Det är så härligt att vakna upp en söndag och ta en morgonpromenad i solskenet. För er som nyss har gnuggat bort John Blund ur ögonen rekommenderar jag en promenad med insup av frisk luft och kärlek från solen. Visst lät det poetiskt?
Det är svårt att inte bli poetisk när livet ger mig så härliga dagar. Jag känner hur det spritter i kroppen och själen bara ler. Det är så skönt att få vara så här positiv. För trots att jag springer på diverse hinder i mitt liv är jag fast bestämd om att det som ska få segra i slutändan är min positiva attityd till livet.
Jag ser ut genom mitt alldeles för skitiga fönster (usch för stormar i vinter) och jag ser en blå himmel över ett rött tak. Jag hör fåglar som kvittrar och solen skiner så vackert att det blänker i fönstren. Som för övrigt också är för skitiga. Efter ett tag vänder jag tankarna in mot mitt hem och ser min vackra bukett blommor som står på köksbordet. Det står en lapp ”till fröken Vasalopp” jämte. Jag känner hur jag ler inifrån och ut.
Att ha åkt Vasaloppet är som att bli en religiös fanatiker. Vid minsta lilla prat om skidor, snö eller måhända träning så är jag där. Jag blir som en djupt upplyst person och jag berättar med passion om mitt äventyr i det vackra vinterlandskapet. Vem skulle kunna ha trott att det skulle bli så. Inte jag i alla fall. Särskilt trodde jag inte det när jag väl stod i spåret och svor att jag aldrig skulle göra detta igen.
Nu väntar dock nya utmaningar. Vätternrundan!
Sopa bort allt grus från vägarna nu Halmstad kommun! Jag vill ut och testa min nya cykel:)
Förresten, vi hörs i etern ikväll: Falkenberg-Habo kvartsfinal 3 17.03 Sveriges Radio P4 Halland 97.3
