Alla har vi förebilder, hoppas jag! Och jag har väldigt många. Jag har politiska förebilder, frihetskämpar, eldsjälar, vardagshjältar och så har jag Lori Bowen. Detta inlägget handlar om henne.

Första gången som jag såg henne i filmen Pumping Iron the women så visste jag att det var just den energin, det goda hjärtat och den fysiken som jag alltid har haft. Jag gillar människor som bryr sig om andra och som är ödmjuka. Vid ett tillfälle så säger hon att hon vill vinna för att hennes kille inte ska behöva dansa för pengar mer. Hon vill rädda honom från ett jobb som han inte vill ha. Senare i filmen så berättar hon för Rachel hur mycket hon ser upp till henne och att det för henne känns så surrealistiskt att de ska stå och tävla på samma scen.

Jag gillar människor som inte bara fokuserar på sig själva. Jag gillar människor som faktiskt tar sig tid att lyssna och se andra. För världen är trots allt full av andra än dig själv. Vi alla har glada och ibland oxå otroligt besvärliga stunder. Och att stanna upp och fråga hur någon mår trots att du egentligen inte har tid kan vara så otroligt värdefullt.

Jag vet hur det är att vara målinriktad och jag vet hur det är att kämpa. Men något som jag aldrig glömmer är vilka som har hjälpt mig dit jag är och jag glömmer inte bort de människor som jag har runt mig och tar dem för givet. För mitt liv handlar inte bara om mig.

Så idag, på alla hjärtans dag, vill jag säga en sak; ta hand om varandra VARJE dag!

Och inom en snar framtid så kommer jag att se ut så här:

 

 

Och just nu ser jag ut så här:

 

 

Jag har en bit kvar. Men fasen vad snygg hon är den där Lori Bowen:)

Hej!

Vårstädning är ju något som de flesta ägnar sig åt. Man lägger saker på sin plats, torkar ur och slänger sånt som man inte längre använder. En del saker skänker man till andra och vissa grejer hittar man en annan användning för. Det är ju helt naturligt.

Då tänker jag;

Ska man inte slänga ut gamla mål och sätta nya?

Det är så lätt att hamna i gamla ekkorhjul där man går och trånar efter någon utan att komma ihåg varför man gör det. Någon sa någon gång till en att ”du skulle göra si” eller ”tänk vad livet hade varit bra om du var..”. Och sedan har man satt upp mål för att någon gång genomföra detta.

Jag tycker att det är hög tid att vi ifrågasätter våra mål. Att göra en vårstädning helt enkelt.

Det var kanske superviktigt att få en högre position på jobbet med mer betalt och fler som såg upp till en. Men bytet resulterade i att det blev fler nätter hemifrån och fler dagar på resande fot. Frun eller mannen känner sig inte sedd och jag får ingen tid med mina barn. Kanske kan det vara dags att se över det satta målet. För om det var viktigt för 20åriga dig. Så är det kanske inte det som betyder mest i världen för dig som är snart 40.

Det är så lätt att följa strömmen och göra prioriteringar som egentligen inte känns bra;

Men alla andra gör ju det!

Är det viktigt vad ”alla andra” gör?

Min syster har lagt ned otroligt mycket tid på sin dotter som nu är 14 månader gammal. Och hon pratar konstant hela tiden med henne, lär henne att räkna och läser för henne. Så nu kan den lilla plutten räkna till fem. Men min syster hade kunnat välja att sitta med sin Ipad istället, eller att ha som högsta mål att förverkliga sig själv. Men nu satsar hon och hennes man sin tid på sin förstfödda oavsett vad andra tycker. Och det är deras val.

Jag har alltid gått min egen väg och när jag slutade att dricka alkohol helt och gick och lade mig vid tio varje kväll oavsett veckodag och jobbade de flesta söndagarna så har jag blivit bjuden på färre tillställningar. Och det kan jag ta. Men det är nästan fult att göra så som jag har gjort. Det är att gå utanför normen för hur man socialiserar med andra. Men jag har andra prioriteringar i mitt liv. Det finns annat som jag vill ta del av.

Och trots att jag brinner för att vara hälsocoach så brinner jag för annat med. Jag brinner för mitt läraryrke som jag älskar. Jag stormtrvis med att sända radio lite då och då och jag vill jobba för en bättre värld. Och det är så lätt att man hakar upp sig på att man bara kan prioritera en sak i taget. Varför då? Måste man vara endimensionell? Måste man bara fokusera på att träna ihjäl sig? Eller bara fokusera på karriären? Eller bara fokusera på barnen?

