och gick själv på bio. Men det var ett mål att klara av det och nu är det hur lätt som helst. Vi har alla olika mål:)