Vad jag har kommit framtill är: Ja!

Man kan alltså både fokusera på allt som man gillar. Och man kan fokusera på en sak i taget. Så länge du vet vad du brinner för och vilka mål du har:)

Mera ljus var det här!

Äntligen så har det gått åt ljusare tider och det är helt fantastiskt. Tänk så mycket mer tid man fick helt plötsligt. Många vill komma igång med sin träning, målsättningar, ändra vanor och kanske till och med testa något nytt. Och det är när motivationen till en förändring kommer som det är dags att hoppa på tåget och jobba in en ny vana.

Min nya vana är att jag så ofta jag kan (utan vid regn) ska cykla till jobbet. Det är en strecka som tar ungefär 25-30 minuter. Det handlar om hur svettig jag vill bli när jag kommer fram. Och idag när jag startade min nya cykelvana så var hela baksidan på jackan prickig på ryggen. Så, jag har nu fått byta cykelskärm och även köpt en ringklocka och ett sadelpådrag för en mjukare sadelupplevelse. Förhoppningsvis så kommer jag att bli mer motiverad till att fortsätta att jobba in vanan att cykla.

Det kan vara frustrerande som tusan att jobba in nya vanor. Och det tar emot och man blir tjurig. Det är helt normalt. Så länge du vet VARFÖR du vill ha den nya vanan så har du kommit långt. Men om du ska ha en ny vana för att vara någon annan till lags eller göra vad som förväntas av dig, utan att vilja det själv. Ja, då kommer det att bli svårt. Och kanske ska du fråga dig själv om det är värt det.

Som bekant så gillar jag att läsa allt från romaner till rena faktaböcker. Och bland mina senaste val av litteratur så läste jag en väldigt bra bok som heter; Start With Why och den är skriven av Simon Sinek (2009). I den här boken så blir det väldigt tydligt att man kan ställa sig frågor om hur man ska göra något. Men om man inte vet varför man ska göra det, då blir hur väldigt svårt att genomföra. Så när du ska skapa en ny vana. Skriv ned varför du vill göra det.

 

Varför vill jag cykla till jobbet varje dag? För att spara på bensinpengar och värna om naturen. För att det ger mig en bra boost innan jobbet. För att det tar ungefär lika lång tid att cykla som det tar att köra bil och jag får lite extra träning varje dag.

Hur ska jag lösa detta? 

1. Skaffa en cykel (har en)
2. Pumpa däcken
3. Sätt på en bra stänkskärm
4. Ringklocka
5. Lampor
6. Hjälm

Och eftersom jag är världens tidsoptimist så måste jag nu planera mycket bättre. För jag vet att jag får trampa utav h*lv&t% om jag inte åker i tid. Så det blir en träning för mig.

Alla har vi något att jobba med. Jag har massor att jobba med varje dag. Somliga dagar är bättre än andra och ibland går jag två steg fram och tre tillbaka. Och jag känner också för att ge upp då och då och ibland under längre perioder. Men så en dag så vänder det. Och så tacksam jag är då. 2014 var ett år med massor av framgångar och otroliga motgångar. Jag har nog aldrig haft ett motigare år någonsin. Jag tappade hoppet om och om igen. Men jag tror att någon högre makt (vem/vad/vilka får du själv bestämma) tillslut gav mig det som jag önskade.

Saker som jag är tacksam för:

1. Min underbara hund som just nu sussar gott vid min sida på soffan.
2. Att jag har ett jobb som jag älskar.
3. Att jag har en familj som jag äntligen har en god kontakt med.
4. Att jag varje dag kan få sova i min säng.
5. Att jag har lyxen att ha en bil, ett företag och ett frilansuppdrag
6. Att jag har så fina goda vänner som alltid finns här för mig oavsett om de bor nära eller långt ifrån.

Det är lätt att gå och tänka på allt som man vill ha, och det är lätt att bli hemmablind och glömma bort allt som man tar för givet. Och varje kväll när jag och hunden ska sova så kramar jag om henne och berättar att jag älskar henne. För hon är min bästa vän och jag är så tacksam för att hon finns i mitt liv.

 

 

 

 

 

 

Kärlek från Lotta och Larissa 

Mat- motivation?

Jag har funderat på en sak ganska länge och ofta är det ju så att det man fokuserar på kommer till en i livet. Och för ett tag sedan skrev Phil Learney ett väldigt bra inlägg på sin blogg matfixering och innan dess har jag läst andra bloggar som Esther Blum till exempel. Och jag ser äntligen ett paradigmskifte i hur fitnessindustrin väljer att se på ideal. Äntligen har man börjat rannsaka sig själv och ifrågasätta vad som är friskt och vad som är sjukligt.

Somliga skriver kortare texter om ätstörningarna och ortorexi inom fitnessbranchen och andra som Victoria Stockwell skriver just nu en hel bok om det. Där hon bland annat berättar om sina egna demoner, andras demoner och vart allt detta kommer ifrån.

En bra sak som jag läste idag på fb var från Neghar Fonooni:

When it comes to following people for fitness inspiration/motivation, I want you to ask yourself: Is this person making me feel better about ME?

Too often I see women post comments such as these (on Instagram in particular) on photos of svelte, seemingly flawless bodies:

”I wish I looked like her.”

”I want my body to look like that.”

”Why can’t I be her?”

”Why can’t I have that life?”

”Why can’t I be perfect like you?

And you know what? That shit makes me really sad. Creating the illusion that you have a perfect life and a perfect body is dishonest. It’s not inspiring. It’s not actually helping people.

And wishing for someone else’s life/body/everything isn’t going to help you live the vibrant, healthy life you were meant to live. I’ve fallen into this trap in the past, and often find myself unfollowing people on social media when I find that their photos and posts make me feel not-so-great about my really great life.

That’s the non-negotiable quality I think we should look for in any ”fitpro” or public figure we follow: Do they actually make us feel good about US or do they make us wish we had what they have?

Feel free to openly discuss, but remember–only respectful discourse is permitted on this page . xo

Januari – coachning

Det har kommit till att det är januari och dagarna börjar bli ljusare. För mig gör det en väldigt stor skillnad i hur jag mår och fungerar. Det är svårt om man är väldigt årstidsberoende. Jag har svårt för väldigt mörka månader och tycker att det är jobbigt att motivera mig till träning, god kosthållning, hålla ordning i hemmet, vara social och mycket mer. Somliga går igenom årstid efter årstid utan problem. Jag gör det uppenbarligen inte.

Men nu har ljuset börjat leta sig tillbaka och då kommer glädjen och energin på köpet. Vilket är otroligt härligt.

Idag och igår har jag påbörjat mina nya träningspass för fyra veckor framåt. Och nu tränar jag något som jag verkligen älskar. Jag kör Realative Strength training. Och för den som känner sig lite osäker på vad som är vad så kan jag kort säga; träning som syftar till att man blir stark.

Jag blir väldigt lätt uttråkad och jag behöver känna att jag utvecklas snabbt. Och när det gäller styrketräning så tycker jag om att lyfta tunga hantlar och skivstänger mellan 6-8 repetitioner can 3-5 set. Och blir det så att repetition nummer 8 är lätt, då tar jag en tyngre hantel nästa gång.

Men för att kroppen ska förändras så måste man hela tiden förändra sin träning. Och även om jag nu i dessa fyra veckor skuttar till gymmet, så vet jag att när dessa veckor är över, då får jag börja på Hypertrophy träning igen. Och den absolut bästa men värsta för mitt huvud ”German volume training. Detta är för att bygga mer volym. En lätt regel att komma ihåg med German Volume är att det i de så kallade Compound movements eller multi joints så är de 10 rep gånger 10 set. Och olika tempo och vila beroende på vilken/vilka muskelgrupper som man använder.

Anledningen till att man vill bygga mer volym är för att biffa till musklerna så att de blir rundare och snyggare.

It is alla about looking good naked

Som min vän, mentor och kollega Mike Demeter sa i vår podcast.

Podcast: Play in new window | Download

Subscribe: Apple Podcasts | RSS | More

Jag är nu halvvägs igenom Phil Learneys bok N1 Nutritional Progamming. Och för min del så är han helt spot on. Det handlar om så otroligt mycket när man coachar både sig själv och andra. För det är väldigt mycket som man ska ta hänsyn till. Och det får aldrig någonsin göras på ett slentriant sätt som ”det funkade ju för mig”. När man tänker så som coach eller om man upptäcker att ens coach resonerar så, då är man illa ute. För om kroppen svarade på hur du gjorde sist, det betyder inte att den gör det den här gången.

What we know never changes, is that the body always changes.

Så till syftet med dagens rubrik. Det börjar surras omkring mig när det gäller online coachning. Och jag har såklart den tjänsten om man vill ha den hjälpen. Majoriteten av min coachning är online. Och det har liksom bara blivit så. Jag jobbar med andra saker med utöver att jag driver mitt företag. Så du som följer min blogg, eller har en vän som är nyfiken. Be denne kontakta mig på lotta@justlotta.se så löser vi det. Och beroende på vad ni behöver för upplägg så skräddarsyr jag en plan för just dig.

 

 

Stay strong

En vecka utöver det vanliga för min del!

 

Jag har som bekant varit sjuk den här veckan. Vilket aldrig händer. Men jag skulle ju vara någons slags hjälte och då fick jag betala priset för det. I längden är det nog värt det. Men jag har nog varit det mest ynkliga och gnälligaste jaget på väldigt länge under veckan.

Men man kan ju alltid göra något för sig själv när man känner sig lite hängig och under isen. Så, jag har läst min vän och kollega Phil Learneys bok N1 Nutritional Programming. Och vill du som coach lära dig av den bästa inom branschen så tycker jag att du beställer den här genom att klicka på länken.https://www.paypal.com/cgi-bin/webscr?cmd=_s-xclick&hosted_button_id=WEV4RB4ZVLPM2

Boken innehåller väldigt mycket matnyttig information och den är väldigt pedagogiskt upplagd. Jag har både tränat med och varit på seminarium och lyssnat på Phil. En fullständig recension kommer när boken är helt utläst.

Nu till dagens tema; Alla kan göra något!

Vi lever i en tid där så mycket hela tiden ska handla om självförverkligande och att hela tiden framhålla sig själv. Och särskilt i sociala medier. Det är mer en regel än undantag. Men jag börjar se en förändring och det gör mig glad.

Jag är en person som hoppar väldigt mellan olika sociala sammanhang. Jag har grupper inom hälsoindustrin som jag socialiserar med. Jag finns i politiska kretsar. Jag finns inom idrottsvärlden, i mitt läraryrke, i min familj och bland mina vänner och bekanta. Och jag säger inte att jag är bara det ena eller det andra. För i min identitet så är jag väldigt många saker. Jag är inte bara en enda. Och för mig liksom dig så tror jag att det är viktigt att få vara hela sin person.

Vår värld är en väldigt osäker plats att leva på just nu. Människor flyr politiskt våld, terror, krig, utanförskap, fattigdom och stigmatiseringar i hopp om att få ett bättre liv. Jag sitter själv just nu i mitt kök trots att det är arbetsdag, för att jag har varit sjuk i feber hela veckan. Jag har tagit en karensdag och resten av veckan löser sig eftersom systemet med sjukförsäkring i Sverige fungerar (inte för alla). Det är något som vi i arbetarrörelsen har arbetat fram så att man inte ska förlora sitt arbete för att man blir sjuk. Så att man inte ska behöva sälja huset för en vecka av oförmågan att arbeta.

Det krävs så lite för att göra väldigt mycket. Att ge någon ett leende, erbjuda hen en hjälpande hand eller bara fråga hur någon mår. Det gör mycket mer än att lägga upp lyckliga bilder på FB eller instagram långsiktigt. För det är inte det som du blir ihågkommen för. Du blir ihågkommen för att du tog dig tid, att du brydde dig om och att du lyssnade.

En av anledningarna till att jag håller Phil Learney så högt är för att han ALLTID tar sig tid. Jag irrade runt i London för att jag hade bokat tid med honom. Jag åkte till fel UP (Ultimate Performance) och fick ringa honom med gråten i halsen. Han visade medmänsklighet och jag fick chansen att boka en ny tid för den summan som jag redan hade betalat. Så, kan många såklart göra. Men det slutar inte där. Han berömmer ALLTID andra kollegor för deras arbete. Han tar ALDRIG kred för någon annans jobb och han svarar ALLTID på mail och meddelanden. Han kan inte göra allt. Men han gör alltid något. En sann ledare.

Jag är med i Halmstad för Alla (min slogan). Det är en politiskt obunden förening som kämpar för alla människors rätt att bo och vara trygga i Halmstad. Människorna i föreningen är helt fantastiska och Erkki Grönroos särskilt. Han kom till Sverige från Finland som krigsbarn med en lapp om halsen. Och i Halmstad för Alla så är han min hjälte. Han åker ut till flyktingboenden och tar med sig vad de behöver. Han bygger broar mellan människor och visar en otrolig medmänsklighet. Han är en varm och helt fantastisk människa. Erkki gör inte Allt, men han gör ALLTID något.

Min doktor på Bäckagårds vårdcentral sökte mig i flera dagar och jag missade varenda samtal. Det är svårt att ringa upp när de ringer från hemligt nummer. Men när han äntligen fick tag på mig så sa han. ”Lotta, jag ska snart gå i pension och vi måste få ordning på din sköldkörtel innan dess”. För honom var min hälsa väldigt viktig och han visade det. Det är sådana doktorer som vi kommer ihåg. Han kan inte göra allt för alla. Men han gjorde något fint för mig.

Och jag försöker att leva som jag lär. Så därför stannar jag upp och frågar de rumänska tiggarna hur de mår, köper mat åt dem och kämpar för att de ska få tak över huvudet. Jag ringer till mina vänner, min familj och jag uppmuntrar mina duktiga kollegor. Jag försöker att höja dessa fantastiska människor som jag har runt om mig. För utan dem så hade jag inte varit där jag är idag.

Och jag kan inte göra ALLT. Men jag kan ALLTID göra något. Och det kan du med.

 

Motivationsbrist?

Vi har alla svårt att hålla motivationen i tid och otid. Här kanske man få ta och stanna upp och försöka förstå vad det är som gör att man tappar den. Jag tappar också motivationen. Se bara hur det gick med Coach Sunday. Vi hade höga ambitioner och en vilja att nå ut. Men någonstans i allt vitt brus så har det varit en flopp. Och det är anledningen till att jag inte har publicerat våra två sista avsnitt, som egentligen skulle ha kommit innan nyår. Och när det kommer ordentliga motgångar så kan det vara svårt att bita ihop och bara göra det. Och jag vet att det finns en uppsjö av böcker som beskriver hur man ska hålla sig motiverad. Och ja, jag har säkert läst några av dem. Läsning är något som jag verkligen älskar. Men det kan ändå vara svårt.

Mycket av det som händer i livet har väldigt mycket att göra med lyckliga omständigheter. Och det har jag sagt tidigare i ett blogginlägg. Och på samma sätt kan det ju vara med olyckliga omständigheter. Det kan vara så att Coach Sunday inte kan slå igenom i Sverige för att podcastlyssnandet inte har slagit igenom ännu. Det är på gång och vi var bland de första. Men podcasts har slagit igenom i engelskspråkiga länder för mer än ett år sedan. Och de flesta som håller på med hälsa och träning lyssnar dagligen. Jag lyssnar gärna på Ben Coomber och Phil Learney till exempel. Ben Coomber har jag haft som gäst och det var en riktigt rolig inspelning. Phil Learney är en av de podcasts som folk berömmer mest. Inte för att den är häftig och att ljudet är bra, utan för att Phil besitter enorma kunskaper. Och han har det för att han har jobbat som coach i ungefär 15 år (tror jag att det var).

Man kan få motivationsbrist när det handlar om att hålla sin träning, få ordning på sina sovvanor.

Jag brukar tänka så här: I brist på motivaton när det gäller träning – vad behöver du? Jo, jag vill bli sedd på gymmet, känna gemenskap, bli stark och utvecklas, känna mig glad när jag är klar, få energi och bli trött tills att jag ska sova på kvällen.

När jag sedan ska utreda vad det är som gör att jag tappar motivationen så brukar jag kolla om jag kan kryssa av alla mina motivationshöjande parametrar.

• Bli stark och utvecklas –check
• Bli sedd på gymmet – nix
• Känna gemenskap – nix
• Känna mig glad när jag är klar –check
• Få energi och bli trött till kvällen – check

Så, nu har jag sett vart det felar för mig. Jag tycker inte att gemenskapen på gymmet är särskilt bra och jag känner mig väldigt anonym när jag är där. Kommer jag då vilja gå dit? Kommer jag att bli motiverad?

Nu vill jag ställa dig en fråga: Handlar det då om lathet?

Nej, det gör ju inte det. För det handlar om de basala mänskliga behoven. Och det handlar om trygghet. För vilket djur i en flock känner sig tryggt om det inte blir sett? Då, finns det ju ingen trygghet. Skulle flocken bli attackerad och jag skulle bli ett bytesdjur, vilka av mina gymkompisar skulle försvara mig?

Och om man tittar på det här med gruppdynamik så går alla grupper igenom olika faser. Och för att passa in i gruppen så måste man följa ett visst mönster, hålla sig inom hierarkin i gruppen osv. Det finns saker och ting som är socialt accepterade med andra saker inte är det. Och beroende på vart i trappan du står så finns det regler för dig som individ. Detta sker inte bara på ett gym, utan i alla konstellationer där det finns människor som samlas i grupper.

Vad jag ville säga är: Lägg inte skulden på dig själv och säg att du är lat. Ta dig en skarpare titt på problemet och ge dig själv en chans.

Lite boktips:

Outliers – 10 000 timmarsregeln och andra framgångsfaktorer av Malcolm Gladwell

The power of Habit av Charles Duhigg

The 7 Habits of Highly Effective People av Stephen R. Covey

Start with Why – How great leaders inspire everyone to take action –Simon Sinek

The Power of Nice –Av Linda Kaplan mfl

Lead with a Story av Paul Smith

The ONE Thing av Gary Keller. Jay Papasan

Steve Jobs av Walter Isacson

The Leader who had no title Av Robin Sharma

Tisdag och jag har blivit sjuk!

 

Varför skriver jag som hälsocoach ut något sådant? Det borde väl vara dålig publicitet eller?

Låt mig nu berätta en sann berättelse, så får du själv avgöra hur bra eller dålig publicitet det är:)

Jag är utbildad gymnasielärare i engelska och svenska och det är min huvudsyssla utöver att jag jobbar med mitt egna företag där jag försöker hjälpa människor att finna god hälsa och uppnå sina mål. Det är inte väldigt stor skillnad på att coach människor i språkutveckling och i hälsoutveckling. Det handlar om att skapa ett medvetande, en inre motivation och att sätta upp mål, fullfölja, utvärdera och reflektera.

Jag har just nu ett specialläraruppdrag där jag jobbar med nyanlända barn. Och jag gör mitt yttersta för att hjälpa till med språkutveckling, öka tryggheten, uppmuntra och ställa krav. Det är väl ganska likt det som jag gör med mina klienter med? Jag ringer mina klienter, vi träffas, jag skickar sms, mms och julkort och är väl ständigt närvarande även när jag är frånvarande. Och så gör jag med mina elever med.

Varför är jag lärare och coach? Jo, för att jag brinner för det. Jag älskar att lära människor allt jag kan och att få hjälpa till. Det är sådan jag är. Och det är något som jag är stolt över. Så anledningen till att jag startade mitt företag var för att jag bubblade över av information. Jag läste så mycket och förändrade så mycket hos mig själv att jag ville börja hjälpa andra. Precis som jag gör när jag är lärare.

Nu till anledningen till att jag är sjuk.

När man jobbar med att bygga förtroende och trygghet så får man ibland göra lite mer än vad man hade tänkt från början. När det krånglade med simskolan för mina elever innan jul så tänkte jag först bara vara med som ett stöd. Men efter 10 minuter så insåg jag att jag fick låna badkläder och hoppa i vattnet jag med. Så, innan jul var jag även assisterande simskolelärare. Detta skulle ha löst sig tills igår. Men det hade blivit något missförstånd och när jag kom till simhallen så blev det jag som blev simskolelärare. Jag hade som sagt inte tänkt bada den här gången heller. Men jag bryr mig om mina elever, och de var blöta och ville så gärna simma. Så, jag hoppade i. Varpå när den ena lektionen var slut så kom en ny klass, med samma problem. Så det slutade med att jag var i en kall bassäng i en timme.

Och med den lilla förkylningen som jag hade börjat få, så bröt den ut i full skala på kvällen.

Varför hoppade jag i vattnet? För att jag bryr mig om mina elever. För att jag ville ge dem trygghet och kontinuitet och en bra upplevelse. Och för att jag prioriterar. (och trodde väl inte att jag skulle bli så här sjuk).

Varför jobbar jag som hälsocoach? För att jag bryr mig om mina kunder/klienter. För att jag vill att alla ska lyckas och må bra. Och för att jag prioriterar det i mitt liv.

Det är så viktigt med kommunikation, trygghet och omtänksamhet. Och jag hoppas verkligen att ni kan se att det är därför som jag brinner för det som jag gör. Men nu är det dags för sjuklingen att stoppa i sig lite mat och sova lite middag.

Tack för att du läste:)